Det känns som om det inte var så där väldigt länge sedan jag följde dottern till första skoldagen med fröken Ing-Britt - och sedan två år senare med sonen till fröken Ulla (en amper dam, inom parantes sagt). När jag tittar på mina vuxna barn inser jag att det är ju ändå ett bra tag sedan man köpte skolväska, pennor, omslagspapper och traskade iväg.
Nu var det dags igen! Igår var det första gången på kursen med hund och lilla Loppan och jag dök upp iklädda ryggsäck och underställ, ty höstrusket ven över den skånska nejden. Det brydde vi oss inte om, vi var fulla av förväntan! Det kryllade av valpar av varierande storlek och modischang. Allt från en liten, liten king Charles spanielfröken till stora Berner sennen-gossar. Mitt i denna valpröra befann sig lilla Loppan som ihärdigt talade om att hon var jättesnäll och väldigt gärna ville hälsa på allt och alla!
Så himla roligt att vara igång igen! Vi hann med massor tyckte jag; kontaktövningar, lekövningar, avslappning, inkallning och början på 'sitt'. Och tänk, min lilla hoppetossa tyckte det var makalöst roligt och gick in med liv och lust för allt - ja möjligen var den där avslappningsövningen tämligen onödig. För övrigt var hon synnerligen entusiastisk och kryddade det mesta med krumsprång och krumbukter och ett sprudlande gott humör.
Vi hade fått instruktioner om att ha med något att kampa med, gärna i ett långt snöre. Jag slaktade en gammal trasig t-shirt och knöt fast trasan i ett gammal koppel. Låt mig säga som så här; det krävs stabilare doningar för att överleva en liten upphetsad terrierfrökens kampande. Jag får leta i gömmorna efter något med större överlevnadspotential tror jag.
Sedan åkte vi hem, sönderblåsta men oerhört nöjda efter vår första skoldag, hem till maken som gjort kvällsmat åt oss och sen blev det inte gjort mer den kvällen.
Dock kom jag på nu att den där "lämna-mattes-stickning-ifred"-övningen, den hanns inte med den här gången.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.