Skenet bedrar

Man skulle lätt kunna förledas att tro att detta är en bild på ett alldeles oskyldigt paraply. Bra att ha när det regnar, men annars en tämligen oförarglig pryl, en som inte gör så mycket väsen av sig. Men då bedrar man sig!

Detta, det är ett illvilligt ting. Jag kanske inte ska gå så långt att jag ska kalla det Ondskan paraplyfierad, men nära nog.

Det började visa sin rätta natur i går kväll när vi anlände till våra kompisar labbefamiljen. När maken, Loppan och jag klev av bussen började duggregnet ta i ordentligt, det kände väl att nu, nu hade det en 5-6 minuter på sig att blöta ner oss ordentligt! Nu var vi ju rutinerat förberedda med var sitt paraply, så vi klarade oss. När vi klev in i hallen så råkade jag trycka på knappen som fäller ihop paraplydelen innan jag hunnit sansa mig, så värdinnan som välkomnande hade löpt ut i hallen blev rejält nerduschad och det är väl kanske inte det som man förväntar sig i värdinnepresent. Hoppsan! Hon tog det med jämnmod får jag ändå säga och vi serverades bubbel, mat, vin och desserter i rikt mått. En väldigt trevlig kväll hade vi och hundarna fräste runt så mycket så att Loppan mest tillbringat dagen idag med att snarka belåtet.

När det var dags att gå hem hade regnet upphört och det kändes ju positivt får jag säga. Då skulle jag trycka ihop paraplyet så att det blev litet och lagom och fick plats i handväskan - och tänk, då hoppade det på mig och gav mig en rejäl snyting på näsan! Illvilligt, det är det minsta man kan säga. Lite lätt näsblod och en viss vimmelkantighet uppstod innan paraplyet hade besegrats och vi kunde traska mot bussen. 

Idag är jag något trött (kan i och för sig bero lite mer på gott vin och god mat) och öm i näsan. Maken, han tittar förbluffat på mig och säger att jag är den enda människa han hört talas om som nästan knockat sig själv med sitt paraply. Det är ju skönt att man är unik på något sätt ändå, fast jag önskar att det vore på ett mindre smärtsamt sätt. 

Jag tror också att jag kommer att inhandla ett nyare, snällare paraply, ett som inte har en sån sadistisk läggning. För även om det ser så medgörligt ut nu, så känner jag att det bara bidar sin tid.