Vi har några härligt somriga dagar i Halmstad så vi har kunnat sitta en del på balkongen och njuta av tillvaron i största allmänhet. Ja, det vill säga, man hade ju kunnat njuta om man inte kommit ut på balkongen och hittat en Loppa i min fåtölj.
- Jamen snälla Loppan, det där är ju min fåtölj! sa jag på ett mycket resonligt sätt. - Vad gör du där?
- Njuter av tillvaron, sa Loppan och skämdes inte alls. Och visst, hon vill ju också hade det bekvämt, det förstår ju matte också. Alltså har vi nu nått en överenskommelse. Fåtöljen är min, men fotpallen är Loppans, så får matte balansera sina 37:or ute på pallkanten. Fair enough.
- Nu är det i alla fall färdigsuttet, sa jag, - här kan du inte sitta och slöa. Nu ska vi ut på promenad!
Maken hade nämligen tänkt ut att vi skulle gå där Fylleån mynnar ut i havet, bara för att se hur det såg ut där. Lite som Sven Hedin, han red på kamel genom Persien, själv tänkte maken promenera med en australisk terrier (och en fru) vid Fylleåns mynning. Same, same. Typ.
Alltså körde vi dit och maken älgade iväg med stora upptäckarsteg medan Loppan och jag kom efter i mer makligt tempo. Maken ångade upp för sanddynerna närmast havet - men sen kom han lika raskt ångandes tillbaka igen. Det visade sig nämligen att vi liksom råkat hamna mitt på nakenbadarstranden och det låg några spritt nakna damer på andra sidan dynerna. Sånt råkade nog inte Sven Hedin ut för.
Men då får man planera om, så då körde vi till Norteforsen. Vackert, det får man medge och inte en endaste människa inom synhåll, påklädda eller ej. Det enda som var lite nervöst var att det var brant och långt ner till forsen, så för säkerhets skulle kopplade vi Loppan - vem vet om hon fått några bungy-jump-infall bara så där?
Idag kände vi oss lite mer sportiga, så maken tyckte att vi skulle cykla upp på Galgberget, så då gjorde vi det. Loppan fick i och för sig åka vagn, hon har det ju rätt bekvämt. Av namnet kan man sluta sig till att det lutar uppåt. Ganska mycket uppåt. Vi flåsade på (medan Loppan bekvämt lät maken dra henne), och en liten bit fick vi faktiskt gå. Svetten sprutade och hjärtat fick sig en genomkörare och det kan jag säga att hade man dinglat med en helt bukett nakna män framför ögonen på mig så hade jag inte ens orkat höja på ett ögonbryn.
Sen tog vi en vilopaus vid Hallandsgården innan vi cyklade hemåt igen - vilket gick snabbt och geschwint. Av det kan man sluta sig till att det är attans så mycket enklare att cykla utför än uppför.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.