45

 Är det klokt, det? Hur kan det ha gått 45 år sedan maken och jag stod där i Högs kyrka och sa "ja" till varandra? Bra beslut, ändå.

Så dag blir det rabarberpaj, ska det firas så ska det! Dessutom har vi hittills ägnat dagen åt att lösa nätverks- och skrivarstrul. Ja, dvs, det är mest maken som fixat, Loppan och jag bidrog med att hålla oss ur vägen och när vi var i närheten så utstötte vi små uppmuntrande tillrop. Å andra sidan så blir det undertecknad som fixar rabarberpajen. Teamwork, det är grejen det. 

Vågar man utmana ödet genom att säga att det verkar fungera nu? Är det lite väl djärvt? Bäst att inte sticka ut hakan och prata mer om skrivare, nej det är väl bättre att slänga in ett foto på något helt annat. Och vad ligger då närmare till hands än en hundbild?

Inte bara en hund, nänä, här slår vi till med tre stycken aussiesar på en gång! Vi var ju ute på Knivsåsen igår med flickorna Fluff och det var så vackert med all grönska och sånt, så jag tänkte att jag slår minsann till med ett foto! 

Innan jag hann få upp mobilen så sprätte ju alla hundarna runt och ville inte posera alls - ända tills Bitte ryckte in och fick dem att hejda sig ett ögonblick innan det var full sula igen.

Jag gillar träd - och på Knivsåsen finns många gamla och vackra träd, träd som nog kan ha väldigt många år på nacken. Och i det perspektivet är ju 45 år lite som en piss i Mississippi. Men bra ändå, det får man väl anse? Förhoppningsvis fortsätter det precis som den här gamla eken, slitstarkt och hållbart i många år till.