Halmstadbesök

 Det var alldeles för länge sedan vi var i Halmstad, det kände både maken och jag. Så då passade det ju bra att sonen och sonhustrun skulle på lokal och undrade om farmor och farfar möjligen kunde...? - Say no more, sa vi och packade det nödvändigaste och drog iväg. Vi åkte upp redan på fredagen så att Kickan och vi kunde bekanta oss rejält med varandra innan vi skulle hänga på egen hand, så att säga.

Kickan tittade först lite avvaktande på de där figurerna som dundrade in genom dörren och genast utbrast i "nejmen så STOR hon har blivit" och allt det där andra som man på ett mycket originellt sätt bara måste säga när man träffar ett litet barn.

Men snart var vi bekanta! Framför allt var Loppan rolig och det dröjde inte länge förrän hon och Kickan hade dragkamp om bollen, som efter en stunds bekantskap med Loppan måhända inte var så rund längre - men då var den ju desto mer greppvänlig! Den pratande kaninen var också mycket intressant tyckte Loppan och ville gärna få bekanta sig närmare med den, men någon måtta får det ändå vara tyckte vi andra som hade en klar och tydlig inre bild hur kaninen skulle se ut efter en stunds närmare bekantskap med the Terrible Terrier - som faktiskt ändå inte är så värst terribel utan ganska rar. Rar, men destruktiv, skulle man kunna säga.

Men Kickan bekantade sig med farmor och farfar också, farfars glasögonfodral, till exempel, hade en fin liten knapp som man kunde pilla på. Farmor tänkte oförsiktigt att man kunde ju knäppa upp fordralet så att sondottern fick ha ännu roligare, men sen insåg hon att i fodralet, ja där låg ett par glasögon, och även farmor har ett visst mått av förnuft. Ibland.

Sen fick vi god mat. Kickan fick gurkbitar, för hon hade redan ätit. - Gurkbitar?! såg man att hon tänkte först, men sen var det inte så dumt ändå, även om de var små hala rackare som hamnade både här och där.

Så småningom var det dags för ett litet toabesök, och tänk, inte ens där får man vara ifred för farmor och hennes fotograferande! Hundsällskap fick man också, men jag får säga att Kickan tog det med knusende ro ändå.

På lördagen gick farmor, farfar, Kickan och Loppan och gungade. Kickan såg lite lagom neutral ut, men när farfar och jag tyckte att det var dags att gå hem igen och lyfte henne ur gungan, då påtalade hon med emfas att näe, det var minsann inte färdiggungat ännu, så det så! Så man får nog ändå tyda det som att det där med att gunga var en hit ändå.

Kickan är ett aktivt barn! Snabb som en vessla kryper hon runt, så mobilen blev alldeles full av småsuddiga kort på en Kicka som passerar förbi i rasande fart. Men ett eller annat blev hyfsat skarpt ändå.

När Kickan inte kryper själv, ja då går hon med pappa, eller svingas runt av mamma - full fart ska det vara! Och full fart blev det också på stranden när maken och jag rastade av Loppan en sväng innan det var dags för barnpassning. Solen sken, blåsten blåste och Loppan fräste runt som en något lurvig kanonkula. Bra promenad det där, tror jag hon tänkte.

Så småningom var det dags för farfar att köra mamma och pappa till restaurangen och farmor tänkte att då kunde hon ju skala potatis medan Kickan sysselsatte sig med sina leksaker. Då blev det tyst.... och farmor insåg att hon orutinerat glömt att lyfta upp Loppans vattenskål. Nåja, vatten går att torka upp, tänkte farmor glatt. Men det visade sig att vattenskålen var bara en avledande manöver, för medan farmor torkade kröp Kickan i ilfart in till barnkammaren och drog ut alla sin böcker och tuggade lite på dem, innan hon kastade längtande blickar på mammas försådder som stod på ett bord där. Men farmor fångade in den lilla rymlingen och så småningom var det dags för gröt. Men då var Kickan trött och började bli arg och tyckte att "gröt kan du vara själv, så det så!!".

- Men om du får lite fruktpuré på, undrade jag då och slevade upp lite puré på gröten. - Försöker du muta mig?! sa Kickan upprört då, smakade i förbifarten på en sked gröt och träffade pricksäkert farmor med lite gröt samtidigt. Men med list (Babblarna, Arne Alligator och en flaska ersättning) fick Kickan ändå ätit kvällsmat till slut och bytt om till pyjamas. Men den där tandborstningen, som vi hört av Kickans mamma och pappa att hon verkligen inte estimerar, ja den hoppade vi över. Lite privilegier ska man ändå ha som farmor tänker jag. 

Sen var Kickan trött och tog igen sig i farmors knä innan hon somnade gott. Under tiden fick farfar både laga mat och diska, men man kan ju faktiskt inte göra sånt när man sitter med en ljuvlig baby i famnen, det förstod farfar också.

Dan därpå, ja då blev det ett besök på Hallands konstmuseum - lagom stort, lagom mycket konst, inte alltför märkligt. Vårsalong och lejon i en behaglig blandning. Trevligt, helt enkelt! Jag köpte en bok om halländsk bingestickning också, bara en sån sak.

Det här? Ja det är en tavla över Halland. Jord, sand, strandängar, raps, hav och himmel. Och E6:an som går genom hela Halland. Ganska finurligt, tycker jag nog.

Sen var det dags att ta farväl av Kickan och hennes familj. Men vi hoppas att vi träffas snart igen, och vem vet? Kanske kan vi då rentav få i Kickan lite gröt. Mer gröt I Kickan, och mindre gröt På farmor, det är väl en bra plan?