Låt oss låtsas att det inte är tisdag

För på tisdagar jobbar jag. Ihärdigt. Säkerligen nyttigt och bra för karaktären och allt det där, men hur kul är det att skriva blogginlägg om? Eller ännu mindre; hur kul är det att läsa om? Sen tänkte jag; har jag något hänförande vackert och fabulöst färdigt att visa upp av det jag handarbetar? Svaret är nog mest ett tveksamt näe... Jag har en snart färdig kofta. En snart färdig strumpa. En halvfärdig sjal. En delvis stickad vante som ska tovas. En halvfärdig kvilt. En mössa som inte ens är påbörjad. Jag tycker mig ana ett mönster här. En trend, liksom.

Eller också läser man bara in att i det här huset bor uppenbarligen en oförbätterlig icke-avslutare. En usel människa, kan man tycka. Även om hon är snäll mot make, barn och hund.

Ack ja. Men då kan man ju roa sig med att fundera på hur det var i söndags! Då var det betydligt muntrare, mindre jobb och mer skratt och sömnad. Jajamen, dottern och jag var hos syrran och sydde på våra väskor. Det tar sin lilla tid för det är ungefär en miljard bitar och blixlås och D-ringar och foder och fickor och allt vad det är. Men vad gör det? Förr eller senare blir vi färdiga, och till dess så har vi väldigt trevligt när vi träffas! Vi syr så det ryker! Och när vi inte syr, ja då pressar vi på mellanlägg, skär tygbitar, frågar: var det 9,5" gånger 4" eller hur var det nu igen? ungefär 14 gånger i följd. Mitt i alltihop står syrran och pekar och förklarar och läser och hjälper till och det är nog en himla tur det.

Syrran hinner inte sy på sin väska när vi är där, för dottern och jag kräver all uppmärksamhet. När hon inte måste reda ut diverse smärre hotande katastrofer ägnade hon sig åt att göra julhjärtan i spets och guld.

Ja det är trevligt med söndagseftermiddagar! Fler såna och färre tisdagar kan jag tycka. Dessutom så blev jag faktiskt klar! Inte med hela väskan, ånej. Och inte med hela axelremmen heller... men den är sydd och fodrad och struken och det är gott så!

Någon gång framåt sommaren är den nog förhoppningsvis klar. Och vem vet? Jag kanske rentav har stickat färdigt en socka eller en kofta då också. Inte för att man kanske behöver yllekoftor och dito sockar till sommaren (hoppas jag innerligt), men det kommer väl fler vintrar.