När det nu är så grönt och prunkande, ja då får man ju passa på att ge sig ut i spenaten. Efter en vecka i sus och dus så behöver såväl maken som jag röra på oss, och Loppan ville såklart följa med. Alltså bokade vi en golftid och fulla av förtröstan slog vi ut från ettans tee på Kungsmarken igår. Man är lika förvissad om att den här gången, ja då ska man minsann spela, kanske inte som en gud, det vore väl att ta i, men lite sådär lagom bra. Och det började bra på hål ett och två, men sen bytte jag boll och då blev det streck på såväl trean som fyran. - Det är fel på bollen, den levererar för få poäng! utropade jag och gav bollen en ogillande blick och bytte till en Spalding istället. Och som denna boll levererade! Poängen flöt in i en angenäm takt. - Klokt drag, det där, sa maken och gav Spalding tummen upp. Bataljen stod het, och när vi skulle slå ut på nian hade vi båda 18 poäng. "Nu måste jag dra in fler poäng än maken, för har vi samma så säger han glatt att han vinner på lägre handikapp" peppade jag mig själv. Men så blev jag av med min Spalding i dammen, och då var det ju kört. Maken vann med 19-18, men man fick vara glad ändå. En trevlig 9-hålare hade vi haft och Loppan, ja hon var lika duktig som alltid. Nu ska jag bara köpa lite fler Spaldingbollar, så får det bli. Maken kommer inte att ha en chans.
Idag var det åter dags att packa ryggsäcken och knalla iväg. Susanne, vovvarna och jag traskade runt på Revinge hed eftersom militären för en gång skull avhöll sig från att ha övning där. Vi knallade ner mot Krankesjön. Solen sken, vovvarna var glada och vi hade mycket att prata om. Rätt som det är hörde vi fågelljud av högljudd art och när vi kom runt hörnet så stod det några pippisar där. - Vilka stora gäss, sa jag förundrat då. Susanne är gift med en jägare och har mer koll på det där med vilda djur så hon informerade mig om att det där, det var minsann inga gäss utan tranor. - Coolt! sa jag och tänkte att jag tar väl ett foto då, även om jag insåg att det skulle inte synas så himla mycket, men stöter man nu på en trana så vill man ändå dokumentera det. Då blandade sig Loppan i leken och tyckte att stå där och vara trana, liksom, dem måste man ta sig en närmare titt på. Tranorna betackade sig för att träffa en terrier utan lyfte och när Loppan såg storleken insåg hon att nej, hon ville nog ändå inte stöta på en fågel av den storleken. Kvar stod jag och tänkte att jag får väl ändå ta ett foto och meddela att på denna plats, där hade det stått tre tranor (ungefär som Tre trallande jäntor i sången när jag tänker efter). Fast när jag sen tittade på fotot i efterhand så ser man ju en trana. Fantastiskt! Jag medger, det är kanske inte den bästa bilden på en trana, men i alla fall.
Sen traskade vi vidare och när vi hade fikat och pratat och vovvarna hade fått vatten och hundgodis, ja då knallade vi tillbaka igen. Lite lagom varmt var det, så hundarna passade ju på att ta sig en svalkande dopp i en lämplig vattensamling.
Även detta måste ju dokumenteras för omvärlden, vem vill inte se tre badande hundar? Även om nu Loppan mest blöter benen, ungefär som en viktoriansk miss, inget helkroppsplaskande där inte.
Fast jag inser ju att jag framstår nog inte som en mästerfotograf direkt? Det känns lite som om jag haft lite otur med mina motiv? Blev det då inget tydligt och informativt foto alls från dagens vandring?
Jodå! En alldeles oretuscherad bild av en halväten rabarbermuffins och kaffe i blå plastmugg.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.