"Men vad ska du göra om dagarna?"

När jag bestämde mig för att sluta jobba så började folk undra vad jag egentligen skulle göra om dagarna? Nu har jag väl aldrig egentligen sett det som ett problem, för kruxet för mig har alltid varit att det finns för lite tid att göra det som jag vill göra. Men visst, när i stort sett alla jag mötte tittade på mig och frågade samma fråga, som om det enda man kan ta sig för om dagarna är att befinna sig på en arbetsplats så började jag ju undra lite. Kanske jag hade fel? Kanske jag skulle bli handlingsförlamad och bara sitta och pilla navelludd?

Jag vill väl inte påstå att jag är en rutinerad pensionär, men så här några veckor in så vet jag i alla fall vad man kan syssla med! Man kan ta långa och härliga promenader med Loppan! Man kan ta lektioner och gå på kurs med sagda Loppa och det går så bra att man liksom måste sitta på topp och speja ut över en beundrande publik (=matte).

Man kan få spontanbesök av svärsonen som kommer med äpplen och litet, gulligt Pyre som tycker att Loppan, det är en rasande rolig vovve!

Man kan befinna sig i yllig närhet och sticka så att stickorna glöder - gråa strumpor, inte till lille, lillebror utan till maken som har en fäbless för just gråa strumpor. Och lejongul uggletröja till Grynet, även om den är i största laget än så länge.

Man kan köpa fredagsblommor och sen åka till Stockamöllan med syrran och Zoya och ta en promenad i en guldig höst, efter att ha varit inne på Frid & Fröjd och köpt sig en liten häst och en liten terrier. 20 spänn styck för dessa varelser, det är ju som hittat! Och det är väl klart att när man hittar en liten terrier så måste den få följa med hem och hålla de andra trähästarna sällskap. Man får väl se det som att det är en hedershäst. Vi tittade på forsande vatten också, och klokt nog höll jag Loppan kopplad; det vore ju synnerligen snopet om hon forsat iväg menar jag. Sen kan man sitta i solen på en trappa och äta äpple, det är också fint.

När man inte stickar, ja då kan man baka. Bullar och muffins så det doftar kardemumma i hela huset. Sämre kan man ha det.

Sen kan man ju behöva åka in till Malmö för att köpa en hatt, nu när man ska på bröllop i nästa månad. "Hatt välkommet" stod det ju på inbjudan och jag vill inte riskera något - är en hatt välkommen så måste väl den som bär hatten vara det också? För säkerhets skulle tog jag med mig smakråd; dottern och Grynet. Grynet hade redan funderat ut vad mormor skulle ha för hatt. Den skulle vara röd och hög och spetsig och ha fjädrar. Nu vill jag inte avslöja vad det blev för en hatt, men den kanske inte är jättespetsig. Vi tog tåget till Malmö och det var ett äventyr när man ser det genom en 2,5-årings ögon! Allt var spännande, allt skulle man hålla koll på och jag tänkte att det är så man borde uppleva livet; förundras över saker som man som vuxen inte ens ser längre. Skånetrafiken fick plus i kanten också (det händer kanske inte så ofta i dessa tåghaveriers dagar) när Grynet vid biljettkontrollen fick en egen barnbiljett av kontrollanten med fint ritat tåg på. Det gjorde ni bra Skånetrafiken!

Vi hann med att fika också, på Hollandia. Ett sånt där trevligt gammaldags konditori med massor av goda kakor bakom disken. Det blev kardemummabulle och en dammsugare, jo för såna har farmor virkat till Grynet så nu kunde Grynet prova en live, så att säga.

Så jag får säga att än så länge känner jag att jag inte har några problem med vad jag ska göra om dagarna.  Och det är ju skönt.

Denna höst

Man har ju nästan vaggats in i en tro att nu, nu är det så här; soliga morgnar, soliga dagar, varmt och skönt och prunkande höstfärger vartän man skådar. Så vaknar man upp i morse och tänker att jamen vadnudå?! Vad är detta?!? Det var liksom mörkt och grått och ruggigt. Man plirade försiktigt ut genom fönstret och skådade en grå gröt.

Men hejdar det en hundägare? Mycket retorisk fråga, klart det inte gör! Och i all synnerhet inte när man ska träffa en Valp! Gå på promenad tillsammans för första gången, då struntar man väl i allt vad dimma heter och packar in Loppan, sig själv och fräser iväg till Linnebjer där själva premiärpromenaden skulle äga rum.

Loppan och jag kom först, så vi klev ut och tittade oss omkring i det där gråa, dimmiga - men det är vackert det med.  Det är det som ju är så bra med väder, det skiftar och nog vore det tråkigt om det vara var samma hela tiden? (i all synnerhet om det vore februariväder får jag säga). Och tänk så bra det är ändå att det börjar dra ihop sig mot mer normala hösttider, för utan höstkyla, vad skulle jag gå göra med alla yllestrumpor och koftor och vantar jag stickar? Då kunde jag ju lika gärna samla på frimärken, och med all respekt för alla filatelister, men klistra in små pappersbitar i album? Skulle inte tro att det är min melodi precis.

Alldeles strax kom Spexa och Swisha och lilla Swisha, det är en alldeles bedårande valp! Mycket svårfotograferad dock, för det var bra fräs i den lilla damen. För att inte tala om vilken fräs det var på Spexa och Loppan! De for fram över fälten så att dimmorna skingrades i luftdraget, fulla av lycka över att få sträcka ut ordentligt. Swisha skuttade också runt, men höll sig mest hos matte och mig eftersom hon är en klok valp. Så man fick passa på när hon tog en liten paus hos matte och mig.

När alla var blöta och färdigsprungna och mycket nöjda med vår premiärpromenad for Loppan och jag hemåt för att byta om till torrare och sedan hämta Grynet på förskolan. Loppan fick inte följa med och hämta, det hade nog blivit lite väl livligt, utan hon fick stanna hos Grynets pappa och Pyret så länge. Och sen, sen gungade vi och ritade och byggde hus i lego och reste oss mot allting på två små knubbiga ben och åt äpple och sjöng små trudelutter innan det var dags för Loppan och mig att cykla hem igen.

Nu lär vi sova gott inatt efter denna mycket bra:iga dag.

Nu har vi internet igen

Igår var det uppenbarligen någon som slog en prydlig råbandsknop på sladden för vips! så var all kontakt med omvärlden borta. Ja alltså den digitala kontakten, mål i munnen har vi ju fortfarande, så det där gammaldags med att prata med varandra, det kunde vi ju fortfarande. Försökte man logga sig in sidan för att läsa om driftstörningar i mobilen, ja då var det synnerligen rörigt kan jag säga och något pris för transparens och tydlighet kommer de nog aldrig att vinna. Men uppenbarligen var det något tjall i centrala och södra Lund, så då fick vi göra annat så länge. Maken är ju aldrig sysslolös så länge det finns en bok i närheten, och inte jag heller så länge det finns en hund eller en stickning i närområdet. Det blev en härlig tvåtimmarsrunda med syrran och Zoya, och det var bara den sista i en rad av fina höstpromenader.

Och eftersom vi nu har kontakt igen (pris och lov!) så tänker jag liksom redovisa vartenda liten höstrunda så att man kan njuta av dem längre fram när novemberregnet strilar kylslaget ner.

I fredags, då tog vi en promenad, Loppan och jag. Solen den sken! Gräset var grönt på heden! Träden var så höstaktiga att det var en fröjd åt det! Loppan,  hon skuttade och rusade hit, för att sedan rusa dit. Och som en liten käck final rullade hon sig i en komocka. En färsk en.

- Nu får du gå och bada! sa jag och pekade med hela handen och det hade Loppan inte alls något emot, ett litet uppfriskande höstdopp är ju inte fel.

Vi hittade en svamp också, men jag lät den stå kvar. Den var dekorativ, jodå, men den såg liksom inte riktigt ätlig ut? Och det är ju himla förargligt om man förgiftar sin make, nu när man har ett utmärkt exemplar.

Sen åkte vi hem, och Loppan fick duscha lite till, vilket hon tyckte var onödigt petnoga. Men jag sa att hon fick minsann vara ren och fin, för snart skulle vi få fint besök! Och besöket kom och åt kanelbullar och pratade och var allmänt supergulliga, och sen stannade Grynet kvar och sov på natten. Vi hann prova mormors träningskoner för att se om de passade som hatt? Lite små, kanske. Sen provade vi halsband, kollade på Pippi, åt nötter och så var det dags att ramla i säng. Möjligen somnade mormor före Grynet, så kan det ha varit.

På lördagen skulle Grynet gå och dansa, med guldpomp-poms och allt, så då vinkade hon farväl och skuttade iväg och det blev alldeles väldigt tyst och tomt i lägenheten. - Här kan vi inte sitta och mögla, sa jag till Loppan då, så då blev det en tur i höstluften igen.

- Nu ska vi ta selfies, det gör alla moderna människor, sa jag till Loppan när vi tog en liten paus på en trädstam som låg där alldeles lagom när man var lite trött och behövde vila. Loppan var inte så samarbetsvillig kan jag väl säga. Vi får nog träna lite på det där.

Sen, ja sen blev det ju söndag och solen den fortsatte att skina och inte kan man sitta inne då? I all synnerhet som man då, som sagt, saknar internet. Nänä, här fick det bli mer syre i lungorna, och det kändes väldigt bra! Vi traskade och hoppade och rusade och sprang, vissa sprang mer och andra sprang mindre, men en härlig promenad, det hade vi alla fyra!

 Oktober. Det är inte kattskit, direkt. Just nu, ja då bloggar jag och lagar mat (soppa med sötpotatis och linser) med sann kvinnlig simultankapacitet. Och dessemellan sticker jag emellan med en liten stickning (sic!). Uggletröja. Ett måste i varenda kvinnas garderob känner jag.

Det där med att inte jobba

..det har sina avgjorda fördelar. Nu kan jag inte på något vis påstå att jag är en rutinerad pensionär, men jag har ändå börjat inse det braiga i det. Uppenbarligen hade jag dock planerat jättedumt för redan klockan 8 på måndagsmorgonen skulle jag vara hos tandläkaren. Förvisso en trevlig man, men ändå, att gå till tandläkaren kan väl ändå inte anses vara en direkt feel-good-upplevelse? Hur tänkte jag där? Sen var jag bedövad ända tills klockan fyra på eftermiddagen, och jag får säga att det känns lite märkligt när till och med ens öra är helt bedövat.

Syrran och jag, vi gick sedan på förmiddagsbio, bara för att vi kunde liksom! Det var fler än vi som njöt av att kunna gå och titta på Nothing like a Dame - och det gjorde vi alla rätt i. Fantastisk film, att man kan ta fyra seniora brittiska skådespelerskor och bara filma när de sitter och pratar och det blir fantastiskt kul utan minsta lilla biljakt eller blodskvättande mord, det skänker hopp!

Ett alldeles fantastiskt väder har vi begåvats med också, så Loppan och jag har passat på att bege oss ut i klorofyllen, tänk att en alldeles vanlig tisdag kunna greppa vovven och ge sig ut i naturen, det är faktiskt otroligt! Vi gick och vi andades höstluft och hade det väldigt skönt. Jag greps av den där grottinstinkten att man ska släpa hem sin egen mat och lagra i grottan inför vintern, men i brist på mammutar att klubba ner och släpa hem så föll mina blickar på några svampar....hm.... - vad tror du Loppan, ska vi göra svampragu ikväll? undrade jag. Men Loppan såg avgjort oentusiastisk ut, så svamparna fick stå kvar. Kanske lika bra. Jag får helt enkelt bärga mig tills jag stöter på en mammut. Eller en snöleopard eller något.

Sen, ja sen fick jag hämta Grynet på förskolan, se där, ännu en bra sak med att ha sina eftermiddagar obesudlade av excelark och blanketter! Så jag hämtade och sen vi sorterat ut alla skor och jackor och tröjor och det ena med det andra, så gick vi till lekplatsen. Grynet har nog lite bergsget i generna rätt långt bak, för hon är en fena på att klättra, medan mormor ängsligt tittar på. När det var färdig klättrat gick vi hem till pappa och Pyret. Stackars Pyret har fått öroninflammation, men nu när hon får medusiner så var hon glad i alla fall!

Sen var det dags att vifta farväl till barnbarn och svärson, jo för sen skulle Loppan och jag börja på ny kurs! Agility, det passar nog Loppan som är snabb och vig, och det är ju tur att någon i ekipaget är det tänker jag. Och nog tyckte hon det var roligt, så till den milda grad att hon studsade jämfota över hela planen, det sprangs genom tunnlar och över hinder och fram till andra hundar för att tjoa "tjena!!" - fast det där sistnämnda ingick liksom inte i programmet.

Och eftersom det var svinkallt och jag frös så drog jag på mig ett litet ryggskott så nu har jag precis varit hos kiropraktorn. Åter en bra sak med att vara ledig sådär mitt på dan, då kan man hugga en akuttid när den susar förbi.

Hösten, alltså

Vaknade tidigt imorse av att regnet vräkte ner utomhus. Skänkte en tanke åt det lyckliga faktum att jag inte har en hund som propsar på att gå ut innan fan fått på sig skorna och somnade om. Lite senare, när jag vaknade på nytt hade det slutat regna och sen på förmiddagen, ja då blev det ett sånt där fantastiskt höstväder som får livsandarna att dansa jenka. - Ska vi åka ut till skogen? frågade jag Loppan, som rusade ut i hallen och var lika redo som en scout. Maken, däremot, som faktiskt varit scout en gång i en avlägsen forntid, hukade i fåtöljen och muttrade något om artiklar som inte kunde ligga där alldeles olästa och ensamma... så det fick bli Loppan och jag.

Jag tänkte mig att vi skulle gå en lagom promenad en timme eller så, och sen åka hem och äta äpplemuffins. Men inte kan man åka hem när solen skiner och det är kyligt och höstigt och hunden far som en raggig skottspole? Så vi gick, och vi gick, och sen gick vi lite till, ända tills jag insåg att tiden ramlade iväg och de där två timmarna som jag max skulle vara borta, de hade liksom redan gått. Inte ville man att maken skulle oroa sig för var vi befann oss, om han nu dök upp från sina artiklar och undrade var hans äpplemuffins befann sig? För att inte tala om kaffet? Men nu är man ju mobiltelefonförsedd så det var bara att plinga och plånga i den och meddela att vi kommer så småningom. Och det gjorde vi ju, fulla av sol och höstluft och rosiga om kinden - i alla fall den av oss som inte dolt kinden i en massa ragg.

Sen plångade det i telefonen igen, det var dottern som skickade en bild och  meddelade att Grynet kallade den här figuren "mormor". Skarpsynt barn det där; grön tröja - check!, röda skor - check!, glasögon - check! (Det gråa håret förbigår jag med tystnad, även den mest skarpsynta och smarta kan ju göra små misstag menar jag).

Jag skrockade belåtet över mitt begåvade barnbarn, när det plångade till igen - det var åter dottern som meddelade att Grynet blev arg när Pyret försökte stoppa mormor i munnen. Jag är mycket tacksam för att Grynet skyddar mormor mot dessa kannibalistiska tendenser. Jo, för Pyret har nu små illvassa tänder i munnen och vem vet - man börjar med en liten mormorsdocka och var slutar det då? Tanken svindlar.

Men höst alltså - nog är det bra ändå? 

Nu är målsnöret sprängt

Och inte vilket snöre som helst, i min blogg så måste såklart målsnöret vara av shetland tweed, ska det va' fint, så ska det!

Vi inledde den sista arbetsdagen med morgonpromenad i Botan och tittade uppskattande på de fina höstfärgerna. Höst, det är nog den bästa årstiden ändå!

Sen tog vi våra chokladtårtor och åkte till jobbet, Loppan och jag. Där vi gjorde som alla gamla avdankade rockstjärnor gör (tja, den enda väl som är lik en rockstjärna av oss två torde vara Loppan i sin frisyr som liknar något Joey Tempest i Europe kunde ha haft i sin krafts dagar), vi hade en liten farvälturné där vi knallade runt hos alla kollegor och sa hejdå och blev lite lagom sentimentala.

Sen åt vi chokladtårtorna, fast Loppan fick inget. Det tyckte hon var så snålt att hon hämnd-kräktes på mattan som en liten avskedspresent. Den matta som blev tvättad bara för någon vecka sedan, ack ja. Således inte på klinkergolvet som syns nedan, det hade ju varit mer praktiskt kan man tycka.

Så var det dags att plocka ihop prylarna och åka hem. Jag undrar om det inte blir tomt nu när det inte ligger hundleksaker utspridda lite överallt? Vad ska kollegorna nu ha dragkamp med undrar man ju.

En blomsteraffär ringde och meddelade att de hade blommor som skulle levereras! Till mig!Så sen ägnade jag en stor del av eftermiddagen åt att undra vem det var som överöste mig med blommor och blader på detta förträffliga sätt? När jag kom hem visade det sig vara Grynet och Pyret som skickade blommor till sin pancho-mormor. Förträffliga barnbarn av bästa slag!

När blommorna hade satts i vatten och maken ojat sig ett tag över att han hade en pensionär till fru, han som ju fortfarande är student, ja då cyklade vi iväg till Grand och avslutade dagen med att äta middag där.

Och nu, nu börjar ett nytt liv!