Det har varit en lite tjorvig inledning på året; virusarna har ping-pongats mellan maken och mig och just när man tänkt att nu, nu är vi på banan igen, ja då drabbas man av medaljongsjuka till exempel. Låter tjusigare än det är. Men sånt går ju också över som tur är. Då drabbas man av divertikulit (som, inom parantes, också låter tjusigare än det är). Men igår, då vaknade jag för första gången på en vecka helt feberfri! Sen är det ju förvisso de där knäna, men nu väntar röntgen så får vi se. I alla fall, jag vaknade och kände ett litet försiktigt 'hurra!' inombords. Man vill ju inte sticka ut hakan och tjoa "äntligen frisk!", men det kändes bra, det gjorde det.
Sen insåg man a) vad som väckt en, och b) vad klockan var, nämligen 5 på morgonen. Det finns arla morgonstund och alldeles för j-vla arla, det gör det. Men när Loppan låter som att hela maginnehållet är på väg i retur, ja då går man upp och går ut i den där morgonen, iklädd pyjamas, knäskydd, mössa, regnstövlar och jacka medan man tackar sin lyckliga stjärna för att en sådan outfit är helt ok i de här kvarteren i Lund därd där klädkoden kan vara minst sagt fri. Nu var det inte magen, vilket vi tackar för, utan Loppan har drabbats av kennelhosta. Så det ska väl gå över det med vad det lider, även om hon låter som en mycket astmatisk och högljudd gammal tvåtaktare. (Säger jag, som egentligen inte har en susning om hur en gammal tvåtaktare låter, men jag föreställer mig att det är ungefär så här. Förresten är nog mina begrepp om vad en tvåtaktare är också synnerligen dimmiga om vi nu ska fortsätta med bekännelserna).
Men så är det ju ändå OS-tider när man ändå ska ta det lugnt. Vissa mer än andra. Maken till exempel. Vi jublar över de svenska skiddamerna som far fram som jehun i spåren. Vi biter på naglarna till mixed curling-finalen - trots att jag egentligen ställer mig helt likgiltig inför det där med att hiva iväg stenar på isen. Så är det inte när syskonen Wranå glattar runt på isen med sig själv och andra. Nervkittlande, minst sagt.
Maken har nu blivit så inspirerad att han tycker att vi ska prova på det där med curling. Jag tittar klentroget på honom och undrar hur han tänkte där? Släppa ut sin vingliga fru på isen och tro att hon ska såväl sitta på huk, som glida runt på knäna? Skulle inte tro det.
Men i alla fall, när det är så spännande, ja då måste man ha något i händerna, en stickning till exempel. Och nu är det ju så lyckligt att jag införskaffat garn till en Dagmar zipper sweater till mig själv eftersom maken nu blev så himla nöjd över sin Tarjei sweater och använder den flitigt. Väldigt rolig stickning, det måste jag säga. Man måste dock hålla tungan rätt i mun, så det är inte direkt den sortens stickning man har med som nervlugnande medicin framför tv:n. Då behöver man något tillfredsställande rejält och enkelt - och då är det ju en rackarns tur att man har familjemedlemmar som behöver raggsockor. Första paret är på god väg och det är mycket OS-anda som är instickade i dem.
För övrigt har det av naturliga orsaker varit rätt lugnt här, inte så mycket action precis. Nu ska jag snart iväg till tandläkaren och det är ju ändå action av någon sort, men kanske inte direkt av mest spännande slag.
Eller jo, det var ju styrelsemöte i bostadsföreningen igår kväll. Mitt under OS?! När datum för årets styrelsemöten sattes sa maken helt oförstående "den 11 februari? Då är det ju OS?". Alla andra tittade minst lika oförstående tillbaka och tyckte "jaha? Och??". Ja utom undertecknad då, som är väl förtrogen med makens passionerade OS-intresse, och jag kan väl tycka att vill maken titta på OS, ja då ska han få det. Men möte blev det, och som tur var, var det fler som ville kolla på hockeyn så vi lyckades ändå hålla oss till den stipulerade tidsramen för mötet. Detta händer inte alltid. Men det blev hockey och maken sjönk belåtet ner i fåtöljden medan muttrade oförstående för sig själv "styrelsemöte under OS?? Mamma mia!".
Nu väntar tandläkaren, så nu februaris första blogginlägg vara över.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.