Vem bryr sig om regn och rusk?

Inte Loppan och jag i alla fall. Ordningen är återställd, vår husse, alias Maken, är hemma igen. Vi har hunnit titta på de senaste dagarnas vykortsskörd. En flaska vitt vin från Vouvray är upphämtad från källaren. Vi har suttit och pratat i våra fåtöljer i burspråket om seminarier och vykort och om tavlan som vi lyckades ropa in på auktion igår. Om ett tag när den blivit levererad kommer vi att ha en elegant dam från 1929 på vår vardagsrumsvägg och det känns ju helt rätt bland allt annat som känns helt rätt just nu.

Snart blir det mat och mer prat och det där vinet från Vouvray. En laxlasagne blir det som står i ugnen nu - och där hittade jag till min förvåning plåten från förra fredagen när jag gjorde ankbröst. Den plåt som jag lättsinnigt tänkte att "jaja, den får stå kvar i ugnen så diskar jag den imorgon". Men imorgon eller dan därpå eller ytterligare därpå... det kan ju vara ett svävande begrepp när man är lite disträ av sig. Jag måste erkänna att jag totalt glömt bort den, och jag undrar om det bara är jag som gör såna saker, som inte alltid är så organiserad och ordentlig och kommer ihåg? Det är ju tur att jag ändå använder ugnen tämligen ofta så att den där ankplåten inte dök upp i grönluddig skepnad om ett år eller så.

Men nu; laxlasagne, make, liten lurvig hund, vin och senare en bit choklad. Vem bryr sig om att det småregnar?