När själen mår bra

 Havet, alltså. Vilken grej. Det bara ligger där liksom, och skvalpar. Eller stormar lite. Eller vad det känner för just den dagen. En av bonusarna med att deltidsbo i Halmstad, ja det är närheten till havet för en promenad.

Och idag blev det en tur runt Långenäsudden och det var en sån där mild dag när färgerna är dämpat silvergrågrönblå i en enda salig mix och havet var stilla. Man känner hur själen andas ut och hur axlarna sänks - ja så gott det nu går att sänka dem när nackspärren fortfarande trilskas lite, även om den är på bättringsvägen.

Vi traskade förbi fiskehyddorna i Grötvik som är rejält uppfiffade och säljs till ohemula priser nu. Jag tror att forna tiders fiskare hade gapat av förvåning om de sett hur deras arbetsbodar ser ut nu, däremot tror jag kanske inte att de används så mycket till just fiske nuförtiden. Vi passerade enefälader och klapperstensfält och andades havsluft. 

Några får såg vi inte till, men de kommer kanske inte ut förrän längre fram i vår. Men vad gör väl det när vi har Loppan att titta på? Kanske inte så lockig, men nog är hon minst lika gullig som ett får. Gulligare, om jag får säga vad jag tycker.

När vi gått precis lagom långt åkte vi hem igen och tittade på skidskytte och åt äpplemuffins. Min själ gillar inte bara havspromenader, den gillar muffins också. Och skidskytte, fast den hade nog varit ännu nöjdare om de svenska herrarna hade bommat lite mindre.

I kväll blir det högrevsgryta som lagats i lergryta och ett litet glas rött till det. Det mår själen också bra av, det är min fasta övertygelse.

Ömsom oxfilé, ömsom vindrufsiga lockar

För Loppan, alltså. I lördags gick hon på restaurang och åt oxfilé. Och inte på vilken enkel sylta som helst, utan Lunds bästa restaurang. Nu kan man ju undra om inte mitt bortskämmande av liten Loppa gått rent överstyr - äter hon numera enbart finmat som serveras på restaurang frågar man sig förbluffat? Men nej, så var det såklart inte. Det var ju maken som fyllde år! Och fyller maken år, ja då går vi på Mat & Destillat, är'e tradition, så är det. I år fick Loppan följa med. Jag tycker det här himla trevligt det här att allt fler restauranger tillåter hundar. Alla vid borden runt omkring log också förtjust när Loppan knallade in.

Jag hade bokat Komplett Paket maken till ära. Inget knussel när det är födelsedag! Vi inledde med en cocktail. Fast det fick inte Loppan, någon måtta får det vara. Sen blev det skaldjurssoppa med pilgrimsmussla och vitlöksbröd som inte gick av för hackor. Att servera soppa till en skäggig hund...nja, det kändes lite väl slabbigt. Men sen blev det oxfilé med hollandaisesås och en himla massa andra pryttlar. Och då var Loppan mycket tydlig med att hon var minsann också på restaurang, så det så. Och eftersom köttbiten inte var av minimalt slag så fick hon väl smaka. Sen fick hon också smaka lite på den tyska osten av bara farten. Någon citronparfait, fina viner och kaffe och avec blev det dock inte. Men bra hund reder sig själv, så rätt vad det var insåg jag att hon själv hade serverat sig av det medhavda hundgodiset som jag hade haft med mig i en påse i handväskan. Som stod på golvet. Ibland är man lite korttänkt.

Egentligen fyllde maken inte år förrän igår, på söndagen. Då åkte vi upp till Halmstad, och blev han minsann bjuden på god mat igen! Kickan, Knyttet och deras föräldrar bjöd på fika och sen på biff Stroganoff som var väldigt god. Det tyckte Loppan också... jaja, det kan hända att hon är lite bortstämd när jag tänker efter. Vi spelade spel och la pussel och hade väldigt trevligt! Det sjöngs minsann för maken också, så han blev väldigt väl konserterad för; även Grynet och Pyret hade sjungit för honom i telefon på morgonen och nu sjöngs det såväl Happy Birthday som ja må han leva, så jag tror nog att maken känner sig synnerligen väl uppvaktad! Och Knyttet demonstrerade att hon minsann numera kan säga 'farfar' - och det sa hon till honom för första gången på hans födelsedag! Vältajmat, det får man säga. - Kan du säga 'farmor' också, frågade jag Knyttet. Hon tittade på mig och svarade kort och koncist 'nej'. Inte ens öppet för förhandling. Men okej, det var ju inte min födelsedag.

Idag har vi mest ägnat oss åt att ha nackspärren från helvetet (jag), ringa kreditkortsföretaget och ampert påtala att vad är det för skrutt till kreditkort som inte fungerar, jag bara undrar, vavava?! Men sen struntade vi i såväl nackar som kreditkort och åkte ut till havet där det blåste friskt så att Loppan blev alldeles rufsig i pälsen. Finns inget som lyfter livsgnistan som lite havsluft! Så egentligen förstår jag inte varför vi var mol allena på stranden?

När man inte riktigt hänger med i svängarna

Alltså, nu är vi ju redan en bra bit in på 2025, och har det blivit något bloggat? Trots söner som fyller år och trettonhelger och allt vad det är.  Nejdå, inte minsta lilla plattityd har hamnat här. Faktum är att jag har heller inte tagit särskilt många foton. Man kan verkligen undra vad jag har gjort?!

Men visst, den 2 januari vaknade man ju upp och det var sol! Sol och snö och kallt och det var ju himla fint det, när det under december mest känts som att leva nere i en kolkällare. En mörk och drypande fuktig kolkällare. Så undra på att man levde upp! Loppan blev yster som en valp och det kunde behövas efter Det Stora Nyårssmällareländet.

Alltså tog jag ett par foton och tänkte att det kan jag ju blogga om...men blev det gjort? Nejdå, vi har hunnit med att såväl få mer snö som regn på tvären och slask och stormvindar. Dock hann vi med en sväng om golfbanan innan slasket satte in, så att Loppan kunde fräsa fram längs fairway. Det var inte ett jättetjockt lager snö, gräset stack upp lite här och där, men det hindrar inte skånska skidåkare. Det var en hel del skidspår där, och vi hann även med att vara räddningspatrull och hiva upp en farbror som stod på öronen. Först fram var Loppan, ungefär som en sån där räddningshund i Alperna. Minus konjakskaggen under hakan då. Tror att gubben blivit rätt glad över en skvätt konjak, för han hade slagit sig en del. Nu fick han nöja sig med att bli glad över en skäggig terrier som kom rusandes, och det lenade nog lite det med.

När det är kallt, ja då behövs det raggsockar. Alltså har jag stickat ett gäng i spridda storlekar och kulörer. Inte ska man behöva frysa om tårna om jag kan hjälpa det.

Igår var det åter ganska trist väder, men vad gjorde det? Vi fick ju besök av Grynet och Pyret. Deras stackars föräldrar skulle släpa sig till jobbet, men fritids hade studiedag, så då fick vi som tur var hänga med flickorna. De kom redan strax efter åtta, så Loppan och jag rände ut på morgonen i arlare tid än vanligt. Loppan, som är något av en sömntuta, var helt förundrad. Skulle hon släpas ut mitt i natten? Men sen blev hon glad igen när flickorna kom.

Vi hann med en hel del! Det bakades överraskningsmuffins, där överraskningen är att det gömmer sig nutella inuti muffinsen, vi stickade och målade och ritade och sen tog vi en sväng till Kulturen. Där dansar man inte ut julen förrän Tjugondedag Knut, så det var fortfarande julpyntat i Thomanderska huset, i Blekingegården och i Arbetarbostaden. 

Vår egen 1800-talsvurmare bubblade av iver i Thomanderska huset och meddelade att här, här hade hon velat bo. Fast på 1800-talet då. Hon sa också att hennes högsta dröm var att få en krinolin och en lång fin klänning, och mormor nickade instämmande, eftersom hon var likadan i Grynets ålder och också läste Lilla Huset-serien på löpande band. Numera drömmer dock mormor vare sig om krinoliner eller korsetter (som Grynet också eftertraktade). Även Pyret tyckte det var spännande. Vi tittade på torkad lutfisk och fina julgransprydnader av silkespapper där det låg nötter i. Maken, han sa avundsjukt att biskop Thomander, han hade inte mindre än fyra rum till bibliotek och tre (3!!!) skrivbord. Undra på att maken också såg lite drömmande ut. Krinoliner, korsetter, böcker, skrivbord...same, same but different.

Vi tittade på allt, under en strid ström av kommentarer från båda flickorna. Samtidigt, men om olika saker, ens simultankapacitet sätts på prov kan jag säga. Efteråt sa maken att vi har förvisso varit inne i Thomanderska huset rätt många gånger, men så här roligt har vi aldrig haft det! Jag håller med.

I Arbetarbostaden tittade vi på pepparkaksbaket, och mormor förundrade sig över hur man överhuvudtaget lyckades åstadkomma alla dessa kakor och julmat i ett sånt litet och tämligen primitivt kök. Detta kök är precis som det var när familjen Andersson bodde där på 30-talet, så man får förmoda att det lyckades man ändå med.

Sen traskade vi hem och åt överraskningsmuffins och jag tittade med värme på mitt eget bekväma kök och tänkte att allt var inte bättre för. Ganska skönt att slippa baxa runt en krinolin också.

Lite om grönkål, lite om AI och Gott Nytt År!

Maken funderade. Själv tycker han ju att det tar väldigt lång tid att skriva texter, man ska väga orden på guldvåg, man ska formulera sig exakt, och ja, sånt tar ju sin lilla tid. Mycket bra när man är akademiker. Själv är jag ju lite mer tjosanhejsan när det gäller att rassla ur mig blogginlägg, och oftast har jag ingen aning om var jag ska hamna när jag väl börjar hamra runt på tangentbordet. Men nu funderade ändå maken om det inte vore bra att ta lite hjälp av den där allsmäktiga AI:n? Liksom snitsa till blogginläggen lite. (Maken har ingen egen blogg men bistår gärna med råd och dåd vad gäller undertecknads).

Själv känner jag mig mer tveksam, men man ska ju vara öppen för det mesta sägs det, så jag åkallade väl AI:gurun och bad denne skriva ett blogginlägg om att fira jul i Halmstad med barn och barnbarn. AI, det får jag ändå medge, rasslade ur sig nedanstående inlägg i en grisblink.

Att fira julafton i Halmstad tillsammans med barn och barnbarn är en upplevelse som bjuder på både jultraditioner och roliga aktiviteter för hela familjen. Från tomtemöten och julklappsutdelningar till härliga utomhusaktiviteter som korvgrillning och hundpromenader – det finns inget bättre sätt att skapa minnen för livet. Här är en inblick i hur en magisk julafton i Halmstad kan se ut när hela familjen samlas för en oförglömlig dag.

En Morgon Full av Spänning

Julafton börjar alltid med en känsla av förväntan, speciellt för barn och barnbarn som längtar efter tomten. Kanske börjar ni morgonen med en julfrukost där ni samlas kring ett bord fullt av nybakade scones, julskinka, och pepparkakor. För barnen är julafton alltid en speciell dag, fylld med tankar på tomten och alla de spännande julklapparna som väntar.

För att öka spänningen kan ni lägga ut små ledtrådar hemma, kanske i form av tomteskrud eller små fotspår i snön (om vädret tillåter) för att ge intrycket av att tomten redan har varit där. Detta får barnen att känna att julen verkligen är magisk, och de börjar tro att tomten snart är på väg!

Tomtemöte i Skogen eller På Gatan

Efter frukost och julklappsöppning är det dags för lite frisk luft. Halmstad bjuder på vackra natursköna områden, och en promenad i skogen eller längs stranden är perfekt för familjen. Och vem vet – kanske dyker tomten upp där också? Många familjer i Halmstad har den härliga traditionen att tomten plötsligt dyker upp under en vinterpromenad, redo att ge bort godis till alla barn. En sådan överraskning ger garanterat stora ögon och skratt från både små och stora.

Om ni har hundar med er, gör promenaden extra rolig! Hunden kan springa runt i snön eller leka i den friska vinterluften, och barnen älskar att vara med och ta hand om husdjuren. Det är en härlig gemensam aktivitet där både hundar, barn och vuxna får njuta av julens magi tillsammans.

Korvgrillning i Skog och Mark

Efter en härlig promenad i naturen kan det vara dags för lite korvgrillning. Halmstad erbjuder flera fina platser att grilla på – kanske vid en mysig grillplats i en skogsdunge eller vid en park där ni kan sitta runt en eld. Att grilla korv tillsammans är en fantastisk tradition som både barn och vuxna älskar. Värmen från elden sprider sig, och alla får chans att vara med och laga sin egen mat på spett. Här kan barnen få vara med och rosta sina egna korvar och kanske smaska på lite julgodis vid sidan om.

Det är inte bara maten som gör det speciellt – att vara ute i naturen och känna doften av brinnande ved och korv ger verkligen en känsla av gemenskap och friluftsliv. Tillsammans med familjen och hundarna blir detta en oförglömlig del av julafton.

Julmiddag och Tomtebesök Hemma

Efter en dag fylld av aktivitet och utevistelse samlas ni hemma för att njuta av en traditionell julaftonsmiddag. Kanske har ni förberett ett härligt julbord med sill, köttbullar, prinskorv och den obligatoriska julskinkan. Barnen kanske vill vara med och duka, och kanske finns det någon spännande överraskning på bordet för dem.

Och så kommer den stora höjdpunkten: Tomtebesöket! När alla samlats för middag och kanske skålat i glögg, knackar det plötsligt på dörren, och där står tomten med sin stora säck. Barnens ögon lyser upp, och det blir en magisk stund när tomten delar ut julklappar. Vuxna kanske också får en liten överraskning, och hela familjen kan samlas kring granen för att öppna klapparna tillsammans.

Avslutning på Dagen

När kvällen börjar gå mot sitt slut, och barnen är trötta efter en lång dag med julfirande, är det mysigt att slå sig ner tillsammans för att spela ett familjespel eller läsa en julsaga. En kopp varm choklad eller julte passar perfekt för att runda av kvällen innan barnen somnar, drömmande om tomtar och julens magi.

För de vuxna finns det tid att njuta av lugnet, kanske tända några ljus, prata om dagens höjdpunkter och känna den där härliga känslan av att ha fått skapa minnen tillsammans som kommer vara med er länge.

Slutord – En Julafton att Minnas

Att fira julafton i Halmstad med barn, barnbarn, tomte, korvgrillning och hundar är en upplevelse fylld med värme, skratt och gemenskap. Här blandas traditioner och utomhusaktiviteter på ett sätt som passar hela familjen. Genom att kombinera julens magi med rolig utomhuslek och god mat får ni en julafton som både barn och vuxna kommer att minnas för alltid.

Så nästa gång du planerar din julafton, varför inte göra det i Halmstad – där tomten och hela familjen får chansen att skapa oförglömliga minnen tillsammans!

 Tja, jag vet inte - blev det bättre? Var är alla foton på flickorna? Va? Och Loppans julbad? Och var kom sconesen till frukosten ifrån? Nog för att jag gillar scones, men signalerar det jul??

Men nog om detta, nu pratar vi om grönkål i stället. Denna fantastiska grönsak. Vi köpte en hel säck och det har blivit långkål tre gånger, grönkålspasta, grönkålssallad och om det nu är så att man inte har mer mossa till hyacinten, ja då funkar det utmärkt med grönkål! Heder åt denna mångsidiga gröna kål!

Ikväll blir det dock inte grönkål, ikväll är det ju nyårsafton och jag känner inte för att göra en fjärde omgång långkål. Det blir förhoppningsvis gott ändå. Syrran och vovvarna kommer och det ser vi fram emot. Sen avslutar vi i synnerligen god tid, för inga hundar vill vara ute när det smäller som värst. Själva har vi förberett med lugnande som veterinären skrivit ut, så jag hoppas att kvällen ändå ska bli njutbar, för alla. Tvåbenta såväl som fyrbenta.

Så nu återstår väl bara att önska alla ett Gott Nytt År! Såväl jag som AI har nu skrivit 2024 års sista blogginlägg, så får vi se vad 2025 har att bjuda på.

(Edit: maken litar inte längre på AI. Han håller på att sammanställa och strukturera alla borgmästare som verkat i Halmstad - någon måste ju ta sitt ansvar och göra det - och bad AI göra detsamma. AI talade prompt om att efter kommunreformen så finns det inte någon borgmästare i Halmstad, men att Håkan Juholt varit kommunalråd därstädes. Vilket är en evig lögn. Fake news så det bara smäller om det. Det får nog bli AI-fritt även i fortsättningen här på bloggen).

Det blev både musik och julbad

 Men nu börjar vi från början, det känns ju organiserat och bra. Ordentligt, typ. Julafton, alltså. Maken och jag packade bilen med julklappar, grönkål, köttbullar, Loppan och oss själva och åkte hem till Kickan och Knyttet. 

Vi möttes av två finklädda julflickor som studsade runt medan deras mamma och pappa försökte multitaska med inhandling av de sista ingredienserna, dammsugning och dukning och sånt. Mamma dukade och Kickan och Knyttet dukade om. Vissa servietter hamnade på golvet och sedan var deras saga all när Loppan fått fatt i dem. Men det fanns fler servietter och så småningom blev det ändå någon form av ordning. 

Då tyckte flickornas mamma och farmor att det vore väl en himla bra idé att ta ett foto på julfina flickor framför granen? Man fick vara snabb som en iller, att få två flickor och en ren att posera fint samtidigt, visade sig vara en nästan övermäktig uppgift. Men å andra sidan, det är väl mycket roligare med lite fart och action i bilderna? Sedan tog Knyttet igen sig en stund i farfars famn.

Men så småningom kom det ju en bil körandes! Kickan höll utkik och Knyttet började vinka redan innan bilen hunnit stanna. Nu kom ju Grynet och Pyret och deras familjer. Det lastades in ännu fler väskor och medhavd mat och klappar och ett visst kaos utbröt medan Loppan fräste runt, helt speedad av lycka över att alla hennes favoritpersoner var där - på ett och samma ställe!

Mormor/farmor tyckte precis som Loppan - kunde man ha det bättre? Förvisso är det så att man kan bli lite virrig när alla barnbarnen är på plats och man ska ha rätt namn till rätt person, så det blir så att man drar igenom hela namnremsan när man ska gulla med något barnbarn. Inklusive hundens namn, men alla tar det med jämnmod.

Sen var det fullt program! Lunch skulle ätas, och  sen lekte vissa med den dansande alpackan som fick de små flickorna att jubla av förtjusning när hon studsade runt och vickade på rumpan. Grynet, som är en bokmal av rang, försjönk i en bok. Man läser ju alarmerande rapporter i tidningen om att läsförståelsen håller på att sjunka betänkligt, och att till och med universitetsstudenter inte orkar läsa och ta till sig en bok utan hjälp av AI - men jag kan ju säga att Grynet gör vad hon kan för att hjälpa upp den statistiken. Jag tror helt säkert att det kommer att gälla även de övriga flickorna, och det tycker jag är så skönt, det finns väl inget bättre än att försjunka i en bok och komma till en helt annan värld?

Medan vi väntade på tomten, så var vi ju inte sysslolösa för det, ånej. Det ritades och målades och sen blev det julkonsert! Grynet spelade jättefint för oss, och det kan jag säga att bara det att få ljud i en tvärflöjt, det är inte lätt. Jag vet, för jag har provat och jag lyckades inte få någon ton - men det gjorde Grynet med den äran! 

Sen fick vi glögg och saffransbullar och pepparkakor och medan vi satt där och stoppade i oss sa dottern "jag tyckte jag såg något i trädgården". "Vadå?" sa jag som Inte Fattade Någonting och såg mig om efter ett rådjur eller räv eller så. Dottern tittade menande på mig och skakade medlidsamt på huvudet och då gick det upp en talgdank även för undertecknad. Det var ju vare sig en räv eller ett rådjur...

...det var ju Tomten! Ett visst kaos uppstod när Loppan blev upprörd över att det klev in skäggiga gubbar hur som helst och småflickorna sökte sig till mamma. Vem var väl det där? Men blygheten försvann och högarna med avslitet presentpapper växte på golvet. Även Loppan fick julklappar, sådana som prasslade och pep så hon förlät den där skäggiga figuren och var nöjd hon med.

Sedan förflöt julafton precis som en sån ska; prat och lek och skratt och mat. Allt man kunde önska sig -och när matkoman var hotande nära kunde man ta ut Loppan på en promenad och skaka ner all julmaten lite. Sen lekte flickorna till långt efter läggdags, och så småningom kände mormor/farmor att det nog började dra ihop sig till läggdags för henne också, så vi körde hem, fulla av julmat och julglädje.

Nu var det ju inte slut med julfirandet för det, nejnej. Dagen därpå skulle vi ut i naturen och grilla korv. Det är andra gången vi gör det vid ett julfirande, så nu får man väl ändå säga att det är en tradition? En väldigt bra tradition, trots att dimman låg tät. Så pass tät att det var ganska, tja, fuktigt är väl rätt ord. Men vad gör väl det? Det finns inget dåligt väder, bara fel kläder sägs det ju, och vi var alla skrudade i regntäta plagg - ja Loppan hade väl i och för sig bara sin vanliga päls, men det går ju bra det med.

Först gick vi en liten promenad vid Torvsjön för att arbeta upp aptiten lite, och sen byggde dottern, alias Strövarledaren, proffsigt upp en eld, vilket var bra ur många aspekter; dels för själva korvgrillningen såklart, men också för att det är så mysigt med en eld! Plus att man kunde värma sina lite frusna händer. Ungefär som ett kinderägg - tre bra saker i en och samma förpackning!

Medan vi väntade på att det skulle bli bra glöd att grilla kunde man stilla den värsta aptiten med pizzabullar, dricka varm choklad och springa runt och balansera på stubbar och sånt. Om man nu inte villle ta sig ett litet julbad, men det var faktiskt bara Loppan som valde det alternativet, även om Kickan gärna ville hålla sig precis vid vattenkanten vilket gjorde hennes mamma lätt nervös för hon hade inga extrakläder med sig om Kickan drattade i. Men allt gick bra, det blev inga ofrivilliga bad, korvarna åts och när elden släckts ordentligt packade vi ihop igen och åkte hem.

Och i badrummet står ryggsäcken på tork och doftar rök och påminner oss om ett mycket trevligt julfirande.