Äntligen fredag!

Fredagar är alltid bra dagar! Men vissa fredagar är liksom mer välbehövliga än andra. Och denna är så inihoppsan välbehövlig att jag nästan dräglar av förtjusning över att den äntligen inträffar! Trots att jag bokat tvätt-tid men vem bryr sig? Lite tvätt är ett billigt pris för att njuta av fredagen. Dräglar gör jag faktiskt inte heller, för man är väl ändå lite uppfostrad, så det är liksom lite mer bildligt talat.

Men åh, nu blev jag nästan lite upphetsad igen, när jag skrev "uppfostrad". Vem, vem, frågar jag med stort eftertryck, har uppfostrat den yngre cykelgenerationen? Va!? Det cyklas på kors. Det cyklas på tvärs. Det cyklas på vänstersidan. Det cyklas med hörlurar i öronen och med ögonen stint riktade in i mobilen. Det är då jag önskar att jag, i stället för en liten gosig terrier, hade en rejäl rottweiler i cykelkorgen där fram. En som på anmodan kunde lägga upp ett avgrundsskall som fick alla cykelmarodörer att skingras för vinden där jag far fram.

Fast nu ska jag inte sitta här och gnälla, jag känner att jag är käpprätt på väg att bli en sån där gnällkärring, och vem vill vara en sån? Inte jag. Jag vill bara att folk ska låta bli att utgöra en allmän fara för sig själva, men i synnerhet för mig och Indy där vi trampar fram på livets cykelväg.

Veckan har för övrigt bjudit på tandläkarbesök och nu har jag lärt mig något nytt igen. Att om man drar ut en visdomstand i underkäken så börjar genast visdomstanden i överkäken breda ut sig och ta plats som faktiskt inte är dens. Likt en genomsnittlig studentcyklist i Lund, när jag tänker närmare på det. Så nu ska den dras ut någon gång i framtiden, och då ryker väl den sista rest av visdom som jag någonsin haft.

Det där med visdom, det får en ju osökt att tänka på böcker, ty av böcker blir man vis. Vi har ju en eller annan bok därhemma och tänk nu har vi hittat ännu ett användningsområde för dem (förutom att läsa dem, och att palla upp under Indys hundsäng så hon kommer närmare mattes klappar på nätterna). Jo för kolla; man kan ha dem som någon slags workout!

Vi har haft det oskrymtade nöjet att passa lilla Hjärtegrynet, och henne tar man inte där man sätter henne numera! Ånej, det ålas, det rullas, det transporteras runt - bl.a. med hjälp av att ta spjärn mot makens Idrottsboken.

Indy blev alldeles makalöst glad över att få besök av Hjärtegrynet, så till den milda grad att hon raskt klättrade upp i makens knä där redan ett styck barnbarn befann sig. Men maken, han hade plats för båda! Sedan satt Indy under barnstolen när Hjärtegrynet smällde i sig puread morot och palsternacka och slickade henne på tårna - alla lika nöjda alltså.

Ikväll blir det inte puread palsternacka, ikväll blir det wienerschnitzel med kapris, ansjovis och citron. Och kanske ett litet glas vin, någon belöning ska man väl ha efter tvättandet? Sen kan det ju råka hända att jag bakat en äpplekaka också; nu har ju hösten startat och då, då är det äpplekaketid. Så är det bara!

Så det blir nog en bra fredagskväll, det här. Lite stickning kanske också? Jag får erkänna att sedan Indy drog in i familjen har handarbetet blivit lite lidande, men nu är en ny liten kofta på gång. Det kunde varit större, för jag har börjat om fyra gånger. Så går det när mönstret är gammalt och skrivet för akrylgarn och jag stickar med Rasmillas yndlingsgarn i alpacka/bomull. Ingen akryl på mina stickor, inte! Stickorna är för övrigt i stl 2 - tur att det inte är en kofta till maken det handlar om.