Att vara lite överväldigad

Idag är det min födelsedag, hurra för mig! Och när det är fölsedag, ja då blir man sjungen för. Och har man varit snäll så får man paket.

- Vad önskar du dig? frågade maken som är en förträfflig och fantastisk make av bästa slag, men som har lite svårt med det där att spontant komma på presenter.  Så jag kastade ur mig något, fast mest på skämt för det kändes lite too much och alldeles orealistiskt. En liten vink kan man få av bilden ovan.

Här får jag kanske tillägga att jag har en stor svaghet för handväskor. Och gärna dyra sådana och allra helst Mulberry; klassiska, engelska och alldeles, alldeles underbara, precis som en bal på slottet. Faktum är att jag nog skulle välja en Mulberry över en bal på slottet vilken dag som helst, så där hade hon fel, Askungen.

Men vad gör då maken när jag på ovannämnda fråga raskt hasplar ur mig att jag-kan-ta-en-Mulberry-Bayswater-double-zip, tackar så mycket?

Alltså, så snäll har jag nog inte varit, inte en chans. Men nog är det fantastiskt att ens inre dröm liksom bara ramlar ner i knäet på en sådär? Och precis som i sagorna så tror jag att slutet på denna berättelse blir att "Så levde de lyckliga i alla sina dagar, Mulberryn och Loppamatten". Det tror jag säkert att vi kommer att göra. Men nu har jag inte tid att blogga längre för nu ska jag gå och pussa lite på maken.

Och så kom det sig att Botan och jag, vi har var sin Mulberry - om än i olika form.