Halmstad levererar

Man kan inte lita på SMHI, vilket i en del fall enbart är av godo. Syrran och jag skulle åka upp några dagar på tu man hand. Ja om man inte räknar ett gäng vovvar förstås, men de kommer ju liksom med på köpet. SMHI levererade en synnerligen medioker prognos; molnigt och regn och inte så varma grader. Men man kan ju ha roligt ändå, sa vi och packade för säkerhets skull ner lite regnkläder. Dvs, syrran packade, själv har jag regnkläder utplacerat lite här och var över nejden.

I onsdags kom vi upp. Solen strålade och värmde så efter att ha stärkt oss med lite fisksoppa drog vi ut till Västra Stranden. Det fanns fortfarande folk som badade, men själva höll vi oss på torra land, ja förutom Loppan som ju gillar att vada runt lite. Enya blev så till sig att hon höll på att ränna ut i havet hon med, men besinnade sig i sista stund och tvärnitade. Däremot visade hon var skåpet skulle stå när det var en överentusiastisk motionär som sprang intervaller (?) på stranden. "Ska det där föreställa springa?!" fnös Enya och fräste iväg, mycket snabbare och mycket elegantare. 

Ville man inte sprinta runt som en galning kunde man ju alltid bygga lite sandslott.

Fulltankade med frisk luft och sol tog vi sedan igen oss på balkongen med lite bubbel som syrran haft med sig - livet blir ju så mycket bubbligare med bubbel! Det kan sen hända att vi slumrade till lite när vi tittade på film på kvällen... men då är det ju så himla bra med streaming!

Sedan fortsatte det på detta angenäma vis. Vi gick runt och tittade på Halmstad, och då måste man ju ta ett foto på ett hjärta. Med hundar. Även hjärtan blir bättre med hundar. Sedan tittade vi på Klädnypan också, i grönt Pilkingtonglas. 

Man kan bli rätt hungrig av att turista, och då måste man fylla på med mat. Och lite vin. Mycket viktigt! Vi satt länge på Vattnet och njöt av tillvaron och vovvarna låg snällt under bordet och väntade. Åh vad det är trevligt med att det är så pass många restauranger numera som tillåter snälla hundar att komma in. Man blir ju onekligen mer benägen att gå ut och äta då. Maken och jag, vi har som princip att kommer det raskt in en skål med vatten till Loppan, ja då ryker omedelbart dricksen upp. Såna som gillar Loppan, dem gillar vi. 

Tja, sedan fortsatte vi på samma braiga sätt; promenader vid havet, mat och prat och solsken och balkonghäng. Väldigt fina dagar helt enkelt.

På fredagen, ja då regnade det, men då skulle vi ju ändå åka hem så det kunde göra detsamma. Fast först tog vi regnjackor och hundar och gick till Skånska Hembageriet och fikade för att inte liksom missa något nu när vi hade chansen. Cappuchino och toscamazarin, så fick det bli. Vovvarna var mycket duktiga och kom bara fram då och då för att påtala att om de nu inte fick någon mazarin så ville de i alla fall ha hundgodis. Någon rättvisa fick det ju ändå vara.