Ändrade planer

 Ibland får man korrigera även de bästa planer, hur mycket det än bär en emot. Så det blev inget av med att träffa vare sig Gryn, Pyren eller deras föräldrar och där stod vi med en himla massa marinerat lamm och ingredienser till köttbullar. - Jag kan hjälpa till med lammet! försäkrade Loppan tjänstvilligt, men hur det nu än var så tyckte jag nog att det vore lite väl curling-matte-aktigt att trycka i vovven massor av lamm. Så vi levererade hem marinerat lamm till barn och barnbarn och sen drog Loppan och jag ut i skogen. När det är sol och helg nuförtiden så får man fundera lite vart man ska ta sig, för det kryllar av folk bakom varenda buske. På Rögle dammar satt folk och pilkade och andra åkte skridskor och man hoppades i sitt stilla sinne att var och en höll sig på sin kant och att ingen skrinnade ner i en vak.

Loppan och jag hittade en ny liten stig att gå och det är ju alltid spännande. Vi stötte på ett kalasfirande vid en grillplats, men Loppan visade en oanad hörsamhet och lydnad och rusade inte bort och tjoade "finns det en korv till mig med? Va?!". Det uppskattade matte. Sen åkte vi hem till våran husse som bevakade all sport och serverade honom lamm och potatisgratäng och det, det uppskattade husse!

Idag har vi hört att covidtest visat sig vara negativt och det känns skönt. Förhoppningsvis kan vi göra ett nytt försök nästa helg för som maken säger; nu vill vi verkligen träffa Grynet och Pyret! Ja, och deras föräldrar med såklart.

Så vaknade man igen till en dag med strålande sol och det verkar som att det kanske är den sista på ett tag? Prognosen för nästa vecka säger regn och mulet, så det kändes absolut nödvändigt att åka ut i naturen. Loppan och jag tog syrran med oss och for ut till Revinge hed och som synes så är det inte bara jag som njuter av det fina vintervädret. Dock rullar jag mig inte i det, mest eftersom jag inte riktigt vet om jag skulle ta mig upp igen efter såna gymnastiska övningar. Hur som helst, härligt var det! Medan vi var ute bevakade maken söndagens sport, men jag kom i alla fall hem och hann se när Nils van der Poel satte världsrekord OCH tog guldmedalj. Nej, han skrinnade minsann inte heller ner i någon vak och det var ju en himla tur det.

Det är ju Alla Hjärtans dag idag och det är väl inget som vi direkt brukar fira, men jag klämde i alla fall i med att ströa florsockret i hjärtform på Runebergstårtorna. Lite kan man ju ändå anstränga sig tycker jag nog.

För övrigt är det tämligen lugnt här hemma, så som det är nuförtiden. Lite spänning i tillvaron kan jag ändå bjuda på. Läste någonstans att man minsann inte ska slänga sina purjolökar när man använt upp dem utan sätta ner roten i ett glas vatten, så växer det minsann upp en ny! Lite som Särimner i purjolöksform föreställer jag mig. Man har inte roligare än man gör sig, så jag klämde väl ner en purjolöksstump och bytte troget vatten varje dag. Det tog några dagar, troligen för att vi har det lite lagom svalt i köket (vem vill laga mat i ökenhetta menar jag), men nu, nu händer det grejer! Makalöst upphetsande, eller hur?

Nu kanske Vän av Ordning undrar: brukar hon verkligen ha purjolök i bokhyllan? Och nej, det brukar jag värkeligen inte - men eftersom jag precis fotograferat Runebergsskapelserna i köket så tänkte jag att nu fick det väl ändå bli en lite annan bakgrund. Annars blir det tråkigt, och tråkig vill man väl ändå inte vara?