Jag har ju skrivit en del om makens och mina svampplockarutflykter. Det har ju varit lite si och så med fångsten, men en del har det ju ändå blivit.
- Men tänk om man en enda gång kunde få hitta svamp så där så att man bara kan sätta sig ner och plocka korgen full, sa maken längtansfullt.
Sånt verkar ju mest hända andra, och företrädesvis sådana som bor långt inne i en eller annan urskog, och sen lägger de ut sina bilder på diverse sociala medier så att vi andra mindre lyckligt lottade kan sitta och dräga avundsjukt. Hoppet är ju, sägs det, det sista som överger människan så när vi i torsdags skulle ge oss ut på årets sista svampexpedition sa jag uppmuntrande till maken att "det är kanske idag det ska ske!". Maken såg inte övertygad ut, men det kan jag säga att han ska ha mer tilltro till sin fru, hon vet vad hon talar om! (Någon gång emellanåt i alla fall).
Vi hann inte mer än ut i skogen förrän vi stötte på den första trattkantarellen. Trattkantareller, det är väldigt sociala och sympatiska svampar som trivs i flock. Herregud vad vi plockade, det gick liksom inte att sluta; "bara den också, och där är ju en fin en....". Jomensåatt. 1,7 kg trattkantareller kom vi hem med och det tog sin lilla tid att rensa. Men nu har vår nya fina svamptork jobbat flitigt och vi har torkade trattkantareller så att vi står oss en väldigt lång tid. Fina etiketter med rätt årtal har jag också fixat.
Så var det också dags för fotboll igår. Halmia skulle möta Gislaved och maken var desillusionerad. Halmia, som spelat så bra tidigare på säsongen har, med förlov sagt, spelat som en påse nötter de senaste omgångarna och förlorat så att maken blivit rent lissen i ögat. Men vi cyklade dit och jag sa uppmuntrande till maken att "tänk om det är som med svampen, plötsligt går liksom proppen ur och det bara sprutar mål om vårt rödvita lag!". - Det tror jag inte sa maken och sa att han funderat på om det ens var lönt att cykla till Örjans vall. Ha! säger jag bara. Hade jag rätt? Igen? Jajamensan, 7-0 till Halmia och det var ju synd om Gislaved, men de hade å andra sidan vunnit sina tre senaste matcher och det hade inte Halmia.
Sen vann ju Sverige mot Rumänien också lite senare på kvällen, så glädjen var stor i det Indyska hemmet. Maken firade med ett glas vin och jag firade med lite valnötsglass. Nu närmar det sig nytt knä och det ska man uppenbarligen möta som en rabiat IOGT:are. Nåja, lite renlevnad skadar nog inte. Det har inte sagts något om bannlysning av kardemummabullar och glass, och jag har försiktigtvis inte frågat.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.