Fortfarande mätt

Igår var vi på julbord på Hypoteket. Det var min gamla arbetsplats som bjudit in även mig och maken och det var vi ju inte sena att tacka ja till. Att äta på Hypoteket, det är som att vara gäst på ett gammalt engelskt herresäte, stämningsfullt och lagom stort och julpyntat så att det är en fröjd att se!
- Man ska gå 7 gånger och hämta mat när man äter julbord, sa VD som satt bredvid mig. Men trots att jag försökte gå ut långsamt och försiktigt med sillen så blev det bara fyra gånger för min del och sen hotade paltkoman. Himla trevligt var det! Och jag är, som sagt, fortfarande mätt.

För att i någon mån göra plats för sillar och lax och mandelmusslor hade jag och Loppan varit ute i naturen på promenad tidigare på dagen. Det var inte så mycket winter wonderland över det hela får jag säga, utan avgjort skånsk vinter i så fall. Utan wonder. Att det var blött kunde man bland annat notera på terriern och på alla regndroppar. Om man nu inte märkte det på sig själv menar jag.

Häromdagen var vi dock ute med de andra aussisarna av vallhundstyp och då var det snöigt! Det var vitt! Och hundarna blev rosenrasande lyckliga och alldeles suddiga (och inte så leriga vilket ju alltid är en välgärning).

Enda gången de stod stilla var när de mulade i sig fårbajs, uppenbarligen en delikatess. Detta serverades dock inte på Hypoteket, och det var kanske lika bra det?

En annan som motionerar är Pyret, trots att hon inte skulle förbereda sig för julbord. Kan man nu transportera sig på knubbiga ben, ja då gör man det såklart. Lite stöd får man ha, men vem vill inte ha stöd här i tillvaron?