Men...oj?!

Så det är redan dags? För Nyår? Hur kan det komma sig, det var ju januari alldeles nyss? Men det blir nog bra, även om det känns lite konstigt - 2013 vad ska hända då?

Just nu är mitt perspektiv inte längre än att fundera på dagens upplägg, jo för det ska bli nyårsmiddag hos Huliganfamiljen - med syrran och Ellenfamiljen och jag ser mycket fram emot det. Bordet är dukat, menyn är planerad och maken har inventerat vinkällaren. Det enda som man kan tycka är knäppt är att man då sitter här tidigt på morgonen och inte ligger i sängen och har sin skönhetssömn så att man orkar hålla sig vaken till tolvslaget... genom väggen hör jag hur maken definitivt njuter av sin skönhetssömn. Då kan man dra slutsatsen att maken kommer att vara rasande stilig ikväll, medan jag kommer att se ut som en skrynkligt russin. Huliganen snusar belåtet på mattan - så här dags kan man nämligen göra det, för då sover även de värsta smällare&raketmarodörerna. Är det något som inte är bra med nyår så är det detta eviga elände, även om det blivit något bättre sedan smällarförbudet infördes.

Men man kan inte lita på att det inte smäller när vi är ute, så därför är det lite bekymrat emellanåt. Ibland önskar jag att jag visste var de bor, de där som tycker det är skitkul att föra oväsen flera dagar runt nyår - då kunde vi promenera förbi en tidig morgon och låta lite vi också - något i stil med hur en liten vätte låter när han är upphetsad. Quid pro quo, typ.

Anledningen till att jag inte sover är kanske att det blev lite för mycket vin igår.... jo för vi var hos ovannämnda syrra som fyllde något jämnt och firade. Rejält! Otroligt trevligt var det, och väldigt gott! Och då kan det väl hända att det slank ner ett glas vin för mycket, det är lätt hänt i gott sällskap. Vackert dukat var det också, i silver och vitt. Inte kan jag visa det på bild, för kameran hade jag inte med mig. Dock har jag en systerdotter med rejäl kamera, så kanske det dyker upp någon bild i syrrans blogg så småningom? Man kan ju alltid hoppas!

Vad beträffar födelsedagspresenter hade jag haft ett allvarligt snack med Huliganen först - när någon fyller år är det deras presenter! sa jag strängt. - Och när det är deras presenter, ja då vill de packa upp dem själva. Få ha dem för sig själv. Inte ha ett Huligangap inblandat i själva processen och sen se paketerna stulna på det mest himmelsskriande sätt!

Huliganen såg inte helt övertygad ut, men behärskade sig någorlunda, till hans mattes lättnad. Duktig hund, det där!

Tea time

Den här julhelgen har varit oerhört avkopplande, det har varit precis så där avkopplande som jag drömde om den där hektiska tiden under hösten när deadlines nafsade en i hälarna som blodtörstiga vildsvin. Nu har jag aldrig - lyckligtvis - haft blodtörstiga vildsvin som nafsat mig i hälarna, men medge att det låter jobbigt? Det blodigaste jag haft som nafsat i hasorna var Huliganen som valp, och han var så söt att det liksom inte var skrämmande, mer gulligt på något sätt. Blodigt, förvisso, men gulligt.

Sonen har åkt hem till Göteborg, så huset känns lite tomt, det gör det. Men vi ses snart igen, och dottern ser vi redan imorgon. Det ser hon säkert fram emot!

Idag hade jag egentligen tänkt åka ner till stan för att köpa lite nya underkläder. Man vill ju möta det nya året och känna sig lite fräsch och tjusig inunder också. Men så är det så ruggigt, grått och dimmigt. Och inomhus är det så varmt och mysigt, maken pluggar och hunden alternerar mellan att sova och att leka med de av sina jul & födelsedagsgåvor som ännu lever! Ja, det är inte klokt, en styck pipsäl av det ljudligare slaget och en styck sköldpadda av det lurvigare slaget lever än! Det är då jag tror att Huliganen faktiskt börjar bli en gammal och klok hund. Att sälen konfiskeras med jämna mellanrum (dottern och pojkvännen sa belåtet att de valt ut ett djur med ett rejält och genomträngande pip, vilket är så sant, så sant...) kan ju ha något att göra med överlevnadsgraden. Varför sköldpaddan, som var en julklapp från sonen, överlever ska man nog se som en hyllning till de som sytt ihop den, för det är inte det att Huliganen inte huliganiserat den å det gruvligaste, nej den är malträterad så att en spansk inkvisitor hade gråtit av stolthet.

Nu tappade jag visst tråden här, som det kan bli! I alla fall, det blev inget av med att ränna ner till stan för min del. Jag var synnerligen lättövertalad på den punkten. - Ska jag stanna hemma och dricka en kopp te och ha det mysigt, eller ska jag ge mig ut i det kalla, fuktiga, dimmiga lundavädret och trängas med folk på stan? frågade jag mig, och med acklamation röstade jag igenom att stanna hemma.

Så nu har vi druckit en liten förmiddagskopp. Kusmis Chai-te, perfekt en ruggig dag!

Notera den lilla ljuslyktan - den är ett minne från årets julmarknad. När man går på julmarknad på Gamla Kassan i Landskrona serveras det kaffe nere i de gamla källarvalven och i priset ingår koppen - man får välja sin egen loppiskopp. Och jag valde denna... ibland förstår jag inte vad som tagit åt mig på gamla dar, i min ungdoms dagar var jag en avgjort avskalad person. "Inge' fjoms"-typen, det var jag personifierad. Och nu har jag blivit så rosig av mig?? Vem vet vad jag kommer att utvecklas till på ålderdomen, det kan ju bli spännande för maken att se.

Tekannan är en julklapp från dottern. Jag gillar tekannor, och inte vill jag påstå att jag är i närheten av samma klass som min vän Sue, som senast jag hörde hyste ett trettiotal hemma hos sig, men jag har en liten samling av favoriter vid spisen. Och här platsar denna fint! Både randig och prickig och röd, kan det bli bättre? (Svar: nej det kan det inte).

- Den påminner om dig, sa maken och tittade nöjt på kannan.
- Prickig och rund, menar du? frågade jag roat då.
- Nej, den ser glad ut, precis som du! svarade maken.

Är det konstigt att man älskar denne make? (Svar; nej det är det verkligen inte!)

Återhämtning

De två senaste dagarna har här inte gjorts många knop. Livet har långsamt och behagligt rullat fram, och vi har lika långsamt och behagligt förflyttat oss mellan soffan, tv-fåtöljen, stickningen, matbordet, boken och hundpromenaderna.

Julafton var intensiv och rolig! Vi inledde med julaftonsfrukost med barn, hund, dotterns sambo och dotterns sambos syster som damp ner från Asien lite hips vips sådär - helt utan bagage men glad och nöjd ändå. Säkerligen blev hon ännu gladare av att träffa Huliganen, det är jag helt övertygad om.

Sen firade vi jul hos systerdottern i deras mysiga hus - det var 11 vuxna och tre hundar. Varav då den ena hade fyllt tio år dagen före och därför var helt övertygad om att alla paket var till honom, det hade de ju varit dagen före? Och eftersom ingen varnat systerdottern låg det massor av paket under granen.

- Ingen fara! sa jag käckt, - jag säger bara till honom att inte röra.

Det var heller inte svårare än så. Inte behövde man säga till mer än ungefär 87 gånger. Till slut gav Huliganen upp och försökte inte längre stjäla paketen, utan la sig ner bredvid granen och väntade på att paketen skulle regna ner över honom. Och så! Äntligen var det dags! Men vadnu???? Alla paket deladees ut till någon annan?? Huliganen blev helt förvirrad och for runt som en...som en... tja som en Huligan ungefär. Då förbarmade sig systersonen över honom och letade upp hans paket - Grabben måste få ett paket, sa systerdottern. Då blev Huliganen nöjd. I tre minuter och 17 sekunder tills han slitit upp det paketet och ville ha fler. Medan han betedde sig satt de andra två små tikarna under bordet och tittade förvånat på hans krumsprång. Deras mattar blev heller inte kallsvettiga.

Undra på att det togs det lugn härhemma igår. Det blev Fanny och Alexander på tv. Huliganen snarkade. Sen blev det Karl Bertil Jonsson. Huliganen snarkade. Det blev lite mer tv. Lite stickning. Lite läsning. Huliganen, han snarkade. Det kan förvisso hända att även vi andra drog en timmerstock eller två, men inte till den milda grad! Den enda gång han levde upp var när vi var på den lokala golfbanan och lekte med den nya  julklappen, då fräste han runt som en speedad kanonkula ett tag.

På kvällen gick maken, sonen och jag och såg the Hobbit, så vi täckte in ett brett cineastiskt spektrum känner jag!

Själv gjorde jag klar min engelska julkaka; jag erkänner. Jag var lätt skeptisk till konceptet med fruktkaka, men är man anglofil så är man, och gillar man att baka, så gör man. Igår blev den klar, med glasyr och allt.

Jag fick ett recept, men inte kunde jag följa det? Glaced cherries, till exempel, inte hittade jag sånt. Och mixed spices, ja det fick jag mixa själv. Macadamianötterna byttes ut mot hasselnötter och cherry brandyn mot lite blandade sparade skvättar av diverse alkoholhaltiga drycker. Så det var med en viss bävan man satte kniven i kakan, i all synnerhet som dottern varnat mig å det bestämdaste för Christmas cake, eftersom hon en gång ätit en bränd sådan i Sheffield.

Denna var dock inte bränd. Och inte heller i Sheffield. Så det är mig en stor glädje att kunna rapportera att den var inte alls dum! Mäktig, men inte dum. När man ätit en bit blir man lite däst och därför har det även idag varit en lugn dag här hemma.

Klass 2 varning över Skåne

Så stod det i tidningen idag. Men jag vet inte - är det inte 10 år i senaste laget att utfärda varningar??

Det var ju då han föddes - idag för 10 år sedan drabbade Huliganen Skåne och inte mycket i hans närhet har varit sig likt sedan dess. Som en liten tornado har han dragit fram. Nu är han faktiskt med ålders rätt något lugnare, så jag tycker det där med klass 2 är grovt överdrivet!

Högljudd, egensinnig, energisk. Huliganen är en hund med stor integritet. Ja det är märkligt att så mycket vilja och så mycket integritet ryms i en kropp som har en höjd över havet på ca 30 cm.

Man kan kalla honom bortskämd om man vill, och då är man nog inte alltför långt från sanningen. Man kan kanske tycka att han är lite ouppfostrad om man man ser på det där med uppfostran på ett konventionellt sätt. Huliganen och jag väljer dock att i likhet med vår idol Mullehästen se det som att många andra hundar är överuppfostrade. Vi tycker att hans uppfostran är ändamålsenlig, personlig och med stor artistisk frihet. Han är nämligen uppfostrad; han kan gå lös i stort sett överallt. Han är mån om att matte ska vara glad. Han stjäl inte. Han lyder när han uppfattar mattes önskan som väsentlig och rimlig. Rimligt är det kanske inte när matte säger "tyst!". Eller ibland annars. Ja det är lite fritt det där.

En Huligan vet liksom bäst själv. Han har koll på läget - ja inte om det smäller förstås. Han drar fram över landskapet och är en fri ande!

Han är mattes hjärta. Mattes bästa kompis. Mattes egen clown - som alltid håller mig på gott humör. Och idag fyller han tio år!

Vi har sjungit för honom. Han har redan hunnit slakta en pipanka och en gris (som dock lät lite mer som en anka märkligt nog. Notera; lät. Ty även grisen har gått till de sälla jaktmarkerna.

Det vankas nog lite fler presenter framöver, för denne bufflige hund har sina trogna vapendragare som älskar honom precis som han är - nämligen en alldeles perfekt västgötaspets!

Grattis din lille marodör!

När julefriden sänker sig över huliganhemmet

Det har varit några tuffa veckor - jag har jobbat som en liten galärslav, maken har skrivit så att tangenterna glött på sin omstörtande uppsats om emporvåningar i västtorn i skånska romanska kyrkor och Huliganen har idogt sysslat med sånt som Huliganer gör.

Bland annat har han varit rätt mycket med mig på jobbet, eftersom Zoya ägnat sig åt kvinnliga (tikliga) hormonstormar.

Förra veckan hade vi internrevision. - Har hunden någon befattningsbeskrivning, spordes det ampert. Jag fick vackert krypa till korset och säga att nej, tyvärr har vi inte skrivit någon sådan. Efter att ha skådat Huliganen in sin mest huliganiga action bestämde man att vi kan skriva "vakthund. Passar dörren och granskar besökare. Befogenheter; skälla. Ansvar; skälla. Lön: ost".

Huliganen gillar när han får följa med. Han bevakar mig ängsligt när han inser att jag är på väg att försvinna ut genom dörren, och säger jag då de förlösande orden "ska du följa med?" ja då blir han så innerligt lycklig att ha måste a) äta lite, b) fräsa runt lite, c) ha dragkamp och d) släpa ut sin biabädd. Framför allt d) känns det som. Maken beskådade spektaklet och sen undrade han:

- har Huliganen förläst sig på bibeln? "tag din säng och gå", typ?

Jag tror dock inte det. Jag tror det beror på....äähhh.... ja inte vet jag - kortslutning i huliganhjärnan, kanske?

Men nu är det fredag. Friden sänker sig. Maten står i ugnen. Maken läser på om romanska kyrkor (ja ni anar inte hur mycket man kan läsa om sådana!). Huliganen snarkar på den nydammsugade mattan. Och jag känner att nu, nu är det julledigt. Imorgon kommer sonen! På söndag kommer dottern med vidhängande sambo. Sen blir det lillejulaftonskväll hos syrran med syskonbarn, mat, massor av vin och massor av spel - det blir högljutt. Varmt. Skrattigt. Och väldigt, väldigt trevligt.

Jag är beredd. Just bring it on!

Google translate

Ibland är det någon icke-svensktalande som läser min blogg - och dessa stackare måste förlita sig på Google translate för att få någon som helst hum om vad jag sagt, svenska är ju inte direkt något världsspråk Jag har nu fått ett par kommentarer om att Google translate (låt oss kalla det för GT för enkelhetens skull, dock ej att förväxla med Gin & Tonic) ibland lämnar läsaren i sticket, helt enkelt inte översätter vad där står utan öppnar upp för en munter gissningslek. Va?! Ska det va' på det här viset, jag bara frågar??

Jag tänkte att jag måste själv undersöka saken! Så jag tog mitt senaste inlägg och körde det igenom GT. När resultatet dök fram på skärmen gapade jag förundrat. Sen tänkte jag: "har jag skrivit det där?!" Och sen tänkte jag vidare: "Och om jag har skrivit det där, vad menade jag då?".

För titta själv; vad betyder det här, kan man verkligen undra. Eller värkeligen som man hade skrivit om man inte undrat vad GT skulle göra av det ordet.

Yeah except this morning when it was dark when someone (one close to me in love with the figure four leg) found half past five was enough to propsa to get out.  Och det blir värre, kan jag tala om: Bought the last Christmas presents (this offer unto me dearly known thanks to julgudarna) and interest around St. His jaws. Or interest rates and interest rates, it ränner not very mod when one goes up to the ankles, more like slafsar front. Milda matilda, skulle man lugnt kunna säga.

Det är nog tur att ens läsare har humor!

3:e advent

Det var ju inte direkt så att denna dagen ägnade sig bättre för snöfotografering. Snarare tvärtom skulle jag tro. Huliganen och jag har förvisso varit ute några rejäla rundor, men vi hade snarare behövt våtdräkt än dunjackor. Schlörrrppp!! sa det om oss när vi stånkade framåt. Grått har det också varit. Ja förutom imorse då det var mörkt när någon (en mig närstående kär figur med fyra ben) tyckte att halv sex var lagom för att propsa på att få komma ut. En söndagsmorgon alltså. Det tyckte inte jag, så jag tackade högre makter för att vi har trädgård och öppnade köksdörren.

- Ska jag gå ut SJÄLV? I det blöta?? Det är ju SNÖ på kökstrappan?! sa Huliganen då och stod med benen i kors och såg synnerligen tveksam ut.

Jag, som inte var ett dugg tveksam, snarare tvärtom helt säker på att jag inte ville gå ut än, fick honom med viss övertalning att knalla ut i trädgården, där han genast skuttade bort och pinkade på Cox Orange-trädet. Av detta blev han så himla uppåt att han rände iväg som en liten glad torped bortåt komposthållet någonstans och försvann, lämnandes sin matte att stå och kisa ut i mörkret och fundera på vart han tog vägen? Jag lämnade dock dörren öppen och gick själv för att pudra näsan (dock inte på Cox Orangeträdet utan på en mer traditionell plats, konventionell som jag är), och när jag var klar kom hunden in igen. Våt och nöjd och villig att gå och lägga sig ett tag igen, gudskelov.

Sen har vi bakat lite fler huliganpepparkakor. Ätit skinkmacka. Köpt de sista julklapparna (här uppsänder jag innerligt kända tacksägelser till julgudarna) och ränt runt på St. Hans backar. Eller ränt och ränt, man ränner inte så värst när modden går en upp till fotknölarna, man mer liksom slafsar fram.

Men som sagt, ingen fin snö. Vad göra? *tänka, tänka*

Aha! Heureka, jag har funnit det, utropade jag med virknålen i högsta hugg. Jo för om inte berget vill komma till Muhammed (ja detta, kärare läsare är en metafor - berg och Muhammed kan bytas ut mot, tja... snö. Och mig. T'exempel) - ja då får Muhammed komma till berget!

Jag har således virkat mig lite snö! Hur slug är inte jag?? Voila - skåda alldeles oslaskig snö! Inte behöver man skotta den heller.

Jamen, alltså - hur listig är inte jag? På en skala?