Svenska Flaggans Dag

Jodå, jag vet att det numera heter Nationaldagen. Men om man ibland kallar mig gammaldags - eller rentav bakåtsträvare - så ligger man i vissa fall inte så himla långt ifrån sanningen. Jag tycker det låter lite finare liksom, och eftersom det blir en eller annan flagga på foto här, så får det bli så. 

Inte för att vi egentligen tänkt fira så mycket den här dagen även om nu Kulturen hade ett fullt program för hela dagen. Fast så skulle det ju regna. Sa SMHI, och det gjorde det ju på förmiddagen, vilket Loppan och jag noterat. (Här kan jag inskjuta att klockan 06.15 då regnade det inte. Jag vet, ty jag och Loppan tog en morgonpromenad i Botan då. På salig Huliganens tid var detta den normal tiden för morgonpromenader och man skuttade som en panter ur sängen utan större åthävor vid en rask och tidig morgonstund. Numera är man dock bortskämd med en hund som är rena sjusovaren på morgonen. Men har man magknip, så har man och då vacklar man runt i Botan i sin ensamhet i gryningen. Nöden har ingen lag).

Sen ringde dock dottern och undrade om vi ändå ville följa med henne och Grynet för lite flaggviftande och avlyssnande av vårsånger? Egentligen skulle de befunnit sig i London hela familjen, men så blev Pyret sjuk och London får helt enkelt vänta. Klart vi ville! Vi beväpnade oss med paraply och traskade iväg.  

Medan vi väntade på att sången skulle börja tittade vi in i de små husen; Prästgården och Thomanaderska huset, Berlingska huset och allt vad de heter. Med oss hade vi vår egen Encyclopedi, alias Grynet. Tänk om man hade en sån hjärna! Grynets hjärna fungerar ungefär som en tvättsvamp, hon kommer ihåg allt, intresserar sig för det mesta och underrättade oss om Gustav Vasa och intåget i Stockholm, och vad som fanns i husen och vi diskuterade hur man levde på den tiden. Ens egen hjärna fungerar ju numera som så att man har liksom en aning om att det här, det vet man ju; men vad hette nu han som var med i den filmen, som regisserades av den där du vet - eller, vem var det nu som uppfann ditt - eller om det var datt?. Ens hjärna är inte så mycket välfylld tvättsvamp numera, snarare en liten förtorkad skrumpen sak. Men då är det ju ändå tur att man har med sig någon som vet och kan!

Sen lyssnade vi  på kommunstyrelsens ordförande som höll ett lyckligtvis kort anförande. Ett som man inte behövde belasta sin hjärna med. Sen lyssnade vi på Kulturens chef som pratade desto mer om det Lundensiska, och bland annat påstod han att Saxo, han med Gesta Danorum, på 1100-talet hade suttit i Lundagård och skrivit om Hamlet. Shakespeares Hamlet alltså, många hundra år tidigare. Det fnös såväl maken som dottern åt. Skulle Shakespeare vara en simpel plagiatör?! Min egen hjärna ryckte dock spasmodiskt till och jag mumlade försiktigt att jomen, jag trodde nog att det kunde kanske ändå ligga något i det där. Helt tvärsäker ville jag ändå inte vara, för det är ju det där med komihåget och den förtorkade tvättsvampen. Men nu har jag googlat! Och jodå, visst var det så. Saxo, han skrev om Amleth, prinsen som hämnades sin fars mord på sin farbror. Sen kanske det är att gå för långt att säga att Wille plagierade, men inspirerad får man väl ändå tycka att han blivit?

Sen blev det skönsång och därefter hissades flaggan och vi sjöng nationalsången, belåtet konstaterande att SMHI haft fel igen! Inget regn här inte. Sen skulle kommunstyrelsens ordförande prata igen - då gick vi hem och åt kanelbulle. Valet var lätt. 

Sen var det inte nog med trevligheter för det, ånej. På kvällen blev Loppan, maken och jag hembjudna till Syrran, Poppy och Enya och där hade vi en himla trevlig - och god! - kväll. Så man får säga att Svenska Flaggans dag, den levererade.