Nu är det som det ska igen

Nu tassas det runt i lägenheten igen, eller rättare sagt det dundras runt så att mattorna ligger på tvären och det är korsdrag i hela lägenheten. Ja när det inte sovs och snarkas förstås. Just nu snarkas det under skrivbordet. Hon är här nu! Indy-pindy. Liten, raggig och alldeles hjärtskärande ljuvlig. Det ska vara en hund i vår familj, så är det bara.

Nu har hon bott här i två dagar och det är ju ingen evighet direkt; men hon smälter in så bra och det ser inte riktigt ut som det brukar när det bara var vi, eller när det var vi och en något äldre fyrbent gentleman. Nu står det skor i bokhyllan, toapappersrullarna finns inte i frestande valphöjd längre, det sitter en barngrind för en öppning och det ligger tuggpinnar och leksaker lite överallt. Och mitt i allt en snäll och sprallig liten tornado!

När vi hämtade henne i söndags hade vi nästan 40 mils körning hem och jag hade förberett mig på spyor, kiss, gnäll och oro. Det blev en resa med en intresserad vovve som tittade ut för att sen tvärsova och sova gott långa stunder under resan. Hon är så cool, Indy! För att inte säga liten, raggig och förtjusande!

Från att ha bott i lummig lantmiljö med hästar och hundar blev hon helt plötsligt stadshund. Förvisso är inte Lund någon storstad direkt, men har man inte traskat runt på asfalt och gatsten förut så kan det nog ändå vara lite överväldigande. Men hon tar det mesta med intresse och gott humör. Betongkatten i trädgården fick dock veta att den levde, ligga där och vara katt liksom. Sånt kan ju inte gå obemärkt förbi.

Nu har vi promenerat i Botan och velat hälsa på alla, vare sig de vill eller inte. De flesta vill - för vem kan motstå en glad valp? Vi har hälsat på grannarna. Vi har blivit kammade, vi har börjat klickerträna och vi läser Kontaktkontraktet av Eva Bodfält, dock med olika metodik. Jag är mer för att läsa bokstäverna, Indy försöker tugga i sig kunskapen.

Idag har hon även träffat Hjärtegrynet, vilket var en ömsesidig succé! Hjärtegrynet skrattade så hon nästan kiknade och Indy gjorde lekinviten och ville gärna busa med den där lilla parveln. Sen har vi varit på utflykt till Revinge hed med syrran och Zoya och det var härligt att få springa lös på heden, käka koblajor (något Indy var mer intresserad av än matte...) få vind i pälsen och springa så fort man kunde på korta ben. Indy försökte få med Zoya i leken, men Zoya tyckte nog att den där lille krabaten var lite väl mycket valp för hennes smak. Det gick ändå bra, och det känns skönt, de kommer ju att träffas en hel del framöver de där två.

Nu ska vi snart laga mat. Indy ska äta kulor och vi ska ha laxpasta är det tänkt. Sen blir det väl lite kvällskiss och lite valpryck innan vi somnar, med Indy i sin säng nedanför min. Nära så att jag bara kan sträcka ut en hand när hon behöver lite klapp om hon vaknar och känner sig ensam.

Det känns så rätt! Och tänk vilken tur; först har vi världens bästa Hampus och nu verkar vi ha fått in en piggelin som kommer att bli världens bästa Indy. Och så är hon ju så förtjusande raggig och söt - nämnde jag det?