Bloggen - utan foton? Nog för att jag är ett fan av det skrivna (och talade, för den delen) ordet, men när man nu har en blogg så kan man väl peta in ett eller annat foto kan man ju tycka.
Jag lade pannan i djupa veck. Nu har jag ju i och för sig redan veck, både i pannan som på andra ställen i ansiktet, men djupaRE då. Vad skulle jag kunna pryda ett litet inlägg med grubblade jag?Men lösningen låg ju faktiskt där på mattan och stirrade mig i ögonen med en blick som sa "att nu tycker jag faktiskt att det är dags för en liten promenad, hörredu". Problem solved.
Alltså greppade jag Loppan och maken och rände ut i den närbelägna nationalparken som skryter med att den är Sveriges minsta nationalpark. Den är inte en park som förhäver sig och tycker att störst är bäst och sånt prål, nej, liten men naggande god är dess paroll.
Så voila! Loppan ute i Sveriges Minsta Nationalpark! Jag medger att det inte är direkt omvälvande att se bilder på Loppan balanserades på diverse bråte som man finner i skogen, men nog blir man glad ändå av att se hennes rufsiga nuna? Hon ser förvisso lite sorgmodig ut på fotot, men lita på mig; inombords var detta en mycket glad Loppa.
För säkerhets skull, för att man inte ska tro att bloggen omvandlats till en dystopisk skrift av svartsyntaste slag som fnyser föraktfullt åt frivoliteter i stil med lättsamma foton med hundinslag så slänger jag in ett foto till, av Loppan och maken i ovannämnda nationalpark. Ja maken är ju ingen hund, men han är tämligen lättsam av sig. Om han inte har datorstrul så klart, men vem är lättsam i sådana situationer?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.