Lite mitt-i-veckan

Så blev det riktig höst helt plötsligt. Stundtals så att jag funderar på att det är dags att plocka fram vantarna, för (om vi nu ska vara snusförnuftiga): det finns inget fult väder, det finns bara fel kläder.
Jag håller väl inte helt med om det, men visst hjälper det om man kan vara varm och torr.

Igår var en lång dag, fast inte "lång" som i å-herregud-kan-inte-den-här-dagen-vara-slut-snart, utan mer lång som i full av aktivitet. Jobb till exempel och det ska ju också till, men sen direkt efter jobbet drog Loppan och jag iväg på kurs. Och ungefär samtidigt som vi drog iväg så öppnade himlen sig och det blåste så att det kändes tur att man är ganska kort och stabil av sig så att man höll sig kvar på jorden.

Vi skulle ju stanna till ett tag före kursen så att Loppan fick rasta av sig lite av den värsta ysterheten innan det var dags att fokusera och jobba på, men herredumilde så blöta och vindpinade vi blev. Förvisso var jag insnörd i regnkläder från topp till tå, men det stod inte emot de regnmängder som piskade oss i ansiktet kan jag ju säga. Det är då man är innerligt glad för stolsvärme i bilen!

Loppan har också regntäcke, ett Rukka. Detta tramsiga täcke är dock försett med magplatta där det i en kanal löper en rem med spännen på båda sidor som ska knäppas fast i själva täcket, och denna rem är inte fastsydd, och den har jag tappat någonstans. Då tror man ju att man ska kunna köpa en ny rem, men se då tror man uppenbarligen fel. Jag har varit i kontakt med både affär och deras kundtjänst som ju ryckte lite på axlarna och tyckte att jaha, det var ju förargligt. Och tänk, det tycker jag med när jag lagt närmare 600 kr på ett täcke som Loppan använt bara ett fåtal gånger.

Så Loppan var genomblöt och frös, och jag tänkte att vi får se hur länge vi kan hålla på, för jag var rätt genomblöt och kall jag med. Men det är då det är toppen att ha en terrier! Vi inledde med att leka med hundarna för att komma igång när alla var kalla och blöta. Att vifta med en kampsak framför Loppan, ja det är ju som att dra igång en Ferrari på full sprätt. Eller möjligen en dragster? Efter bara en liten stund var både hon och jag varma och sen körde vi fotarbete, och bakbensaktivitet och lägganden och det ena med det andra och det känns att hon mognat sedan vi gick kurs i våras när vi mer levde i liksom parallella verkligheter och hon enbart undantagsvis insåg att det fanns en matte där i närområdet också. Hon tycker fortfarande att det är toppen med alla andra hundar på kursen, men nu jobbar vi ihop och det är så otroligt roligt!

Vi har hittat en tränare som passar oss bra och numera känner jag mig alltid jättepeppad när jag kör hem från kursen och det måste väl ändå vara rätt väsentligt för att få till det där med träning? När Huliganen var liten tränade vi bl.a. för Jeppe Stridh, känd från tv, och där var det mer regel än undantag att jag kände mig helt knäckt på vägen hem och och som världens sämsta hundägare. Av detta lärde jag mig att synnerligen machoaktiga gubbs inte är min tekopp när det gäller träning. Eller annars med för den delen. Jag har ju ett tämligen envist drag (nähä?!) och jag blir bara obstinat och tvärsom när någon försöker slå mig i huvudet hela tiden och påtalar att jag är en mesig kärring och Huliganen en liten råttejävel. Det finns kanske de som tycker detta är charmigt, men jag finner det osannolikt.

Alltså, jag menar inte att vi är direkt tävlingsfärdiga och det känns inte så viktigt, men vi har roligt ihop och det går framåt och det måste väl ändå vara det viktigaste.

Det finns inget foto från träningen, för när man tränar, tja då tränar man ju. Och så var det ju blött och eländigt och då vill man inte joxa med mobilen direkt. Men nu vore det ju himla snålt med ett inlägg om hundträning där inte självaste hunden herself får synas? Jag slänger således in en bild på Loppelisa från en något tidigare promenad på heden. Det bästa man har sätter man ju på bordet, även om nu bordet råkar vara mer eller mindre kapsejsat.

Så vi körde hem blöta, kalla men nöjda till maken som beställt pizza och sen var det dags att galoppera iväg till stickcafé. Jag missar den inledande timmen när det är  hundkurs, men det är ändå så himla trevligt att avrunda kvällen i sällskap med andra stickgalningar, omgiven av massor av garn och stickattiraljer. Jag stickade och pratade och klämde på garner och insåg att nja, jag kanske inte ska köpa mer garn just nu när jag har ett antal wip:s och några ufo:n... idag förstår jag inte riktigt hur jag tänkte, men jag kom i alla fall hem utan att ha köpt minsta lilla garnnystan.

Sen rände Loppan och jag ut sista rundan innan jag gick och la mig med varmvattenflaskan i ett hårt grepp, mycket nöjd med en lång och blöt dag. En duktig hund, en snäll pizzaköpande make, en massa garn och sen en varmvattenflaska på det; vad mer kan man önska sig?