Det vet jag alldeles bestämt! Jag känner att jag än så länge håller seniliteten stången och det är ju bra så. Det är fortfarande kyligt, men ändå slår det ut nu; imorse rantade vi runt i Botan, Loppan och jag, jag spanade efter tulpaner och andra blommiga trevligheter, Loppan spanade efter gräsänder att lära veta hut. Och visst hittade vi både det ena och det andra, men nu är matte lite småpetig av sig och tycker att man får inte skrämma änder. Loppan håller inte med, utan gör vad hon kan får att smyga sig på när matte inte märker.
Jag har inte hunnit gå på torget och köpa fredagsblommor, men vad gör väl det när man kan knalla ut på sina ägor, alla 64 kvadratmetrarna, och skörda tulipaner som om man vore i Amsterdam! Jamen, man blir ju så lycklig så det är inte klokt. Jag gnolar om
tulipaner från Amsterdam medan jag planerar kvällens mat.
Maken klev just in genom dörren och frågad -va' gör du? - Jag skriver ett litet blogginlägg, upplyste jag sagde make om som hummade lite och tittade ut genom fönstret på den scen som håller på att byggas upp på Malmö nations gård; jo för det närmar sig ju siste April och det kan man inte fira utan en hejdundrande massa decibel. Sen tittade maken kärvänligt på mig och sa som om han gjorde en fantastisk upptäckt: - du skriver ett blogginlägg! Jag påpekade att jamenherredumilde, jag
sa ju det!!! Med många utropstecken. - Skulle jag lyssna också? sa maken förundrat.
Ja, jag har varit gift med denne make i 37 år, och emellanåt undrar man varför. Men han är ju så rar, så det är nog det som är svaret. Trots bristfälligt lyssnande emellanåt.
Nu väntar matlagning, sen väntar mat och prat och shiraz, så får vi se vad som penetrerar in till makens hjärna av det jag säger.
Glad fredag på alla som tittar in!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.