Lite om grönkål, lite om AI och Gott Nytt År!

Maken funderade. Själv tycker han ju att det tar väldigt lång tid att skriva texter, man ska väga orden på guldvåg, man ska formulera sig exakt, och ja, sånt tar ju sin lilla tid. Mycket bra när man är akademiker. Själv är jag ju lite mer tjosanhejsan när det gäller att rassla ur mig blogginlägg, och oftast har jag ingen aning om var jag ska hamna när jag väl börjar hamra runt på tangentbordet. Men nu funderade ändå maken om det inte vore bra att ta lite hjälp av den där allsmäktiga AI:n? Liksom snitsa till blogginläggen lite. (Maken har ingen egen blogg men bistår gärna med råd och dåd vad gäller undertecknads).

Själv känner jag mig mer tveksam, men man ska ju vara öppen för det mesta sägs det, så jag åkallade väl AI:gurun och bad denne skriva ett blogginlägg om att fira jul i Halmstad med barn och barnbarn. AI, det får jag ändå medge, rasslade ur sig nedanstående inlägg i en grisblink.

Att fira julafton i Halmstad tillsammans med barn och barnbarn är en upplevelse som bjuder på både jultraditioner och roliga aktiviteter för hela familjen. Från tomtemöten och julklappsutdelningar till härliga utomhusaktiviteter som korvgrillning och hundpromenader – det finns inget bättre sätt att skapa minnen för livet. Här är en inblick i hur en magisk julafton i Halmstad kan se ut när hela familjen samlas för en oförglömlig dag.

En Morgon Full av Spänning

Julafton börjar alltid med en känsla av förväntan, speciellt för barn och barnbarn som längtar efter tomten. Kanske börjar ni morgonen med en julfrukost där ni samlas kring ett bord fullt av nybakade scones, julskinka, och pepparkakor. För barnen är julafton alltid en speciell dag, fylld med tankar på tomten och alla de spännande julklapparna som väntar.

För att öka spänningen kan ni lägga ut små ledtrådar hemma, kanske i form av tomteskrud eller små fotspår i snön (om vädret tillåter) för att ge intrycket av att tomten redan har varit där. Detta får barnen att känna att julen verkligen är magisk, och de börjar tro att tomten snart är på väg!

Tomtemöte i Skogen eller På Gatan

Efter frukost och julklappsöppning är det dags för lite frisk luft. Halmstad bjuder på vackra natursköna områden, och en promenad i skogen eller längs stranden är perfekt för familjen. Och vem vet – kanske dyker tomten upp där också? Många familjer i Halmstad har den härliga traditionen att tomten plötsligt dyker upp under en vinterpromenad, redo att ge bort godis till alla barn. En sådan överraskning ger garanterat stora ögon och skratt från både små och stora.

Om ni har hundar med er, gör promenaden extra rolig! Hunden kan springa runt i snön eller leka i den friska vinterluften, och barnen älskar att vara med och ta hand om husdjuren. Det är en härlig gemensam aktivitet där både hundar, barn och vuxna får njuta av julens magi tillsammans.

Korvgrillning i Skog och Mark

Efter en härlig promenad i naturen kan det vara dags för lite korvgrillning. Halmstad erbjuder flera fina platser att grilla på – kanske vid en mysig grillplats i en skogsdunge eller vid en park där ni kan sitta runt en eld. Att grilla korv tillsammans är en fantastisk tradition som både barn och vuxna älskar. Värmen från elden sprider sig, och alla får chans att vara med och laga sin egen mat på spett. Här kan barnen få vara med och rosta sina egna korvar och kanske smaska på lite julgodis vid sidan om.

Det är inte bara maten som gör det speciellt – att vara ute i naturen och känna doften av brinnande ved och korv ger verkligen en känsla av gemenskap och friluftsliv. Tillsammans med familjen och hundarna blir detta en oförglömlig del av julafton.

Julmiddag och Tomtebesök Hemma

Efter en dag fylld av aktivitet och utevistelse samlas ni hemma för att njuta av en traditionell julaftonsmiddag. Kanske har ni förberett ett härligt julbord med sill, köttbullar, prinskorv och den obligatoriska julskinkan. Barnen kanske vill vara med och duka, och kanske finns det någon spännande överraskning på bordet för dem.

Och så kommer den stora höjdpunkten: Tomtebesöket! När alla samlats för middag och kanske skålat i glögg, knackar det plötsligt på dörren, och där står tomten med sin stora säck. Barnens ögon lyser upp, och det blir en magisk stund när tomten delar ut julklappar. Vuxna kanske också får en liten överraskning, och hela familjen kan samlas kring granen för att öppna klapparna tillsammans.

Avslutning på Dagen

När kvällen börjar gå mot sitt slut, och barnen är trötta efter en lång dag med julfirande, är det mysigt att slå sig ner tillsammans för att spela ett familjespel eller läsa en julsaga. En kopp varm choklad eller julte passar perfekt för att runda av kvällen innan barnen somnar, drömmande om tomtar och julens magi.

För de vuxna finns det tid att njuta av lugnet, kanske tända några ljus, prata om dagens höjdpunkter och känna den där härliga känslan av att ha fått skapa minnen tillsammans som kommer vara med er länge.

Slutord – En Julafton att Minnas

Att fira julafton i Halmstad med barn, barnbarn, tomte, korvgrillning och hundar är en upplevelse fylld med värme, skratt och gemenskap. Här blandas traditioner och utomhusaktiviteter på ett sätt som passar hela familjen. Genom att kombinera julens magi med rolig utomhuslek och god mat får ni en julafton som både barn och vuxna kommer att minnas för alltid.

Så nästa gång du planerar din julafton, varför inte göra det i Halmstad – där tomten och hela familjen får chansen att skapa oförglömliga minnen tillsammans!

 Tja, jag vet inte - blev det bättre? Var är alla foton på flickorna? Va? Och Loppans julbad? Och var kom sconesen till frukosten ifrån? Nog för att jag gillar scones, men signalerar det jul??

Men nog om detta, nu pratar vi om grönkål i stället. Denna fantastiska grönsak. Vi köpte en hel säck och det har blivit långkål tre gånger, grönkålspasta, grönkålssallad och om det nu är så att man inte har mer mossa till hyacinten, ja då funkar det utmärkt med grönkål! Heder åt denna mångsidiga gröna kål!

Ikväll blir det dock inte grönkål, ikväll är det ju nyårsafton och jag känner inte för att göra en fjärde omgång långkål. Det blir förhoppningsvis gott ändå. Syrran och vovvarna kommer och det ser vi fram emot. Sen avslutar vi i synnerligen god tid, för inga hundar vill vara ute när det smäller som värst. Själva har vi förberett med lugnande som veterinären skrivit ut, så jag hoppas att kvällen ändå ska bli njutbar, för alla. Tvåbenta såväl som fyrbenta.

Så nu återstår väl bara att önska alla ett Gott Nytt År! Såväl jag som AI har nu skrivit 2024 års sista blogginlägg, så får vi se vad 2025 har att bjuda på.

(Edit: maken litar inte längre på AI. Han håller på att sammanställa och strukturera alla borgmästare som verkat i Halmstad - någon måste ju ta sitt ansvar och göra det - och bad AI göra detsamma. AI talade prompt om att efter kommunreformen så finns det inte någon borgmästare i Halmstad, men att Håkan Juholt varit kommunalråd därstädes. Vilket är en evig lögn. Fake news så det bara smäller om det. Det får nog bli AI-fritt även i fortsättningen här på bloggen).

Det blev både musik och julbad

 Men nu börjar vi från början, det känns ju organiserat och bra. Ordentligt, typ. Julafton, alltså. Maken och jag packade bilen med julklappar, grönkål, köttbullar, Loppan och oss själva och åkte hem till Kickan och Knyttet. 

Vi möttes av två finklädda julflickor som studsade runt medan deras mamma och pappa försökte multitaska med inhandling av de sista ingredienserna, dammsugning och dukning och sånt. Mamma dukade och Kickan och Knyttet dukade om. Vissa servietter hamnade på golvet och sedan var deras saga all när Loppan fått fatt i dem. Men det fanns fler servietter och så småningom blev det ändå någon form av ordning. 

Då tyckte flickornas mamma och farmor att det vore väl en himla bra idé att ta ett foto på julfina flickor framför granen? Man fick vara snabb som en iller, att få två flickor och en ren att posera fint samtidigt, visade sig vara en nästan övermäktig uppgift. Men å andra sidan, det är väl mycket roligare med lite fart och action i bilderna? Sedan tog Knyttet igen sig en stund i farfars famn.

Men så småningom kom det ju en bil körandes! Kickan höll utkik och Knyttet började vinka redan innan bilen hunnit stanna. Nu kom ju Grynet och Pyret och deras familjer. Det lastades in ännu fler väskor och medhavd mat och klappar och ett visst kaos utbröt medan Loppan fräste runt, helt speedad av lycka över att alla hennes favoritpersoner var där - på ett och samma ställe!

Mormor/farmor tyckte precis som Loppan - kunde man ha det bättre? Förvisso är det så att man kan bli lite virrig när alla barnbarnen är på plats och man ska ha rätt namn till rätt person, så det blir så att man drar igenom hela namnremsan när man ska gulla med något barnbarn. Inklusive hundens namn, men alla tar det med jämnmod.

Sen var det fullt program! Lunch skulle ätas, och  sen lekte vissa med den dansande alpackan som fick de små flickorna att jubla av förtjusning när hon studsade runt och vickade på rumpan. Grynet, som är en bokmal av rang, försjönk i en bok. Man läser ju alarmerande rapporter i tidningen om att läsförståelsen håller på att sjunka betänkligt, och att till och med universitetsstudenter inte orkar läsa och ta till sig en bok utan hjälp av AI - men jag kan ju säga att Grynet gör vad hon kan för att hjälpa upp den statistiken. Jag tror helt säkert att det kommer att gälla även de övriga flickorna, och det tycker jag är så skönt, det finns väl inget bättre än att försjunka i en bok och komma till en helt annan värld?

Medan vi väntade på tomten, så var vi ju inte sysslolösa för det, ånej. Det ritades och målades och sen blev det julkonsert! Grynet spelade jättefint för oss, och det kan jag säga att bara det att få ljud i en tvärflöjt, det är inte lätt. Jag vet, för jag har provat och jag lyckades inte få någon ton - men det gjorde Grynet med den äran! 

Sen fick vi glögg och saffransbullar och pepparkakor och medan vi satt där och stoppade i oss sa dottern "jag tyckte jag såg något i trädgården". "Vadå?" sa jag som Inte Fattade Någonting och såg mig om efter ett rådjur eller räv eller så. Dottern tittade menande på mig och skakade medlidsamt på huvudet och då gick det upp en talgdank även för undertecknad. Det var ju vare sig en räv eller ett rådjur...

...det var ju Tomten! Ett visst kaos uppstod när Loppan blev upprörd över att det klev in skäggiga gubbar hur som helst och småflickorna sökte sig till mamma. Vem var väl det där? Men blygheten försvann och högarna med avslitet presentpapper växte på golvet. Även Loppan fick julklappar, sådana som prasslade och pep så hon förlät den där skäggiga figuren och var nöjd hon med.

Sedan förflöt julafton precis som en sån ska; prat och lek och skratt och mat. Allt man kunde önska sig -och när matkoman var hotande nära kunde man ta ut Loppan på en promenad och skaka ner all julmaten lite. Sen lekte flickorna till långt efter läggdags, och så småningom kände mormor/farmor att det nog började dra ihop sig till läggdags för henne också, så vi körde hem, fulla av julmat och julglädje.

Nu var det ju inte slut med julfirandet för det, nejnej. Dagen därpå skulle vi ut i naturen och grilla korv. Det är andra gången vi gör det vid ett julfirande, så nu får man väl ändå säga att det är en tradition? En väldigt bra tradition, trots att dimman låg tät. Så pass tät att det var ganska, tja, fuktigt är väl rätt ord. Men vad gör väl det? Det finns inget dåligt väder, bara fel kläder sägs det ju, och vi var alla skrudade i regntäta plagg - ja Loppan hade väl i och för sig bara sin vanliga päls, men det går ju bra det med.

Först gick vi en liten promenad vid Torvsjön för att arbeta upp aptiten lite, och sen byggde dottern, alias Strövarledaren, proffsigt upp en eld, vilket var bra ur många aspekter; dels för själva korvgrillningen såklart, men också för att det är så mysigt med en eld! Plus att man kunde värma sina lite frusna händer. Ungefär som ett kinderägg - tre bra saker i en och samma förpackning!

Medan vi väntade på att det skulle bli bra glöd att grilla kunde man stilla den värsta aptiten med pizzabullar, dricka varm choklad och springa runt och balansera på stubbar och sånt. Om man nu inte villle ta sig ett litet julbad, men det var faktiskt bara Loppan som valde det alternativet, även om Kickan gärna ville hålla sig precis vid vattenkanten vilket gjorde hennes mamma lätt nervös för hon hade inga extrakläder med sig om Kickan drattade i. Men allt gick bra, det blev inga ofrivilliga bad, korvarna åts och när elden släckts ordentligt packade vi ihop igen och åkte hem.

Och i badrummet står ryggsäcken på tork och doftar rök och påminner oss om ett mycket trevligt julfirande.

Snart, så!

 Det har inte blivit minsta lilla julkonsert i år. Vi har heller inte lyssnat särskilt mycket på julmusik i år, förutom den kväll jag drog igång Christmas carols med King's college. Stämningsfullt och högtidligt, absolut, men eftersom jag samtidigt stod och stekte köttbullar och pratade med Loppan så kan jag inte påstå att jag hörde så värst mycket. Det är ju  ganska stillsam musik får jag säga.

Men nu ser vi fram emot julafton, för då har det utlovats julmusik av prima slag! Grynet har börjat spela tvärflöjt och nu har hon meddelat att på julafton ska vi utspisas med julmusik och det ser vi verkligen fram emot. Jag tycker tvärflöjt ser väldigt svårt ut. Vackert, men svårt. Själv ville jag nog också spela tvärflöjt en gång i världen, men mamma tyckte att jag skulle spela fiol, och hur det nu var så blev det oftast som mamma tyckte. Jag gnisslade på ett antal år, men jag kan väl inte direkt påstå att världen begåvades med en framstående violinist. 

Sen ville dottern (aka Grynets mamma) så småningom också spela fiol när hon kom i den åldern. "Gör inte det" sa jag som hade en massa skalövningar i inte så ljust minne. Men dottern vet vad  hon vill, och när hon fick min gamla fiolfröken till sin fröken, ja då blev jag helt plötsligt också intresserad så då slog jag väl till på en fiol till mig också. Då blev det mest folkmusik och det var faktiskt roligt. Sen bröt jag dock vänster ringfinger och det läkte ihop lite kortare än standardmässigt, så då blev det lite knöligt att spela och fiolspelandet rann ut i sanden igen. 

Nu ser jag dock fram emot att få avnjuta en privat julkonsert på julafton! Säkert med mer schvung och tryck än King's college.

Grön och grann, men ingen gran

 I år har vi faktiskt ingen gran alls i Lund. Tanken var att köpa en liten en när vi kom ner och klä den med en gång så vi hann njuta av den innan den barrar av sig medan vi firar jul i Halmstad. Men så blandade det sig ett ryggskott och en fot i leken och plötsligt så kändes det inte särskilt nödvändigt med den där granen. Julpyntat är det ändå, så det är ingen total julmisär som råder, ånej!

Men grönt vill man ju ha ändå, och finns det något som inte går att rationalisera bort så är det den halländska långkålen, i alla fall inte om man vill fortsätta ha ett lycklig äktenskap med maken. Och det vill man ju. Så igår så var det ändå grönt och grant i stugan. Nybakad skinka med nygjord långkål. Brödet kom förvisso från frysen, men det var gott ändå. Så visst har vi julkänsla, trots att vädrets makter inte direkt hjälper till med den saken.

Man får vara glad ändå, och är det något som sätter sprätt på livsandarna så är det att hälsa på små valpar! Här ska dock inte köpas valp, det intalade såväl maken som jag själv mig med eftertryck. Bara titta. Inte köpa. Hur bedårande de än är - och det är de. Kan vara svårt att se på fotona, för de var väldigt svårfotograferade, inte har man tid att sitta still och posera när man vill bita tanten  i fingrarna, dra henne i håret och tugga på tårna medan svansarna gick som semaforer. Fullt upp ju.

Med uppbådande av all min viljestyrka så följde det ändå inte med en liten valp hem, jag är inte helt säker på vad Loppan skulle tycka om att få en sån där liten piraja till lillebror?

Nu måste jag tänka på något annat, för annars är risken stor att jag ändå faller på frestelsen. Och vad ska man då tänka på? Jo, att morgonen efter vårt skarvgooglande så vad såg jag väl då på bibliotekets tak när Loppan och gick vår morgonrunda? Jajamensan. Där satt den och torkade vingarna. - Titta, en skarv, sa jag till Loppan, sådär självklart som om man alltid rasslade av sig namn på fåglar man möter.

Sen gick vi hem och åt frukost, ganska tacksamma över att vi inte behövde dyka ner i Nissan efter den.

Ändrade planer

Idag skulle vi egentligen ha kört ner till Lund för att umgås med goda vänner, men nu fick vi ändra om lite i kalendern, så vi kör ner till Lund imorgon i stället. Vad gör man då med en alldeles ograverad dag? Först vaknar man till att det där vindstilla, kalla har blivit blåsigt, regnigt och grått. Loppan och jag bestämde oss unisont för att morgonpromenaden alltså kunde vara mer av toalettartad karaktär än att strosa runt och filosofera över livet och meningen med det hela. Sen kunde man sitta där som tjuren Ferdinand under sin korkek och lukta på hyacinterna innan det var dags att ta tag i skidskyttet.

Dock spruttade vädret upp sig på eftermiddagen så maken, Loppan och jag tog rundan runt Slottsmöllan innan skymningen föll. Jag gillar den där gamla fabriksmiljön, på den tiden kunde man bygga fabriker som inte såg ut som öststatsmässiga plåt- eller betongbunkrar. Allra mest gillar jag ju att gå längs den sidan av Nissan där det är mest träd, men om man nu måste traska förbi fabriksbyggnader så tycker jag att de här inte går av för hackor.

När vi gick där fick vi syn på några stora fåglar som betedde sig lite märkligt. De stod där ute på stenar i Nissan och bredde ut vingarna. "Vad är det där för fåglar?" frågade maken mig, precis som om jag vore någon slags ornitolog. Vi tittade tveksam på varandra och undrade om det kunde vara kortbenta hägrar? Maken var till och med så vetgirig att han frågade en tjej som kom gående med en hund som Loppan prompt ville hälsa på, och då kunde man ju hoppas på att hon kanske var en sån som visste saker om fåglar? Fast hon var av samma skrot och korn som vi och kastade också ur sig den där hägerteorin, som vi ändå inte riktigt trodde på.

Då tänkte jag listigt att jag tar ett foto och gör en googlebildsökning. Problemet var bara att fåglarna befann sig långt ut i Nissan, så bilden jag tog fick förstoras upp så mycket att Google föreslog utter. Maken och jag fnös åt utterförslaget, till och med vi insåg att det var himmelsskriande fel. Men sen fick jag en snilleblixt och föreslog skarv - och tänk  jag tror det är rätt! För skarvar står så där och torkar vingarna när de har dykt efter fisk, jo för fjäderdräkten på deras vingar är inte vattenavvisande, utan de ska bli blöta och tunga så att det går lättare att dyka ner efter fisken, och då behöver man ju spänna ut och torka dem efteråt. Listigt, det måste man medge. Så nu har vi lärt oss något nytt, och jag känner att långt, långt inne så bor det kanske ändå ett litet ornitologembryo i mig?

Igår tittade vi inte på fåglar. Nej, för igår bakade vi pepparkakor med Kickan och Knyttet. Nu ska jag erkänna att jag bakar inte pepparkakor längre, för det tar sån tid och man kavlar och kavlar och degen tar aldrig slut. Men att baka en lagom mängd lätthanterlig deg med två glada bagerskor, det är ju en helt annan sak!

Först måste man ju prova vilken kavel som det är mest schvung i, och sen ska formarna gås igenom och sådär.

Alla deltog med liv och lust och stor entusiasm! Det bakades enhörningar och grisar och gummor och hjärtan och granar och det ena med det andra. Tre plåtar med fina pepparkakor blev det, så det var ett mycket lyckat pepparkaksbak.

Kickan och Knyttet går med liv och lust in för det här med jul, och det tycker jag de gör alldeles rätt. Den här mörka tiden behöver man allt julmys man kan få! Änglar och tomtar behövs sorteras och flyttas runt till exempel.

Nu serverar dock maken mig glögg, så nu får det vara färdigbloggat för idag. Julmyset fortsätter med andra ord.