Mina domäner

Lägenheterna är förvisso bådas, ägs till lika stor andel. Det kommer kanske ändå inte som en större överraskning att det ändå känns lite som att vissa ytor är mer mina, och andra makens. Arbetsrummet här i Halmstad till exempel. Typiskt maken. Köken, såväl i Lund som i Halmstad? Nog mer att betrakta som mina domäner.

Det kan ha varit därför som maken såg lite lätt orolig ut när jag tittade ogillande omkring mig och sa "jag gillar inte färgen. Den känns gammal och trött och oinspirerande. Här kan man ju inte trivas". Observera att detta alltså gällde köket i Halmstad, köket i Lund är jag otroligt nöjd med, även nu flera år efter den stora renoveringen.

Nu hade vi ju sagt att det ska inte bli några större omändringar i Halmstadlägenheten, meningen här var ju att ta det lugnt och njuta av livet. Men kan man njuta av livet i ett kök som bäst kan beskrivas som skittvitt? Och dessutom lite nött smutsigt vitt.

Maken blev ängslig. Tänk om makan inte trivdes i köket och rentav slutade med allt det där som maken gillar; att laga mat och baka? Detta fick inte ske! Här måste det till åtgärder och det pronto.

Själva planläggningen och skåpen i sig var det ju inget fel på, så den första tanken var att enbart byta luckor. Alltså åkte vi till Ballingslövsbutiken, knallade in och sa att "goddag vad har ni för fina luckor som man blir glad och matlagningspeppad av?". Men tänk, då hade Ballingslöv för några år sedan tagit sig för att höja golvsockeln med ett par centimenter vilket fått till följd att dagens luckor passar inte på gårdagens skåp. Varför, begrep jag inte, men så var fallet.

Men kan man inte byta luckor, ja då kan man i alla fall byta färg på dem. Vi kontaktade målare som raskt kom och monterade ner alla luckorna och lådfronterna för att jag skulle få ett mer färgglatt kök. Vi talade om vad vi valt för färg och målaren såg lätt tvivlande ut, men tänkte väl att "jaja, kunden har alltid rätt, vill de ha det så, så är det ju de som får leva med det". 

Sen åkte vi vill Lund och efter en vecka eller så meddelade den glade målaren att jodå, nu var den nya färgen på plats och det blev fint! Han undrade rentav om de kunde få lägga ut en bild på deras hemsida?

Han skickade över några bilder och vi tittade lite förvånat och tveksamt på dem. Underskåpen såg absolut ut att ha fått rätt färg, men såg inte överskåpen liksom lite väl turkosa ut? Fast man vet ju att färger kan se rätt annorlunda ut på bild än i verkligheten, så vi fick väl avvakta tills vi sett luckorna live, så att säga.

Syrran och jag hade ju en inplanerad tripp så vi körde upp och knallade in i köket och väl där var det väldigt uppenbart att det var nog inte riktigt den färg vi tänkt oss. Färglatt och piggt, absolut. men inte rätt. Nu var frågan; ville vi ha kvar det turkosa eller inte? Det landade ändå i att förvisso gillar jag färg, men det här blev nog ändå lite väl bra även för mig. 

Vi skickade över en bild på tänkt färgprov tillsammans med turkos lucka till målaren, som höll med om att helt rätt såg det ju inte ut. Det visade sig att färgleverantören blandat ihop två siffror i färgkoden, så kan det gå. Misstag sker. Man vet ju hur det är; man sitter där och maler på med räta maskor när det visar sig att man skulle blandat in en eller annan avig maska eller rentav ett omslag. Lätt hänt.

Nu är i alla fall även ovanluckorna ommålade till allmän belåtenhet. Förvisso hade en fått en skada i lacken och är i skrivande stund på omlackering, men det låtsas vi inte om nu. Nu är vi bara väldigt nöjda med hur det blev. Maken har dragit en lättnadens suck och känner att det Stora Kökshotet är avvärjt. 

Mattan ska bytas ut så småningom också, man blir lite lätt skelögd av att de det gräsgröna i kombinationen med skåpsluckorna och väggfärgen. Allt i sinom tid. Det viktigaste är ju ändå åtgärdat. 

Vi fick faktiskt omlackerat även skåpsluckorna i badrummet när vi nu ändå var på gång. Jag är så nöjd; inte en vit skåpslucka vartän man ser i lägenheten. Hurra!

Nu när köket blev så inspirerande, ja då ville man ju laga mat såklart! (Puh! tänkte maken). - Svamp är gott! tänkte vi och for ut i svampskogen, där vi hittade inte mindre än 3 kantareller och en näve trattkantareller. Så ja, det fick drygas ut med lite annat, men mat blev det och friden och fröjden var stor.

Baka gick minsann också bra. Inte minst eftersom jag fick invigt den fina bakformen jag fått av Kickan och Knyttet i födelsedagspresent.