Försommardagar

Dagen har gått i ett synnerligen behagligt tempo - igår rände vi upp på Galgberget via den allra längsta och högsta trappan, idag? Idag har vi strosat bort och tittat på den nya medeltidslekplatsen som håller på att anläggas bakom St Nicolai. För övrigt har vi mest häckat på balkongen i strålande sol. Livet som pensionär känns behagligt, annat kan man inte påstå.

Häromdagen var det också sol, men kanske lite mer action. Sonen och sonhustrun skulle tapetsera, och man vill ju inte riskera att en nästan två- och nästan fyra-åring står på på huvudet i tapetlimmet. Alltså fick farmor och farfar sällskap av två glada flickor och vi hade en fin dag!- Titta, där är vatten sa Knyttet som inte är tappad bakom en vagn. - Det är Nissan, svarade farmor pedagogiskt då. Ganska onödigt, för visst hade Knyttet rätt, det är ju vatten, och vad det sedan heter kan väl göra detsamma.

Vi var på lekplatsen i Norre Katts park och gungade och klättrade och grävde i sandlådan så att sanden sprätte omkring. Emellanåt fick man styrka sig med lite äppleklyftor. Däremot blev det inget lördagsgodis som numera introducerats för mamma och pappa hade glömt att ta med, vilket de informerade oss om på engelska. - Fast de vet ju ändå inte om att det är lördag, sa den ömme fadern illslugt, likaledes på utrikiska. Jag tänkte för mig själv att det dröjer inte så värst många år till man inte längre kan prata hemligheter på engelska utan att bli förstådd.

På vägen till lekplatsen tittade vi på livet på Nissan; det var en motorbåt, flera kanoter och roddbåtar som passerade och vi tittade noga på allihop. - Ser det roligt ut att ro? undrade farfar och jo, det tyckte flickorna. - Säg till pappa att han tar med er ut och ror, sa farfar då, och jag tänkte i mitt stilla sinne att det får nog dröja ett tag. Det är ju inte klokt vad de där roddbåtarna är små och rangliga och man sitter liksom ovanpå och balanserar. Märkligt. Jag kan möjligtvis tänka mig att ro i en stadig eka, men på en sån där glorifierad planka? Nänä.

Efter lunch och middagssömn (där alla sov, förutom Kickan) tog vi en sväng om biblioteket också. Både fysisk och kulturell aktivitet vill man ju klämma in. Så vi läste bok, klättrade på bänkar och rände runt ända tills stängningsdags. 

Sen fick vi ju skynda oss hem; rabarberpaj skulle bakas och mat skulle lagas så att de hungriga tapetserarna skulle få något att äta när de kom. Jag hade stor och kompetent hjälp av såväl Kickan som Knyttet att göra pajen, men så blev den också väldigt bra! 

När maten var uppäten blev det dags för pyjamas och kvällssaga som pappa läste ur boken vi lånat på biblioteket innan hela familjen åkte hem till sina nytapetserade väggar. Skymningen hade inte fallit och jag hade ju velat visa hur fint våra nya solcellslampor lyste när mörkret började komma, men svärdottern som är en klok kvinna sa att "ta ett foto och skicka över". Åh dessa moderna tider! Ibland grumsar man och är lite bakåtsträvare, men vissa saker är faktiskt bättre nu. Tänk förr när man hade sin Instamatic-kamera; först skulle man vänta på att man tagit slut på rullen, för man kunde ju inte slösa bort foton hur som helst, sedan skulle man lämna in dem på framkallning för att efter en veckas väntetid konstatera att av 24 foton var ca 17 suddiga eller konstiga eller inte så mycket att hurra över. Blogga kunde man inte heller. Bättre nu, som sagt.

Så det har varit några behagliga dagar som till stor del tillbringats på balkongen. Soligt och varmt, 23 grader idag. På torsdag kommer några grannar från Lund upp för att besöka oss i Halmstad för första gången. Då ska det bli 8 grader och regn, så då lär vi få sitta inomhus.