Besegrad av en Schweinelachsschnitzel

 Och det kan man ju förstå, det går ju knappt att uttala! Men nu lämnar vi schweinet åt sitt öde och börjar från början. Maken fyllde i början av året ett antal tämligen jämna år. För ett decennium sedan fyllde han också ett antal jämna år, fast färre då. Då utlovade jag i present att vi skulle gå på Operan i Stockholm och bo på Grand Hotel. Utmärkt present! tyckte maken. Enda lilla abret är väl att det inte blivit av riktigt, vilket maken på ett något småförargligt sätt informerat mig om lite då och då. Men den som väntar på något gott....väntar uppenbarligen ibland förgäves. Så inte i år! I år är mitt samvete rent som snö. Maken blev utlovad en resa till Rügen, lite spa, god mat och gott vin och fint väder. Ja, det där sista kan man ju aldrig lova säkert, men jag tar skamlöst åt mig äran att vi faktiskt hade strålande sol. I alla fall mestadels.

I arla morgonstund gav vi oss av mot Trelleborg och färjan till Rostock. Det hade ju förvisso varit mer smidigt att åka till Sassnitz, men den destinationen kan man uppenbarligen inte längre åka till från Sverige. Nåja, Rostock var väl ett helt ok alternativ. 

Färjeresan var väl inte direkt upphetsande, men vädret var, som sagt, strålande och Möns Klint lyste i bakgrunden. 

Jag hade bokat ett hotell i Sellin, en gammal badort på Rügen. På nätet såg det väldigt trevligt ut, men man vet ju hur det är med foton på en website - man kan få det mesta att se tjusigt ut. Dock kunde jag andas ut när vi körde in på Wilhelmstrasse; vackra vita hotell på båda sidor av gatan, lummiga gröna träd och havet i bakgrunden. 

Efter att ha packat upp gick vi en promenad bort till havet och ut på piren, innan det blev dags för ett dopp i takpoolen innan vi knallade ner för en 3-rätters i finmatsalen. Den finns dock inte med på bild för jag var fullt upptagen med att njuta av hummer, lammrygg och blåbärspannacotta med tillhörande delikata viner. Man måste prioritera. Det finns tillfällen när man har tid att fotografera, andra när man bara ska vara i nuet.

Efter en god natts sömn blev det frukost ute i solen. Och jag lovar, jag åt lite nyttigare saker innan jag kastade mig över kakor och prosecco. Lite får man ändå rycka i det sunda förnuftet. 

Sen gav vi oss iväg på upptäcktsfärd. Först åkte vi till Prora, man har ju hört talas om nazisternas betongklump vid havet (och inom parantes sedan, vilket hav och strand!). Numera är det inte så mycket betongklump över det hela, det mesta verkar ha renoverats till tjusiga lägenheter. Klart man fortfarande vill bo nära en så vacker strand! Någon liten ruffighet hittade vi dock innan vi begav oss tillbaka till bilen.

Nu ville vi åka och titta på den enorma kalkklippan Königsstuhl. Den ligger djupt inne i ett naturreservat, så man fick parkera 3 km därifrån och sedan gå eller ta bussen. Med mina knän och terrängen i åtanke fick det bli bussen till det facila priset av 350 kr. Dock för båda två, och då var inträdet inräknat för att komma ut på Skywalk, som var en konstruktion upphängd i vajrar. Alltså, så vackert! 

Sista stoppet för dagen blev i Putbus, även kallad Den Vita Staden, eller Rosornas stad. Ja, jo, vitt var det och rosor såg vi, men det var tämligen dött och stängt överallt, och det enda caféet vi hittade där vi skulle fylla på energinvåerna hade en service som i bästa fall kan kallas undermålig. Nåja, jag fick fotograferat en ros och vi tittade på Putbus Circus, som byggts med the Circus i Bath som förebild - och det är ju ändå lite roligt! Vi övergav Putbus och åkte tillbaka och simmade i takpoolen i stället innan vi gick ut och åt fisk. 

Morgonen därpå var det faktiskt inte strålande sol, men vad gjorde det? Jag hade bokat massage till oss båda och sedan tog vi det lugnt i och vid inomhuspoolen. Sämre kunde man haft det. 

Sen spruttade dock vädret upp sig igen, så vi kunde gå på promenad. Klart vi ville gå vid vattnet! Vi knallade ner till havet och gick sedan upp på Hochuferweg, När man väl tagit sig upp (det där "hoch" fanns inte med i namnet utan anledning) såg man kanske inte så mycket av vattnet. Pga rasrisk fick man inte gå för nära kanten, men det gjorde inget för det var vackert ändå. Jag pekade ut riktningen för maken när jag tyckte att han var väl långt ut, och han rättade snällt in sig i ledet igen.

Dagen därpå var det dags för mer sightseeing. En eller annan kyrka eller medeltida hus vill ju ändå till för en optimal semester. Vi åkte till Greifswald först där vi inledde med att ta en tur inom Mariakyrkan. Sedan gick vi bort till Alte Markt och tittade oss omkring. Vackert och med trevliga kaféer, men det var lite tidigt för en fika så vi behärskade oss. 

Efter att maken mycket kompetent läst kartan gick vi och tittade på Nicolaikirche, som var vackrare utanpå än inuti, tyckte i alla fall jag, och sedan passade vi på att titta på universitetshuset också. Lika bra att passa på, vem vet när man kommer tillbaka till Greifswald nästa gång? 

- Nu vill jag verkligen ha fika! sa jag bestämt till maken, så då tog vi oss till Stralsund som också har en Alte Markt och en Nicolaikirche. Samt ett medeltida rådhus som vi kunde beskåda när vi satt där på Alte Markt och slevade i oss en Schwedenbecher och en cappucino. 

Styrkta av kaffe, vaniljglass och ägglikör strosade vi sedan runt och utforskade omgivningen som inte gick av för hackor. 

Sedan blev det dags att ta sig tillbaka till Sellin i lagom takt, med en paus för att låta der Rasende Roland tuffa förbi. 

Sista kvällen tänkte vi äta ute på piren. Väldigt atmosfärrikt och rustikt och bra på alla sätt och vis. Och det var där som mina och Schweinelachsschnitzelns vägar korsades och den drog längsta strået gentemot mina divertiklar. Glupskheten blev mitt fall. Nu är vi hemma igen sedan några dagar och efter fasta och mer modest diet mår jag bättre igen.

Maken och jag, vi är helt överens om att vi hade några helt fantastiska dagar på Rügen! Dit åker vi gärna igen. 

Lite självbelåtet vill jag också påtala att den här gången då behövde inte maken vänta förgäves på den utlovade jubileumspresenten.