Jag hade en plan

Eller, tja, plan och plan, det låter ju rätt så högtflygande. Säg så här; jag hade en önskan. En förhoppning. En tanke att kanske vi skulle kunna visa upp hur träningen fortskridit. Tass-i-vatten-träningen alltså, nu när vi fått så himla bra tips av Jea.

Sagt och gjort. Jag tog behövliga ingredienser:

1. En hund av huliganmodell
2. En skål
3. En disktrasa
4. En klicker
5. En näve frolic
6. En kamera

Sen klev vi ut i trädgården och nu, nu skulle jag föreviga hur Huliganen klev i badet, tvålade sig under armarna, plaskade i vattnet och allmänt såg ut att njuta.

- Nu ska vi bada tassar! sa jag uppmuntrande till Huliganen.
- Jaså minsann, svarade Huliganen på sitt vanliga träningsvilliga sätt.

Entusiastisk, engagerad och träningsvillig Huligan...

 

OK, jag fick väl börja med att klicka in honom på disktrasan, targetmattor vet han ju vad det är. Huliganen greppade raskt disktrasan, sprang bort till mig och dängde den med berömvärd precision på mitt ben.

"Nu ska du få, matte!"

 

- Hallå där! sa jag upprört, vad gör du egentligen, det är väl inte jag som är targeten?!!

Matte blev visst lite upprörd, tänkte Huliganen, då måste jag nog visa mig från min lydigaste sida. Huliganen har en något snedvriden bild av vad det innebär att vara lydig, enligt hans åsikt är man som lydigast när man ligger. Alltså la ha sig, helt utan att ta hänsyn till att vad jag ville var ju det där med att bada tassarna.

Så tjurig hon ser ut, bäst jag ligger, tänker Huliganen

 

Jag suckade lite, räknade sammanbitet till 8 792 på mitt vanliga tålmodiga vis och sen började vi om. Jag upptäckte att det hade sina brister att försöka fotografera samtidigt som man klickertränar, så det blev inte så värst väldokumenterat, det blev det inte. Huliganen vägrade nämligen osamarbetsvilligt att tolka kameraklicket som klickerklick, så jag fick koncentera mig på den vanliga klickern.

Han körde förvisso sin egen modell. Visst kom vi så långt som till disktrasan i baljan, men då bestämde Huliganen raskt att om han hämtade upp den, la den på gräsmattan och trampade på den så var det good enough. Tramp som tramp tyckte han, och krävde frolic av matte.

Sen gjorde han också några försök att massakrera disktrasan, men då sa jag strängt till honom att så fick han väl inte göra, hur skulle det se ut på bloggen, vavava?!?!

Och titta noga nu (jag erkänner att det kanske inte är världens mest imponerande bilder, men i alla fall.

Titta, titta! Ser ni! Ser ni vart tassen är på väg?!

 

Och voila! (sa hon utmattat men triumferande)