Kinderägg?

 Nu är det verkligen höstigt! Rött, orange, gult och brunt när man traskar runt i Botan. Regnigt ibland och då blir man blöt. Det finns ett samband där. Men sen torkar man ju och tänker att det finns ändå allt det där som är så mysigt med hösten!

Man kan plocka kastanjer till exempel. Så gammal jag är så blir jag ändå glad av kastanjer. Blanka, runda, bruna och på något sätt gosiga - man måste verkligen vara en surkart för att inte känna hur man blir liksom 7 år inombords och bara vill plocka fickorna fulla. 

Sen är det ju åter dags för tända stearinljus inomhus, och hur snitsigt är det inte då att man kan kombinera det där med tänt-ljus-stämning med kastanjer? Genialiskt, jag vet. 

Två bra saker med hösten. Fast sen kom jag att tänka på det där med att alla goda ting är tre, ja lite som ett Kinderägg. Hmmm.... Lösningen var självklar. 

Det är extra mysigt att baka när det är lite höstigt utomhus, så då blev det brödbak och dessutom en sockerkaka med äpple ifrån trädgården. Nu kan ju Vän av Ordning påtala att det där det är ju två olika sorters bakverk, så blir det inte Fyra Goda Ting? På det kan jag bara svara att ovanstående petimeter kan hålla klaffen. Och, förresten, ju fler goda ting, desto bättre vill man väl ändå tro?

Triumfens ögonblick

 Det inföll i söndags. Idag är det inte söndag, idag är det tisdag. Maken ägnar sig åt att installera en ny dator, själv ägnar jag mig åt att ha höstens första rejäla förkylning. Vet inte vem av oss som lider mest.

Det har dock varit fina dagar här på sistone. Vi hängde med Grynet och Pyret i torsdags och pysslade ihop lurviga spindlar. Jag är inget fan av spindlar, jag tycker de är tämligen läskiga. Oberäkneliga och i deras världsplan ingår att skrämma skiten ur mig så fort de får en chans. Dessa spindlar var dock mer luddiga och liksom gulliga på något sätt, så de var ändå rätt ok får man säga. Dock finns inget som helst foto av dem, mest på grund av att mormor var lite disträ.

I fredags hängde vi med Kickan och Knyttet och ritade och läste godnattsaga och hade allmänt fredagsmysigt. Av detta finns heller inget foto.  Förmodligen beroende på disträ farmor.

I lördags, ja då blåste och regnade det som sjutton! Vågorna gick höga uppströms Nissan och träden vajade i blåsten medan regnet hällde ner. Vad gör man då? Jo man går ju hundpromenad vid havet, eftersom det ändå är något fantastiskt med elementens raseri. Ja, jag vet - nu är jag där igen och yrar om hur härligt det är att promenera vid havet. 

Innan vi hann dit hade vinden mojnat något, men regnet hällde ner lika entusiastiskt. Vi mötte inte en endaste fotgängare till på vår promenad, däremot en hel del veklingar som körde längs vägen i Grötvik för att också avnjuta ett blåsigt hav. Mesar. Av detta finns det dock ett litet foto som togs i all hast i blötan innan vi åkte hem och torkade.

Helgen bjöd också på några triumfartade ögonblick! Bland annat plockade vi ett flertal fina Karl Johan-svampar i Eketångaskogen. Jajamen. Inte bara en, utan flera! Plus några björksoppar, så nu har vi fyllt på i ladorna inför vintern minsann.

Sen var det ju i söndags dags för en nervkittlande batalj, eller "den sista striden" som Halmia själva benämnde det. Nu gällde det! Kunde man nu bara tvåla till serieledande Galtabäck rejält och om dessutom seriejumbon kunde spöa Tölö å sin sida, ja då fanns det ju ändå en chans att Halmia tog kvalplatsen till 2:an! Här krävdes all support, så maken och jag iklädde oss underställ, halsduk, regnjackor och knallade iväg till Örjans Vall. Det var nagelbitande nervöst! Själv tog jag mitt ansvar och hade hela tiden en strumpstickning uppe, jag tycker mig nämligen ha märkt att det går bättre för Halmia då. Det kan vara ren vidskepelse, men nu var inte tiden att tänka att "går det, så går det". Här gällde det att använda alla verktygen i lådan. 

Efter 8 minuter gjorde Halmia 1-0. Bra, men man kände sig ju ändå inte säker. I halvlek ledde de med 2-0, men eftersom vi varit med förr när de lett ganska stort och det sen ändå gått på tok var det ändå omåttligt spännande. Jag stickade som besatt och ta mig sjutton, Halmia vann med 3-0 OCH Vejby dängde till Tölö med 2-0. Vem hade kunnat ana detta? Rusiga av lycka trots att förkylningen börjat slå till knallade vi hem igen, och jag vill nog hävda att stickningen hjälpte till. Nu gäller det så småningom kvalmatch mot Staffanstorp, men det tar vi då. Just nu fröjdas vi åt att det mot alla odds ändå blev en härlig fotbollsupplevelse på Örjans Vall i regnet. Kaffet som jag köpte i pausen bidrog dock inte på något positivt sätt till upplevelsen får jag säga, men det var åtminstone varmt. Forza Halmia!