lördag 22 juli 2023

Inte konstigt att man kan bli lite trött


 Loppan, maken och jag åkte till Halmstad, det var ju mycket som skulle hinnas med! Lilla Knyttet skulle få sina välkomstpresenter, Kickan som nyss fyllt hela 2 år skulle få sina presenter och rent allmänt skulle vi umgås och ha det trevligt!









När vi kom sov Knyttet gott i mammas bärsjal, så Kickan fick hjälpa till att öppna alla presenterna. Eftersom Knyttet har den farmor hon har, var det mycket stickat - koftor och mössa och byxor och klänning. Något var virkat; 2 stora kaniner, en till Kickan och en till Knyttet. Farfar bidrog såklart med en bok som handlade om Bebbe som plaskar. Vatten, det är roligt det, så Kickan har redan läst boken flera gånger och det är ju bra för då kan hon läsa för Knyttet sedan. Själv fick Kickan också en bok som hunden som (inte) hette Stopp, också fick hon en vattenleksak som var mycket rolig. Egentligen en uteleksak, men med tanke på det med förlov sagt pissiga vädret så höll vi oss inomhus. Gjorde alls inget! Kickan körde runt med båten, lastade containern, snurrade på vattenhjulet och lilla flodhästen fick åka rutschkana ner för rampen. Kickans och Knyttets mamma sa att om det är så roligt nu, hur roligt blir det inte sedan när den är fylld med vatten? Nästan så man blev sugen att fylla i vatten... men sen sa det sunda förnuftet att det kanske ändå inte var en så bra idé. Ibland är det lite småtråkigt att vara gammal och förnuftig.



Syrran hade sytt ett fint lapptäcke till Knyttet, precis som Kickan fått när hon var liten och inte så stor som hon är nu. Kickans docka fick också ett täcke, men här tänker vi utanför boxen. Räckte precis till Kickan, minsann. 




Eftersom det fyllts år, så blev det finfika! Rulltårta med flaggor, hallon och grädde. Det fanns också ett mycket fint sugrör som sonen demonstrerade för oss. Kickan åt rulltårta med stor entusiasm och viftade med flaggan som sig bör när det är födelsedagskalas.



Emellanåt vaknade Knyttet till och spanade in farmor och farfar, innan hon tog sig en tupplur till. Hon fick ingen rulltårta, men det går ingen nöd på henne! Hon hade gått upp 6 hg på 3 veckor och det är bra jobbat minsann. Då får man så runda goa kinder som en fjollig farmor bara vill nypa lite i, även om hon behärskar sig rätt så bra. Man vet ju aldrig om barnbarnen växer upp och nyper tillbaks, menar jag.



Emellanåt spruttade vädret till sig och då ville Kickan gå ut och "gunga lite". Detta var en kod, och betydde egentligen "gunga mycket". Och har man fått en gungställning i present, ja då vill man såklart gunga rejält!




Vad är det nu som farfar, Kickan och Knyttet tittar så intresserat på? Jo, det skulle ju möbleras om lite, så bokhyllorna skulle ner i källaren. Knyttet måste ju så småningom få ett eget rum. Tänk att sonen nu, vår lille lintott till illbatting, lite som vår egen Emil i Lönneberga, nu är tvåbarnsfar! Hur fort gick inte det? Ska det gå så här fort, ja blir man väl snart morfarsmor och mormorsmor - för att inte tala om att maken blir morfarsfar och farfarsfar!



Medan sonen och sonhustrun jobbade, slet och bar och skruvade och hade sig så spelade Kickan och jag fotbollsspel. Ingen av oss hade så mycket hum om reglerna och vissa hade lite svårt att nå upp - men vi spelade med stor entusiasm och jublade så fort det blev mål. Regelmässiga eller ej.





Ja det var full aktivitet hela tiden! Loppan skulle lekas med, man skulle göra pasta av lera (inte visste jag att en vitlökspress har ett sånt brett användningsområde), och klistermärken skulle klistras och flyttas och under tiden ägnade sig Knyttet åt sånt som knytten gör; sover och äter. Ja och bajsar lite också, om vi nu ska vara helt transparanta.




Sen tyckte farmor att det vore roligt att ha ett foto på hela familjen. Fast först måste ju Kickan "gunga lite" och under tiden ville ju Loppan också hälsa på den där lilla nya; och jag måste säga att Loppan är en fantastisk hund att ha i närheten av barn. Snäll och rar och lektålig och nuförtiden tuggar hon inte (lika ofta i alla fall) i sig en eller annan leksak. Fast osvuret är bäst, får man väl ändå säga.




I en paus i gungandet fick farmor ändå taget något familjefoto, och sen var det dags att vinka farväl efter ett par aktiva och roliga dagar och åka hem till Skåne igen - men vi hoppas att vi ses snart igen!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.