Ja, jo, det åskar ibland och det regnar ibland, för att inte säga att det blåser ibland. Men det finns inget dåligt väder sägs det ju, bara dåliga kläder. Jag tycker verkligen om att vara utomhus. Alltså inte så att jag skulle vilja leva som nomad resten av mitt liv i ett litet tält, jag gillar ju moderna bekvämligheter också, där en skön säng står högt upp på listan. Dessutom tycker jag även om inomhusaktiviteter; sticka, laga mat, baka, pussa på maken. Förvisso kan man göra de flesta av dessa aktiviteter utomhus också, men nu ska vi inte vara petiga här och märka ord. När man suttit och stickat/bakat/pussat och allt vad det är, ja då måste man ut! Himla tur att man har hund kan jag ju säga. Sen ska jag också säga att maken numera också ränner runt utomhus titt som tätt. Kanhända lite mindre titt, för att inte säga tätt, som undertecknad, men Loppan och jag, vi får numera ofta sällskap på våra rundor.
Häromdagen var det dock bara Loppan och jag som var ute i Skrylle och traskade runt på Hundspåret. Där hade det bytts ett antal nya naturhinder och det måste ju prövas. Loppan sprang raskt igenom den urholkade stocken och hoppade sedan glatt upp på en stubbe. Klart detta måste förevigas! Ja, jo, jag har ett antal, för att inte säga många, foton på Loppan där hon poserar på stockar och stenar och allt vad det är, men inte kan det väl skada med en till. När hon är så söt? Stolparna där man skulle gå slalom runt struntade hon dock i, men vad gör väl det? Matte klappade om sin Loppa och försäkrade henne om att hon var världens duktigaste Loppa ändå. Nunnan från Rögle kloster som just då passerade oss i skogen log instämmande. Jag tänker att klosterlivet nog livas upp med ett eller annat möte med en liten raggig terrier i skogen, oavsett om hon går slalom eller ej.
En annan dag var det Loppan som inte fick följa med. Maken och jag drog ut till golfbanan och avverkade 9 hål. Min förskräckta min kommer sig av att jag fick däng av maken. Tur att han är så gullig, då unnar man honom att vinna. (Förresten vann ju jag förra rundan. Och vänta bara tills nästa gång!)
Sen fick vi ändå till en tripp i naturen där såväl make som Loppa som undertecknad var med. Vi gick från Tylösand via Tjuvahålan till Rhododendrondalen. Turen började i strålande solsken, men sen kom det några droppar. Fast dropparna avtog och vi traskade vidare, med en liten paus där man har fin utsikt ner mot Tjuvahålan. Kan vara bra med en paus där, för den knipsluge förstår ju att för att ha en backe ner mot Tjuvahålan, ja då måste man ha traskat upp för en tämligen brant backe för att komma dit. Därav pausen.
När vi tagit oss runt rundan tyckte jag att det vore en himla bra, för att inte säga genialisk, idé att ta sig ut till Möllegård och avnjuta Ricardos glass som inte går av för hackor. Då kom regnet. Och inte ett litet stilla sommarregn, nej, nej, det hällde ner. Nog för att jag gillar glass och skulle kunna äta det varje dag om jag nu inte vore så gammal och förnuftig, men glass i en syndaflod? Nja. Det blev kaffe hemma i stället.
Det som är bra med utomhusliv är ju också att det kan vara så varierat! Man kan skida runt i Antarktis. Man kan hänga i lianer i en eller annan regnskog. Man kan, som sagt, traska runt på Prins Bertils stig. Men om man nu inte känner för vare sig Antarktis eller regnskogar, det ena verkar kallt och det andra verkar varmfuktigt och säkert en massa creepy crawlies, som engelskmännen så träffsäkert benämner det, vad gör man då?
När vi lämnat av flickorna (och hunnit med lite ritande också), ja då ilade vi vidare mot nästa utomhusaktivitet som bestod av derby mellan Halmias och HBKs damlag. Trots att vi ilsket insåg att domaren var avgjort på HBKs sida så slutade bataljen 0-0, och det är måhända det bästa man kan säga om den matchen. Vi var försedda med paraply, varma tröjor och ullstrumpor på fötterna eftersom det regnat och varit lite småruggigt tidigare på dagen. Men si då sken solen, så de inköpta Halmia-kepsarna som vi skaffat för att a) stötta Halmia och b) så skydd mot kvällssolen, de hade behövts. De låg dock hemma på hatthyllan och där gjorde de verkligen ingen nytta.
Men vi hade ändå tur, för vi kom hem, Loppan fick en promenad och sen sjönk vi ner i fåtöljerna för att titta på Sverige-Grekland (maken) och sticka (jag) - och sen drog åskan in med dunder och brak och hällregn. Och då, då ville man verkligen inte vara ute.
