Oj vad tiden går - nu är det redan en knapp vecka sedan Grynet och Pyret lämnade Halmstad och återbördades till föräldrarna.
Men innan de åkte hann vi med ytterligare lekplatser, den här gången den nya piratlekplatsen i Tylösand i värmen. Det måste vara en av de finaste utsikterna man kan ha när man gungar? Och om man inte gungade så kunde man ju slå volter eller klättra upp i piratskeppet. Och med "man" menar jag ju då inte undertecknad.
Sista kvällen gick vi på Pinchos. - Här gick jag på disco när jag var ung" sa maken och tittade sig nostalgiskt omkring. Då hette det Norre Kavaljeren, och om man inte svingade sina lurviga på dansgolvet kunde man spela black jack eller roulette. Maten och servicen var väl lite sisådär, men de nostalgiska minnena vägde upp. Numera dansade man inte, men däremot kunde man ju rida på en elefant om man ville. Det ville Grynet och Pyret.
Sen kom fredagen och det var dags att köra mot Lund, med omväg via Hässleholm där mormor skulle träffa en läkare för att diskutera den kommande knäoperationen. Mormor har länge haft knotiga knän som Grynet uttryckte det i yngre dagar, och nu har väl knotigheten nått en gräns där det liksom inte går längre så nu blir det operation. - Kan man få långa slanka ben när du ändå karvar? undrade jag förhoppningsfullt, men det verkar sämre med det. Och med tanke på att det bara är det ena knäet som ska opereras så vore det kanske dumt att ha ett långt, slankt och ett kort och knubbigt ben.
Medan mormor var inne hos läkaren gick morfar, flickorna och Loppan på en promenad i värmen. Morfar hade i kart-appen i mobilen hittat ett litet grönområde med dammar där de kunde gå, det verkade ju trevligt. Det var det inte visade det sig, det var fullt med sly och när de äntligen pustat sig uppför en brant backe så var dammarna bakom stängsel så det var bara att knata ner igen och köpa glass. - Pyret sprang uppför backen! sa morfar förundrat till mig, själv hade han fått göra någon paus eftersom det var så brant och varmt. Alla var dock vid gott mod och det blev ännu mera glass när vi stannade vid Bosjöklosters golfbana och åt lunch. Ä're varmt så ä're, och då behöver man glass.
Så småningom kunde jag se vad läkaren hade skrivit i journalen; "vital dam" stod det, och det kändes ju bra. Fast det beror väl på vad man jämför med; jag hade till exempel inte slagit volter som flickorna, eller för den delen kutat uppför branta backar. Och dagen efter den natt när jag varit ute med Loppan två gånger när hon hade lite tjall med magen, ja då kände jag mig verkligen inte vital. Fast för det mesta gör jag nog det ändå - och då känns det ju lite bra att ha det svart på vitt sådär. Vital. Jomen.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.