torsdag 20 september 2012

Ett inlägg som kräver utropstecken!!!

Alltid är sonen eller dottern gör något bra brukar jag raskt och självbelåtet påtala att "det är mina gener, det där!". Jag har ett väldigt rationellt tänkande och lyckas alltså på något sätt få till det så att till exempel sonens excellenta golfspel är mina gener, helt utan hänsyn taget till det egna harvandet runt banorna.

Likaså roffar jag åt mig äran för goda betyg, akademiska prestationer, matlagningsprestationer, motionsloppslöpande - ja säg det område som jag inte annekterar på något sätt.

Fram tills nu, vill säga.

Jag tror nämligen att dottern ska vara oändligt tacksam att hon inte fått några av mina kemistiska gener, ja jag vill nog sträcka mig till att kalla dem för anti-gener.

Så därför är det med en okarakteristisk blygsamhet och sanningsenlighet som jag idag vill påtala att det faktum att hon idag med bravur har disputerat vid Glasgow University och numera är en alldeles tvättäkta Ph.D. i kemi, det är helt och hållets hennes egna förtjänst!

Maken och jag, vi är faktiskt alldeles makalöst stolta!! Och vi vill ju såklart säga

GRATTIS, hörredu, det gjorde du bra!!!

Det kommer nog att firas lite i Huliganhemmet ikväll. Det kan hända att vi korkar upp lite vin, i alla fall när tummarna börjar vakna till livs igen efter att ha hållits ihärdigt under de timmar dottern hållit en oxfordprofessor stången. Jo för det är nämligen så fisigt anordnat att disputationer inte är offentliga i Skottland. Så här sitter vi, medan vi hoppas och tror att dottern med sambo och vänner är ute på en rejäl pubrunda ikväll. Cheers!! vill vi säga. Rumla nu om ordentligt, det är du innerligt värd! (fast den där friterade pizzan som vi förstått att utrumlade skottar stärker sig med på morgonkulan, den kanske du kan låta bli?)

Vem kunde väl tro att av denna lilla dam...



...skulle det bli en doktor i kemi?

Så nu förstår ni varför det krävdes ett gäng utropstecken här. Och till dottern vill jag bara säga grattis igen, du är helt enkelt bäst - och det alldeles på egen hand utan din mors inblandning.

13 kommentarer :

  1. Inte kommer generna härifrån heller, det kan jag lova!!!Men oj vad roligt att.allt gick bra, jag har ju förstått att det i skotska landet.händer att folk kuggas vid disputationer så visst var eftermiddagen idag en enda spänd väntan. Grattis Tjejen från din moster - du får.bamsekramen när du är hemma igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var pirrigt - mest för oss såklart, det hoppas jag hon förstår?!

      Radera
    2. Det gör hon säkert:-D

      Radera
  2. Anna-Karin (50 p kemi - och glad att det inte blev mer)20 september 2012 kl. 18:27

    Ljuvliga unge i kökshandduks-klänning: ett imponerat, gråtmilt och Skånskt trefaldigt leve för Doktor Kemist: hurra! Hurra! Hurraaaaa!

    SvaraRadera
  3. Men när hon får Nobelpriset kommer du nog hävda att din brist på kemigener beror på att hon fått allihop. ;-) Förstår att du är stolt! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gud vad du är smart! Så kommer det ju att bli ;-)

      Radera
  4. Härligt att konstatera en sådan framgång!!!
    Gratulera dottern!
    Mamman har en liten gratifikation i min blogg, men hon får läsa inlägget sedan den 19/9-12
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska jag absolut göra!
      Och tack snälla Maja!

      Radera
  5. Hon är ju bara sååå söt på bilden (och lika söt fortfarand!). Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst var (och är) hon söt! Det måste vara mina gener ;-)

      Radera
  6. Stort grattis till dottern. Tjejer kan:)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.