Vad Indy kan

Nu har det gått en vecka sedan vi fick vår nyaste lilla familjemedlem och det börjar väl bli dags att summera hur det varit? Om inte annat så att när jag, den dag hon blir gammal, lugn och klok kan läsa här och tänka att "ja just det, det var så det var när hon var valp"...

Indy kan;

• springa jättefort på stora tassar
• borsta tänderna. Inte själv, ånej någon måtta får det väl vara på talangerna
• tugga på mattorna. Inte en konst vi behöver utveckla känner jag
• vara inredningsarkitekt. Med försmak för att ha allt tuggvänligt på hög nivå
• sitta i cykelkorg. En stadium på vägen till att bli cykelhund
• charmera alla i sin omgivning. Möjligtvis med undantag för Zoya som tycker att ja, jo - men var det verkligen nödvändigt med en valp? Va?
• hoppa jämfota jättehögt för att få tag i bladen på palmen på kontoret
• vara kontorshund och därmed ha vissa rättigheter. Som att sno folks inneskor och tugga lite på. 
• och när det visar sig vara otillåtet, visa sin flexibilitet genom att försöka sno folks hörlurar
• sova i knäet så att man blir varm om hjärtat (och i famnen) och sitter kvar i obekväm ställning fast benen domnar - bara för att hon är så hjärtskärande rar
• sno mattes foppatofflor. Och alltid lämna en på mattan under matbordet
• bara göra någon liten olycka inomhus, men för det mesta göra det som ska göras utomhus

Hon är trygg, glad, tillgiven - och envis som synden när hon är lite trött. Jag ska villigt erkänna att jag lite glömt hur det är att ha valp, att man ständigt ska finnas i närheten, att man inte bara kan säga att "nu går husse och jag ut och äter lilla stumpan, så ses vi om någon timme". Men den tiden kommer - och till dess njuter jag av min glada, roliga, tillgivna och något tuggiga valp!

Vi har också hunnit hälsa på hos Hjärtegrynet och springa oss trötta i trädgården. Hjärtegrynet tycker att Indy, det är något alldeles väldigt roligt och tappar intresse för både mormor och morfar när Indy är i närheten. Och Indy i sin tur tycker det är roligt med en annan liten valp - en som har napp! Kan detta vara något för en valp med kli i tänderna månne? (Och om någon får rysningar längs ryggraden av bakterieskräck är det kanske bästa att jag påtalar att denna napp, den är inte längre. It's gone. It's pulled up its daisies. It's kicket the bucket. Dead as a dodo).