Ungt Möter Gammalt. Eller: Konsten att Massakrera en Rosett

I familjen finns en väldigt gammal dopklänning, jag tror den är från 1918. Senast den användes var när sonen ikläddes (den blå) underklänningen och den vita överklänningen. Annars har både syrran, jag, systerbarnen, mina barn, mina kusiner och min mamma och hennes syskon döpts i den. Nu har den legat i ide ett tag men så var det dags igen fast med rosa underklänning!

Hjärtegrynet skulle döpas och det pyntades och fejades! Det var flaggor, vimplar, ballonger och blommor vartän man vände blicken.

Morfadern och jag skulle hämta buffématen från Saluhallen kl 09.30 på dopdagens morgon. När vi kom dit var Saluhallen stängd?! Vi ringde dottern som sa att jo, 09.30 var det och med tanke på att dopet var kl 11 så kändes det väl som en bra tid. Vi gick runt och blängde på alla dörrar som var ihärdigt och motsträvigt låsta eftersom man av någon fånig anledning ändrat öppettider. Dock hindrar man inte en mormor som  har en mission att fylla, så jag prånglade väl in oss bakvägen och i god tid dundrade vi in med lådor fyllda av mat.

Hjärtegrynet själv var oerhört pepp och glad! Men också lite klurig... "ni tänker klämma in mig in skir dopklänning med rosett? Hmm....vi får väl se..." sa hon och såg pillemarisk ut.

Dopet skedde samma kyrka som hennes föräldrar gifte sig i för ett par år sedan. Då var det strålande sol, det var det inte nu. Men vad gör väl det när man är så här fin? Och titta noga nu, för det här var nog den enda stund som rosetten såg ut som en traditionell rosett gör.

Som mormor vill man ju ändå försöka hålla stilen lite, så jag var faktiskt också iförd rosett, dock inte runt magen.

Sen drog det hela igång och det var ljust och fint och vänligt. Hjärtegrynet tyckte att det var en härlig tillställning och njöt av såväl psalmsång som vackra ljuskronor. När det var dags den trevliga prästen att säga "jag döper dig Hjärtegryn..." så fick alla som ville komma fram närmare dopfunten, och sedan visades hon upp för alla besökarna.

Sen var det dags för doplunch och mat och prat och mingel. Hjärtegrynets farmor hade bakat jättegoda tårtor och alla högg in med god aptit! Det var ingen risk att någon skulle gå  hungrig därifrån kan man lugnt säga.

Vi åt tills vi blev fyrkantiga. Vid det här laget hade Hjärtegrynet blivit iklädd en något smidigare klänning och dopklänningen och det där skrynkliga och vältuggade som en gång varit en rosett hängdes undan. Men hon var lika fin ändå, i all synnerhet som lilla Stina gjort en mycket stilig krans till henne!

Hjärtegrynet visade oanade takter som partyprinsessa och höll sig vaken och intresserad mest hela tiden. Ja det var ett dopkalas som hette duga, det!

Och kvar i kyrkan hänger den lilla dopängeln till minne av den dag i juli när Hjärtegrynet döptes.