Det är lite med kluvna känslor jag ser mig omkring i trädgården just nu. Det är inte för att ogräset spirar (det gör det), det är inte för att det behövs grävas här och där (det gör det också), men det är så tidigt! Allt börjar blomma, och det är flera veckor i förväg. Äppleträden är på vippen att slå ut, körsbärsträdet blommar som om det inte fanns en morgondag, löjtnantshjärtanen darrar så där sirligt på sina grenar som bara löjtnantshjärtan kan.
Och jag vill liksom säga "lugna er! Ingen hets! det är bara april och vår ännu".
Nog för att jag älskar våren och blommorna, men det är inte utan att man funderar på om det bara finns liksom en lagom utmätt dos av sol och värme på året, och så får vi allt nu? Vad ska vi då göra i juni-juli när regnet piskar iskallt och sommarvärmen lyser med sin frånvaro?
Sen tänker jag att man ska inte ta ut bekymmerna i förväg, carpe diem coh allt det där. Njut i nuet! Fast lite mer lugn i njutandet hade jag varit om jag vetat att även i sommar ska vi kunna tillbringa dagarna ute på altanen, utan yllekofta på oss.
Carpe diem Irene, i helgen åt vi de första rabarberna från trädgården och i helgen flyttar tomaterna ut.
SvaraRaderaVädret har tagit fel på tiden även här i Wien!
Njut, kanske det blir en tropisk sommar!
Du har rätt - bäst att passa på att njuta! Rabarber har vi också ätit, och det är verkligen ett försommartecken så gott som något.
Radera