Regnig onsdag

Det är onsdag. Det kan man se på att det regnar, jo för onsdagar är hundkursdagar och tydligen är det så inrättat att då regnar det ihärdigt. Loppan och jag, vi bryr oss inte. Vi ikläder oss regnkläder (jo för Loppan har nu ett nytt regntäcke) och trotsar Elementens raseri. Okej, det var kanske inte så mycket raseri som mer ett tjurigt grumsande som Elementen ägnade sig åt, men blöta blev vi.

Men som sagt, vi bryr oss inte. Nä, för nu börjar Loppan liksom visa att det inne i det fluffiga terrierhuvudet finns det en liten vovve som kan koncentrera sig, som kan samarbeta och som tycker att det mesta är kul. Det är nog det som är det bästa med Loppan, hon kan bli lite överexalterad och fara fram som ett jehu, men hon är alltid på gott humör, alltid glad och så är hon ju så söt också.

Nu är vi hemma igen, torra och varma och med makens köttfärspaj i magen (jag), alternativt torra kulor (Loppan). Vi är nöjda med oss själva och jag gör en mental not till mig att kokt skinka, det är tydligen ett bra vapen att ta till när det örler en himla massa andra hundar omkring en.

I söndags blev Loppan också blöt, men det ordnade hon på egen tass när vi var ute på heden. Först fixade hon en lerinpackning bara sådär i förbifarten och sen tog hon sig ett uppfriskande dopp. Livet är fullt av möjligheter och inte behöver man gå på skönhetssalong för att bli inpackad och sedan avblaskad?