Jag gillar hav. Alltså hav som i "vandra längs dess stränder", "doppa tårna i", "försiktigt bada i", däremot inte flyta runt som en kork i en liten ranglig båt på. Men det ska vara rejäla stränder. Som i Halland till exempel. Eller vid Haväng på Österlen. Där pratar vi stränder, svallande hav och fantastisk natur. Lundåkrabukten däremot... den vinner inga Miss Havsskönhet inte. Det vare sig svallar eller utbreder sig några sandstränder där. Ett eller annat nedlagt kärnkraftverk skymtar vid horisonten.
Fast nu är det ju som Kajsa Warg (inte) sa. Man tager vad man haver, och vad man haver inom behändigt räckhåll är just Lundåkrabukten så maken, Loppan och jag drog till Lomma by the sea för att få lite havsluft i näsborrarna (och jaga en eller annan havsfågel).
Alltså, det är platt. Väldigt platt. Och massor av tång. I stora sjok. Fast man hade ju utsikt över Bron, och havet var blått och Loppan var lycklig och maken var rar - så det blev en rätt fin promenad ändå, där bland tången.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.