Nu är det ju länge sedan jag befann mig i närheten av en alp, eller ett fjäll för den delen. Jag kommer dock fortfarande ihåg känslan av att komma ut i lagom många minusgrader, torr, kall, pudrig snö, gnistrande sol och när det liksom luktar vinter.
Precis så var det dock i morse, minus bergstoppar och slalomskidor under fötterna. Gudskelov. Men jättehärligt, lite lagom backigt och glada hundar, kan man önska sig något bättre? Susanne, voffsen och jag rände runt på golfbanan, och idag var antalet längdskidåkare något färre och de höll sig mer på lite plan mark, medan vi knatade uppför backen mot de sista 9 hålen där det idag var saligen befriat från skidåkare som muttrade på en när man drog fram med sina hundar.
Man kan notera att när vi ropade "kom så ska vi ta en bild" så kom en (1) av tre, den yngsta. De två äldre tycker sig med ålderns rätt ha privilegiet att säga "jaja, jag kommer i sinom tid, jag ska bara...". Och det där "bara" var möjligen att leta sork under snön eller bara i största allmänhet göra precis det man själv vill. När jag tänker efter så är det väl ungefär så jag själv fungerar nu när jag inte är purung längre.
Turen avslutades, inte med glühwein, utan med kaffe och några av de sista saffransbullarna och det gick precis lika bra. Sen åkte vi hem igen med snö i skägget (inte jag som tur är) och tittade på när skidskyttarna kavade runt i dimma. De hade nog också hellre befunnit sig i Kungsmarken, med saffransbullar, glada hundar och varmt kaffe.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.