Prokrastinering

Aldrig hade man väl det så välstädat som när man skulle tentaplugga? Det var då man tog tag i att sortera garderoben, dammsuga vartenda skrymsle, dona och fixa. Nu var det rätt länge sedan jag tentapluggade men jag kommer väl ihåg känslan. Nuförtiden heter det så fint att man prokrastinerar - då var det mest att man sköt upp det oundvikliga, när man verkligen måste sätta sig ner och ta tag i pluggandet.

Idag har det varit en liten flashback till gamla tider. Ingen tenta (gudskelov!) men ett consortium agreement som skulle läsas. Jag hade det med mig hem i fredags, men på fredagar, ja då har man ju nog med annat som ska göras. Ta hand om fredagen till exempel. Sen kom lördagen och då skulle man ju ut på heden och tja, det var mycket som skulle göras. Nysta garn med syrran t'exempel.

Men så kom söndagen och samvetet sa att nu, nu måste du ta tag i det här. Bara sätt dig ner och läs! Du kan! Bestäm dig. Så nu har jag läst det, men man kan ju inte bara läsa consortium agreements hela söndagen lång så rätt vad det var så måste jag ut i skogen och lägga ett litet spår åt Loppan. Sen måste jag baka en kaka. Har man bakat kaka, ja då måste man fika, det säger ju sig själv. Det är lite som Helan och Halvan; vad vore Helan utan Halvan? Och vad vore en kaka utan fika? Helt meningslös!

Nu är det dock läst. Så nu kan jag ta tag i måndagen med gott samvete och det är ju alltid en bra sak.