Ena dagen umgås man med Kickan och Knyttet och regnet häller ner så att man måste ha regnkläder på sig när man går ut. Men det är ju så sant som det är sagt; det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
En annan dag umgås man med Grynet, Pyret och deras mamma och då har sommaren slagit till igen och bara tanken på regnkläder fick närmast en värmeslagsframkallande effekt. Nänä, badkläder var det som gällde, i alla fall för Grynet, morfar och mormor och sen var det dags för glasspaus i skuggan.
Det är varmt och soligt - men vem vet hur länge detta varar? Alltså är det bäst att vara förberedd! Och ingen ska kunna komma och påstå att det är mitt fel om mina barnbarn fryser när vintern kommer - alltså sitter jag i den ljumma sommarkvällen på balkongen och stickar en olle till det frilufsande (eller är det Strövare hon är?) Grynet i tjockt ullgarn. En Riddari ska det bli, och jag är möjligen den sista person i stickvärlden som stickar Riddari, men nu, nu ska det äntligen ske! Rejält ullgarn, flerfärgsstickat ok; man kan ju inte annat än se detta som ren och skär njutningsstickning.
Idag var det dock lite för väder att sitta inne på dagen och sticka. Maken och jag, vi fick väl lite blodad tand (låter ju som om vi vore vampyrer) när vi gick Prins Bertils stig, så vi gav oss av ut i naturen igen. Dock inte längs havet idag, nix idag blev det insjö, hålvägar, forsande vatten och en himla massa nerförsbackar. Som sedan övergick i uppförsbackar. Bredaredssjön runt fick det bli.
Det började lite lugnt och fint med skogsväg och stig över kalhygge - men sen visade rundan sin sanna natur. Det var knöligt och knaggligt och nerför. Själv gillar jag inte nerför, det känns som om man skulle ramla hela tiden. Maken gillar nerför mer än uppför, så egentligen är det ju så att det är alltid någon som är nöjd! Vad Loppan gillar mest är oklart, men att få vara ute i naturen och snusa runt tror jag alltid hon gillar.
Här passerar vi precis över Assman - man kan se av mitt lättade flin att jag tänker att nu, nu är de västa nerförsbackarna avklarade. Ett fåfängt hopp.
Men vi knatade på. Längs hålvägar och ute vid sjön. Väldigt vackert, annat kan man inte säga.
"Hoppas ni hittar mycket svamp!" skrev svärdottern när hon hörde om vår skogspromenadplan. Och visst gjorde vi det. Åtminstone en svamp av oklar art, så den fick stå kvar. Sedan hittade vi några minimala lingon också och en groda (eller är det månne padda, här visar jag min okunskap om groddjuren) så man får väl ändå anse att vi fick många intryck på vår tur! Groddjuret var dock inte så sällskapligt och ville helst inte vara med på bild. Nåja, vi har alla våra bad hair-days när man inte vill figurera på sociala medier.
När vi passerat Fylleåns utlopp från Bredaredssjön gick sista biten längs banvallen där den gamla Bolmenjärnvägen gått, och det var måhända mer lättgånget men inte lika pittoreskt. Vi såg inte heller vare sig lingon, svampar eller vilda djur, ja man inte räknar Loppan så klart. Däremot såg vi den gamla stationsbyggnaden och det fick ju vara vackert så.
Men nu väntar några kräftor, lite fisksoppa och ett glas vitt. Vem vet vad morgondagen medför? Ska det vara baddräktsväder? Regnställsväder? Eller ska jag sno mig på med Riddarin?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.