Hattar och vantar

 Nu är vi ju en bra bit in i september och förvisso skiner solen och det känns mer som sensommar - men rätt vad det är så är det dags att plocka fram yllevantar och huvudbonader.

Tur då att vi haft hjälpsamt övernattningsbesök; Grynet och Pyret kom och sov över medan deras mamma och pappa gick på bio och ut och åt. Vi åt minsann vi också; pizza och pinnglass så här var den kulinariska nivån hög! Och är det fredag så ska det väl märkas? Alltså åkte hattarna på, allt blir ju liksom lite mer elegant om man har något tjusigt på skulten.

Sen fick mormor god hjälp vid garnvindan, jo för nu var det ju dags att ta fram det tretrådiga ullgarnet från Järbo. Här ska minsann göras allt för att fingrarna ska hålla sig varma och gosiga i vinter. Pyret, hon nystade och nystade och vips så hade mormor tre fina nystan att sätta stickorna i! Ett par Almavantar i lejongult och vitt står först i kön.

Så småningom dök mamma och pappa upp, Dottern sa bistert att den nya Poirotfilmen de sett som hon förväntat sig vara lite så där mys-mordaktig, den hade visat sig vara en skräckfilm! Man baxnar. Poirot ska inte blanda sig i skräckfilmsgenren, vad skulle Dame Agatha ha sagt?! Jag tror hon vänder sig i sin grav. Och med tanke på priset på biobiljetter så känns det som ekonomiskt vansinne att köpa biljetter till en film där man blundar större delen av tiden för att den är för rälig.

Nej, här krävdes kultur av mysigare slag! Tur då att det var Kulturnatt i Lund (och det där med 'natt' det är ett vitt begrepp, här sprids det kultur hela dagen minsann). Vi traskade ner mot Lilla Fiskargatan för där inne på en gård väntade en scen där flickorna deltog i en konsert med Pop-Henrik som är lärare på deras skola. Det var inte det minsta skräckblandat utan bara jättefint och jättebra och allt annat positivt man kan tänka sig. Där stod vi och njöt, ja ända tills mormors rygg packade in och morfar och jag fick traska hemåt igen. Men nu har jag ju ändå fint nystat garn att ägna mig åt medan ryggen skärper till sig.