Det känns ju ganska märkligt ändå - att det redan gått 10 år sedan maken och jag fick iträda oss nya roller, nämligen som mormor och morfar. Samtidigt som det ju känns som länge, så har det gått så himla fort!
Det där lilla knyttet, som mest bara sov och åt - jag minns att man funderade så mycket på hur hon skulle bli? Vem hon var? Att man skulle sticka kläder till henne, baka bullar till henne, läsa böcker för henne, ja det var man ju helt på det klara med. Men att det blev en sån trygg, glad, smart och rolig tjej, ja det kunde man ju hoppas på men inte veta. En tjej som nästan vet mer om historia än vad morfar gör, en som kastar sig över intressen med ungefär samma inställning som Pippi, att "det här har jag aldrig gjort, men det kan jag säkert". Eller hur nu Pippi formulerade det. En som redan för flera år sedan utropade "jag älskar fakta!". En som man oftast hittar i ett hörn med näsan i en bok, ja när hon inte spelar teater, ränner runt i naturen eller leker med kompisar så klart. En som informerar en om vad "te, tack!" heter på portugisiska. En som man blir glad av så fort man ser.
Ja det är vårt Gryn, det. Tänk som hon utvecklats på de här 10 åren. Själv har man väl mest blivit lite mer gråhårig, lite mer rynkig, men mycket mer än så kan man väl inte skryta med. Någon portugisiska (utöver det som Grynet lärt en) kan man verkligen inte glänsa med.
Idag fyller hon, men kalaset hade vi redan i lördags. Med tårta (bakad av självaste jubilaren), med paket och prat och skratt.
Och tänk, då fanns det ju ännu fler barnbarn där för det tog ju inte slut med Grynet. Ånej, både lillasyster och kusiner har det blivit på det här decenniet. Som mormor kan man ju då bara tänka vilken rikedom det är! Hur tyst och innehållslöst hade livet inte varit utan dessa fyra fantastiska flickor? Varav den äldsta just idag fyller 10 år. Hurra!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.