När man är krasslig, då ska man dricka mycket. Kanske inte direkt vin, men det är man ju ändå inte sugen på vid det laget, nej det är mer varmt te som gäller. Här känner jag att det behövs göras en liten utvikning från den (eventuella) röda tråd som finns. Låt oss tala om muggar.
I muggfrågan är maken och jag på olika sidor. Maken tycker att man kan dricka såväl kaffe som te ur vilken lämplig mugg som helst, ja företrädesvis kanske en större när det gäller te - men kan man hälla vätska i muggen, ja då kan han dricka ur den. Själv håller jag väl i teorin med om det, men sen tycker jag ju ändå att det liksom smakar bättre om man dricker ur en favoritmugg. Och då har jag lite olika att tillgå; i Halmstad har jag en loppad vit mugg med blå prickar som passar utmärkt till kaffe, och en likaså loppad stor blå keramikmugg som passar lika bra till te.
I Lund är utbudet lite större; kaffe dricks företrädesvis antingen ur en rosa muminmugg som jag fått av en väldigt god vän eller ur en lingonmönstrad mugg som jag köpt i butiken i Botaniska trädgården. Gäller det te, ja då har jag antingen en keramikmugg mönstrad med fiskar som jag fått av dottern eller en mugg mönstrad med älg i vinterlandskap. Passar ju utmärkt nu när det är vinter! Så egentligen behövde jag inte fler muggar. Men så kom det reklam från tehuset Java... och då är det klart man kollar in deras utbud för de har gott om fina muggar. Och där, där fanns den! Gick inte att motstå. Loppan och jag ångade iväg för att inhandla en sådan. Först blev det lite tjorvigt för de hittade inte den i butiken, men allt löste sig till belåtenhet. Så nu har jag belåtet kunnat hälla i mig mitt värmande kryddiga te ur denna fina mugg, och jag är helt säker på att det skyndat på tillfrisknandet.
Förvisso är den Helt Fel namngiven. "Yorkie" heter muggen. Men det ser ju vem som helst att det är minsann ingen yorkshireterrier som plirar så glatt emot en från muggen, nej det är en australisk terrier, sanna mina ord! Yorkisar är söta de också, men de är lite liksom tanigare och spetsigare i ansiktet, och väldigt mycket mindre än en aussie. Även om det nu inte syns på en mugg. Men nog är det så? Inte kan man påstå annat än det är Loppan upp i dagen?!
Nu säger jag inte att jag aldrig mer kommer att sukta efter en fin mugg - men för tillfället känner jag mig väldigt belåten med mitt mugginnehav.
Just nu ser Loppan kanske inte direkt ut som på muggen. Lite tröttare, lite tufsigare är hon. Jo för Loppan har varit hos veterinären och opererat ut lite tjorviga tänder och då blir man lite medtagen. - Vi försökte kamma till henne när hon vaknade upp ur narkosen, men det blev nog inte jättebra sa sköterskan lite urskuldande när vi hämtade hem Loppan. Vem brydde sig om det, borsta och kamma kan vi göra själva när hon piggnat på sig. Just då, i tisdags eftermiddag, var hon så trött att hon inte sa så mycket som ett pip åt katten i väntrummet vilket ju verkligen inte är likt Loppan alls! Äta ville hon inte heller, bara ligga nerbäddad och vara ynklig, Men redan igår var hon så pass pigg att hon ville jaga ekorrar i Botan på morgonrundan, så det känns definitivt som att såväl hon som matte är på bättringsvägen. Loppan med hjälp av kirurgi under narkos, matte med hjälp av sin nya mugg. Kan ju säga att Loppans metod var betydligt dyrare.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.