Så blev jag då äntligen doktorinna!

Inte för att jag direkt själv har för avsikt att titulera mig "doktorinnan", trots allt lever vi inte på 40-talet, men för att maken tycker att detta är alldeles väldigt roligt att kalla mig - han har ju en viss fäibless för det som är gammaldags.

Vilket ju onekligen passar bra när han nu doktorerat i något så icke-modernt som historisk arkeologi. - Gammalt är bra! utropar maken och ser lycklig ut och jag som blir äldre för varje dag tycker att detta är en utmärkt inställning. Den 15 maj har varit spikad sedan länge som Den Dagen Då Maken Blir Fil.Dr. Ursprungligen involverade planerna fest för 70-talet personer, stor öppen disputation, promovering i domkyrkan den 29 maj. Fest och glam vartän man såg. Sen slog Corona till och först sköts promoveringen upp till nästa år. Sen fick man planera för vilken typ av mindre disputation det skulle bli. Och slutligen fick festen stryka på foten.

Men det blev ändå en dag av prima slag! Maken har den sista veckan vankat runt som en äggsjuk höna, eller som en travhäst som väntar på startskottet, men nu, nu var det äntligen dags. Efter lunch traskade vi iväg till institutionen. Böcker skulle läggas fram, tekniken skulle macklas med så att en kunskapstörstande omvärld som inte kunde närvara fysiskt skulle kunna insupa vetenskap av lärdaste slag via Youtube. Man kan kanske inte tro det när man ser maken, men nu är han minsann en youtuber!

Som tur var, var det inte jag som skulle ratta runt med det digitala - då hade det inte blivit något, det kan jag försäkra. Nej jag placerade mig i främsta bänkraden för att med inte gå miste om ett enda visdomsord.

På slaget kvart över ett drog det hela igång och opponenten, respondenten (alias Maken) och ordföranden satte igång att prata och diskutera i två timmar om medeltida städer och aristokrater och talande vapen och genusperspektiv (då såg maken lite lidande ut, han är inte så himla mycket för det där med genusperspektiv, i alla fall inte när det gäller medeltiden får man förstå. Att det fanns massor av starka och handlingskraftiga kvinnor, det framgår tydligt i avhandlingen, men att liksom besudla den med "genusperspektiv"?! När man vill prata om stadsbildning och gränser mellan stånd och sådana gastkramande spännande saker? Märkligt. Tänkte maken).

Emellanåt tittade jag på klockan, inte alls för att jag var uttråkad, utan för att jag ville att det hela skulle vara över så att hela betygsnämnden, som deltog via länk, kunde utropa, lika matadorerna i Tjuren Ferdinand att "honom ska vi ha!".

Rätt vad det var, var det hela överstökat och medan betygsnämnden kom fram till det eniga beslutet att det var väl självklart att maken skulle bli en utmärkt fil.dr, ja då ägnade vi oss åt att dricka bubbel och äta snacks och säga att "det var väl det jag visste hela tiden att det skulle gå bra".

Efter en stund så var de färdiga och alla hurrade och maken fick presenter och bubblet dracks upp och sen var det dags att traska hemåt, jo för sen skulle vi gå på Grand för en liten, men naggande god, middag.

Av den där festen för 70-talet personer blev det så småningom en middag för 6 personer....som blev 5 när Pyret fick feber så hennes pappa fick stanna hemma och avnjuta pasta och köttfärssås istället för den där 7-rättersmenyn...och sen fick handledaren migrän efter bara en två-tre rätter och så var vi bara fyra - men vi hade väldig trevligt och åt och drack vin och pratade om garn, (jojomensan, det kan man alltid diskutera) historia, Omberg, kemi, Uppsala vs. Lund och allt möjligt. Jag höll tal för maken och jag tror jag glömde ungefär hälften och vad jag sa, ja det kommer jag inte riktigt ihåg och sen höll dottern ett fint tal och oppontenten likaså, så alla  var nöjda när vi vid 12-slaget drog oss hemåt genom ett kylslaget Lund.

Loppan hade pyjamasparty hos Fredrika. Där får hon sova i sängen och vila i soffan så hon var väldigt nöjd på sitt håll.

Idag har vi varit lite trötta, men nöjda och glada. Vänner har kommit med mer bubbel och hela lägenheten prunkar som ett blomsterhav. Igår hade jag en liten tanke på att man kanske skulle köpa en liten tulipan eller två för att pryda lägenheten men sen blev det inte av och det gör inte så mycket tänker jag nu.

Storslagna pampiga buketter, sådana där som man aldrig köper till sig själv - så en näve tulpaner hade nog ställt sig slätt i jämförelse.

Jag tycker att maken är helt fantastisk! Tänk att kasta ett yrkesliv som man inte är sådär jättestimulerad av i sjön och ge sig på en helt ny karriär vid mogen ålder - och att genomföra ett sånt här stort projekt som resulterat i en jättefin avhandling.

Hurra för maken!