Vildmarksexpotition

 Vi kände skriet från vildmarken!

- låt oss återvända till våra rötter, få klorofyll i lungorna (eller vänta nu, det där blev väl inte rätt? va?) och få upp kondisen! sa dottern och arrangerade raskt en picknick i Skrylle. Kanske inte den vildaste av marker, men på behändigt avstånd och med en barnvagnsvänlig slinga. Ett helt gäng frejdiga kvinnor av blandad höjd över havet samlades alltså där, försedda med hembakta bullar (syrran), kaffe, te, saft och mjölk av diverse skilda slag. Själv var jag alldeles väldigt huslig och galopperade inom Java och köpte ett paket shortbread. Det gäller att inte stå utan näring när man ska ut på äventyr. Hard-core renlevnadsvildmarksupptäckare tycker säkert det är helt ok att livnära sig på lavar, granskott och regnvatten, men personligen tycker jag ju att det är liksom trevligare med en bulle. Eller två.

Prognosen lovade regn hela dagen. - Ha! sa vi och kände att SMHI, dem litar vi inte på. Mycket riktigt regnade det inte när vi anlände, men när den kortaste deltagaren styrkt sig med en liten färdknäpp öppnade himlen sig och det vräkte ner. - Ha! sa vi då igen och rusade in under ett parasoll och skulade där medan vi levnadsvist sa att det snart skulle sluta regna. En skur, det är ju något övergående, det hörs ju på namnet.

Mycket riktigt, en liten stund senare upphörde regnet och vi älgade iväg. Säkert en 2-300 meter eller så när Stina hittade en koja i skogen. - Här fikar vi! sa vi då, mat måste man ju ha så man orkar med hela barnvagnsspåret. 1,2 km, det kräver lite bränsle i form av bullar. Eller mjölk då, för de som ännu inte upptäckt tjusningen med bullar.

Bullarna var mycket goda och alla försåg sig. Zoya så ut som "jamen ja då?!" så hon fick en tuggpinne av syrran som hon raskt fnös åt och spottade ut på marken. Hon ville ju också ha bulle. Som tur var tappade Stina en bullbit så alla blev nöjda. Även Zoya.

Sen, ja sen sken solen och då spänstade vi iväg igen! Det fanns mycket att upptäcka ute i vildmarken! Myror, sniglar, småstenar och hallon, till exempel. Man ser och upptäcker så väldigt mycket mer när man är ute med en 3,5-åring! Hjärtegrynet ville också upptäcka så hon påtalade att det där med att åka vagn, när man har en alldeles utmärkt mormor som kan agera kuli, det var ju alldeles väldigt fånigt.

Nöjda, glada och utmattade efter våra strapatser anlände vi sedan tillbaka till utgångspunkten och de med bäst kondition passade på att gunga så att flätorna vajade och åka rutschkana så att vindilen gjorde utslag på SMHI:s vindmätare på lekplatsen innan regnmolnen åter drog in över Skrylle.