Ena dagen äter man konfiterat anklår i Paris, andra dagen grillar man korv i Skrylle. Det är svårt att säga vad som är bäst utan det är väl just det; man vill ha allt. Joie de vivre, vare sig det är i gallernas land eller man är ute i skogen utanför Lund. (Inom parantes sagt så finns det inte så himla mycket skog just runt Lund, så vill man ha en bunke träd omkring sig lite snabbt sådär, ja då hamnar man förmodligen i Skrylle).
När maken och jag låg på sängen i Paris och vilade våra trötta ben efter ihärdigt traskande (mer om detta senare) så kom det ett sms från dottern. Hon undrade om vi ville grilla med dem när vi kommit hem? Klart vi ville!
Så vi sammanstrålade där, själva hade vi med oss en liten burk rostad lök och en flaska must, medan Grynet och Pyret med familj kom släpandes med allt annat. Grynet är ju en rutinerad Strövare vid det här laget och dottern har precis gått ledarutbildning inom Friluftsfrämjandet så de tog kommandot. Dottern gjorde upp eld och Grynet täljde grillpinnar. Pyret, som ännu inte fyllt sju och alltså inte får tälja själv agerade hejaklack och moraliskt stöd medan hon med jämna mellanrum påtalade att var det inte dags att grilla snart?! Hur mycket tålamod måste man ha egentligen?
Elden tog sig, men inte ens då fick man sätta igång att grilla för då måste den ju brinna så länge att det blev lagom mycket glöd att grilla över. Tålamodsprövande minst sagt. Det går snabbare med induktionshäll, men mysighetsgraden är så mycket högre sådär ute i skogen.
Medan vi väntade tittade vi på foton från Paris och det täljdes fler grillpinnar för det skulle ju bakas pinnbröd också. Till slut var det ändå dags att spetsa korvar och sätta igång med det där grillandet. Loppan, hon var väldigt intresserad. Är det korv involverat, ja då befinner sig Loppan på första parkett.
Det smakade utmärkt! Det är få saker som slår att äta en kryddig korv som är lite för svart i ena änden och lite för askig i andra (för man tappade den i askan), med senap och rostad lök och korvbröd. Ja, jag tror nog nästan att det slog det där ankbröstet ändå.
Sen åkte maken, Loppan och jag till Halmstad över några dagar, mätta och belåtna och med en del röklukt i håret.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.