Liv i tratt är inget liv, hälsar Loppan. Medan vi var uppe i Oskarström och tog farväl av farmor i torsdags var Loppan hos veterinären och blev kastrerad. Och det kanske var bra att det var just den dagen, för då hann jag inte gå och oroa mig hur mycket som helst, utan bara lite mer normaloro, tror jag.
På eftermiddagen hämtade vi Loppan igen. Det var ingen glad hund som vi mötte. Hon var trött och hade ont och hade tratt! Mitt hjärta brast nästan när hon smågnällde hela vägen mellan Dalby och Lund, och jag snörvlade och tänkte "vad har jag utsatt henne för?!". Vi fick göra några stopp, hämta ut smärtstillande medicin och en lugnande spray och så körde vi och köpte en body till henne. Egentligen ska man prova, för de ska sitta tajt, men inte kunde jag släpa ut henne ur bilen för en sån sak? Jag fick höfta lite på måfå, medan maken satt i bagageluckan och tröstade Loppan.
Problemet med en australisk terrier är att de är långa i kroppen, men smala (helt tvärtemot matte således). Bodyn satt således inte direkt jättebra, men det var då man plockar fram sin fådda overlock och syr lite här och där, och vips! så sitter den så mycket tajtare.
Det är inte så att Loppan direkt tycker att livet leker ändå, men det är ju ändå så oändligt mycket skönare att slippa ha en tratt i vägen hela tiden. Och skydda såret måste man ju, det tar två veckor innan det är helt läkt, hälsar veterinären.
Problemet är att Loppan ändå tycker att hon börjar må så mycket bättre och gärna skulle vilja hoppa och studsa lite och se, det får hon inte än. - Lugn och fin, förmanar jag. För tämligen döva öron. Det är då man får ta till den lugnande sprayen. I går kväll passade vi Grynet ett tag medan dottern och svärsonen var på galej. - Funkar det att ha Grynet nu när Loppan är opererad, undrade dottern oroligt. - Lugn, bara lugn! Jag sprayar både Loppa, Gryn och make med min lugnande spray svarade jag. Och det funkade jättebra får jag säga.
Vi staplade burkar, pratade i telefon med morbror tandläkaren, åt mat, sorterade bland mormors prylar, hade dragkamp och tittade på Let's Dance. Normalt sett brukar vi duka fint med blommor, levande ljus, kristallglas och så på fredagar. Igår blev det köket och lite mer back-to-basic och undanflyttade pryttlar, men trevligt hade vi! Efter det ålade vi in Grynet i pyjamas, vilket kräver två vuxna personer och ändå blir lite på måfå sådär, det är som att handskas med en tunna vilda ålar föreställer jag mig.
Så småningom somnade både Loppa och Gryn medan maken och jag passade på att äta lite choklad. Jag vet inte om det var den lugnande sprayen, men vi kände oss alla avslappnade och nöjda tror jag bestämt.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.