Musik i juletid

 Vissa saker vill man inte tumma på så här i juletid. Saffransbullar, t.ex. Eller rättare sagt, man vill visst lägga såväl tummarna som alla andra fingrar på dem men nu pratar vi mer metaforiska tummar. Hyacinter, de ligger också högt på listan. Tur då att det finns såväl hyacinter som saffransbullar att tillgå.

En annan sak man vill ha är julmusik, och då menar jag inte bara de där som går på repeat så fort man vågar sticka in näsan i en affär. (Även om jag kan medge att jag gärna gnolar med i All I Want for Christmas is You). Men det finns ju så mycket mer! Himla tur då att syrran lockat med oss på julkonsert i Klosterkyrkan i lördags. Där bjöds det lite av varje! Från gregoriansk julmusik över medeltiden och Piae Cantiones, engelska carols, folkmusik och alla andra århundraden tills det hela avslutades med White Christmas. Något för alla smaker med andra ord. 

Och jag får ju säga att det är få saker som får julkänslan att spritta som en polska i kroppen på en som när man sitter där i en lagom stor medeltida kyrka och en kammarkör dundrar loss i In Dulci Jubilo till exempel. Eller i ett medley av carols med alla spjäll öppna. Inget tingel, inget tangel, bara musik som blåser öronen av en. 

Lite mer tingel, för att inte säga tangel, var det igår. Men alldeles utmärkt på sitt sätt, som var liksom lite mer rejäl hollywoodsk musikal med extra allt! Här pratar vi glitter, paljetter, guldlamé och pang-på-rödbetan när Roxie Hart och Velma Kelly gjorde processen kort med manfolken. Kanske inte så mycket julkänsla, men en avgjort trevlig kväll det med.

Idag har det varit lite lugnare; Loppan och jag har besökt Akademibokhandeln här i Lund. Här serverades det förvisso inget hundgodis, men däremot stötte vi på Teodor, en galant ung norfolkherre. Ett ivrigt hälsande och svansviftande ägde rum och folk log förtjusta mot varandra. Vem blir inte glad av tvenne raggiga hundar, jag bara frågar. 

Sen blev det nybakta saffransbullar, te och skidskytte på tv:n och för tillfället sitter jag och lyssnar på "Money makes the world go around" ur Cabaret. Inte direkt julmusik det heller, men Cabaret är bra. Det var för övrigt den film jag och maken såg på vår första dejt, då någon gång i forntiden, så då är det väl klart att man gillar den musiken!

Nu hinner jag inte sitta här och blogga längre, maken har önskat sig stekt fläsk med löksås, och om det är så att maken önskar sig det så kan han väl få det, även om det är fredag och det kanske inte det är det första man tänker på när man tänker "fredagsmiddag". Men gott är det, så det blir nog bra. 

Startskottet har gått

Nu har vi tagit bettet mellan tänderna och rusar iväg; saffransbullar och franska skurna pepparkakor är bakade. Glögg har druckits.  Man känner en märklig lust att brista ut litet i ho-ho-ho:ande.

Granen, den plastiga, har klätts av små ivriga flickor när vi hade lite julpysselmys i helgen. Farmor och mamma behövde bara hjälpa till lite med kulorna som skulle hänga längst upp, annars fixade Kickan och Knyttet det på egen hand. Farmor hittade tomtar på de mest oväntade ställen under de följande dagarna. 

Julbord har också inmundigats för första gången på flera år. Vi slog till när vi insåg att man kunde äta julbord på Svarta Örns-huset här i Halmstad - vem gillar inte att vistas i gamla vackra miljöer? Det är ett ordenshus, men jag har synnerligen dimmiga, för att inte säga obefintliga, begrepp om vad denna orden egentligen pysslar med. Så inga besvärliga frågor om det vill jag få. 

Och Svarta Örnen levererade! Det var julstämning i bästa Fanny-och-Alexander-stil, det var mysigt och ombonat och ett precis lagom utbud av julbordsmat. Av lutfisken syntes icke ett spår vilket jag personligen tycker var avgjort positivt. Kent, Kicki och vi åt i lagom takt i flera timmar och i vanlig ordning blev man helt plötsligt alldeles väldigt tvärmätt någonstans där vid revbensspjällen och brunkålen trots att man tyckt att man tagit det så försiktigt, så försiktigt. Nåja, det var inte värre än att man kunde klämma ner lite julgodis och kaffe efter det, innan man stånkade nerför lasarettsbacken. Väldigt skönt med en kvällspromenad för att skaka ner laxen, sillen, skinkan och allt det andra.

 Så jo, nu är vi igång! Nu blir det julkonsert i Klosterkyrkan på lördag och nästa lördag blir det julpyssel med de stora flickorna vilket jag ser fram emot. Jag tänker mig att vi ska göra julstjärnor och änglar och lite av varje, men Grynet och Pyret är kreativa och fria själar så vem vet vad det blir? Mysigt ska det bli i alla fall.

Med de små flickorna pysslade vi ihop lite smällkarameller som vi stoppade skumtomtar i. "Man får öppna dem på julafton" sa farmor, naiv som hon är. Rapporten säger att smällkaramellerna gick sitt öde till mötes redan dagen därpå. Uppskattade var de i alla fall.