Borta bra, men...

 ...hemma är ändå bäst. Visst är det härligt med hav och sol och nya miljöer, men det finns ju ändå saker som man saknar väldigt. Loppor till exempel. Och barnbarn! Inga palmer i världen kan gå upp mot sånt. Så det var ju en himla tur att ett par dagar efter det att vi kommit hem så skulle Grynets och Pyrets föräldrar och farmor gå på teatern, så flickorna kom och sov över. 

Vi hann med en hel del! Men absolut första prioritet var att hälsa på Loppan som blev varmt och innerligt omklappad. - Jag älskar Loppan, mormor, sa Pyret och det är väldigt uppenbart att Loppan älskar Grynet och Pyret tillbaka. Ändå fick inte Loppan något godis när vi varit och handlat lördagsgodis - ja förutom en eller annan hundgodis då. Någon rättvisa fick det ju ändå vara.

Sen åts det tacos, vi gjorde garnbollar och det påbörjades kattbroderier - då får man hålla tungan rätt i mun, för det här var sådana broderiet där det inte var förtryckt utan man fick räkna på ett mönster hur många korsstygn hit eller dit man skulle. Trixigt!

På söndagen gick vi också en promenad med Loppan i Botan, och flickorna fräste runt som bergsgetter medan mormor höll sig på fast mark. Tänk om man hade den energin och balansen!

Sen åkte vi hem till flickorna och bjöds på årets första utelunch och årets första grillning! Väldigt trevligt! En mycket produktiv eftermiddag, det byggdes ett nytt litet altandäck. Det sågades och skruvades och flitens lampa lyste. Eller om det nu var solen? Flitigt var det hur som helst, ja möjligen undertecknad undantagen eftersom jag mest fikade med goda rabarberkakor som farmor bakat. Fast sedan skärpte jag mig och rensade lite ogräs i alla fall.

På måndagen, ja då var det dags för ett Halmstadbesök! Fast maken fick inte följa med, det var Loppan och jag och Kristina som inte varit där förut. - Ha det så trevligt! sa maken när jag gav mig iväg. Och sedan tillade han - fast det har ni ju alltid, så det vet jag att ni verkligen kommer att ha.

Och visst hade vi det! Loppan, Kristina och jag inledde med lunch på Vattnet, som, vilket namnet ge en ledtråd till, ligger alldeles vid (och delvis i) Nissan. En utmärkt fisksoppa och ett glas chablis, vilket var en god start på vår tripp. Loppan fick vare sig soppa eller chablis men var nog nöjd med att få vara med. Sen inleddes ett maratonprat som enbart avbröts de timmar vi sov på natten. Medan vi pratade hann vi med en hel del.

Rosa cava på balkongen (Kristina och jag) . Springa (Loppan) på stranden. Gå lite i affärer och köpa sig en prickig scarf (jag) och lite annat (Kristina). Äta mat (alla), dricka lite mer vin (inte Loppan) och sedan ramla i säng.

Söndagen var lika solig den, så då packade vi fika och drog ut till Grötvik för att gå en sväng längs Prins Bertils stig. Vi enades om att det smakar så himla mycket bättre med kaffe och rabarbermazariner på en utomhusfika - och då smakar det ju ändå väldigt bra inomhus också, så då förstår man graden av njutning! Det var minsann inte bara vi som ville dricka kaffe utomhus, vid de små fiskehoddorna i Grötvik satt det folk i solen och drack kaffe de också och såg nöjda ut.

Solen sken, syrener och hägg blommade och det blev det väl inget foto taget av. Däremot ovanstående studie över "Terrier, hav och strandtrift". Jag medger att triften kanske inte är det mest framträdande på fotot - men det är väl ändå Loppan som är viktigast?

När vi gått lagom långt var det dags för det där kaffet. - Jag vet var det finns en bra bänk med utsikt över havet! sa jag och drog iväg mot den. Fast då visade det sig att bänken tydligen sett sina bästa dagar och hade monterats ner och lags på sidan. Jaja, bänk som bänk, man kan väl ändå krångla sig ner och sitta där, när man hade en sån fin utsikt. Det kan väl hända att ens knän inte tillät att man tog sig upp särskilt graciöst, men det såg bara vi och måsarna.

Vi hann med lite loppis, handla skaldjurslasagne och rökta räkor och titta på Europa och tjuren innan det var dags för kvällsmat och sedan åka tillbaka till Skåne medan vi  utnyttjade tiden i bilen till att prata lite till.

Så småningom kom vi hem, lätt hesa och väldigt glada efter vår hallandstripp. - Vad pratade ni om i drygt 1,5 dygn undrade maken förbluffat som inte riktigt förstår att man kan prata så mycket om det inte gäller något historiskt eller så. -Vi pratade om Livet sa jag lite pompöst - och om allt sånt som man pratar om när man har känt varandra sedan man var 16 år och är väldigt goda vänner.  

Så ja, hemma är ändå bäst!